Älskar du någon utan att respektera dig själv?

//Älskar du någon utan att respektera dig själv?

Älskar du någon utan att respektera dig själv?

I drömmen ser jag ett träd diffust bakom dimslöjorna. På just den platsen ska det inte finnas något träd, men i min dröm står det där. När jag vaknar tidigt en morgon för några år sedan, tolkar jag det som att det behövs ett djupare rotsystem i mitt liv. Mitt jag behöver stå stadigare! Någonting icke förhandlingsbart behöver ta plats inombords.

Är det någon av er som känner igen sig i scenariot där vi älskar någon och samtidigt förlorar oss själva? Vi gör uppoffringar på bekostnad av de egna gränserna, balansen och självrespekten.

Delar av våra psyken har en ofattbar förmåga att romantisera våra innersta motiv, som på ytan kan vara: ”jag älskar henne/honom” (vilket kan vara sant). Jag håller ihop oss för barnens skull”, när det parallellt handlar om rädsla för att vara utbytbar, panik inför ensamhet och ångest inför att den här personen inte längre kommer att en del av ditt liv.

Vi behöver utmana oss själva: ”älskar jag den här kvinnan/mannen och samtidigt gör våld på mig själv?”

Låt oss säga att det är kärlek från din sida (även om jag vet att många mixar och förväxlar egna behov med kärlek) – vad får du tillbaka? Du ger, men vad är ditt hjärta mottagare utav? Hur ser vardagen tillsammans med den här personen ut? Hur känns det i kroppen?

Kärleken vill oss väl, men gör vi samtidigt gott mot personen jag? Är dina rötter tillräckligt djupa så att du kan älska utan att offra självvärdet?

Det kan vara något av det svåraste som finns; att lämna personen som du känner en enorm dragning till, men som samtidigt bryter ner dig med sin bristande förmåga till att kunna ge genuin omtanke/kärlek.

Livet vill att vi både kämpar, håller fast och visar stark vilja, men även har förmågan att släppa taget om det som inte berikar och gör oss lyckliga. Visdomen är att veta vad vi ska välja.

Rädda förhållandet innan det är för sent – webinar söndagen den 1/9 klockan 21.00. Du/ni är varmt välkomna!

Michael Larsen – relationscoach

By |2019-08-31T07:56:52+02:00augusti 31, 2019|Blogg|3 Comments

3 Comments

  1. Cina 31 augusti, 2019 at 14:37 - Reply

    Så svårt det är det här! Känns som att jag mitt i livet inte vet hur det ska kännas längre….
    Skild från barnens pappa, träffade en ny man efter 2 år och har i våras lämnat honom. Känns inte som att vi skulle kunna leva ihop men mycket tycker jag om. Nu har det gått 3 månader och nu ses vi ibland…kan inte säga vad det är men båda är överens tror jag för båda blev väldigt ensamma när det tog slut.
    Kan inte säga att jag vet längre hur det ska kännas med ”den rätte” har ju tryggheten och någon sorts kärlek från honom och det är nog vad jag ger också men kan det vara såhär? Måste allt vara allvarligt eller kan man ha varandra när man vill och är ensam ? Har bara ett liv…men hur vet man vad som är rätt, låter helt galet men jag vet inte själv. Ska gå i samtal nu och förhoppningsvis får jag det där kraftiga rotsystemet så att jag står säkert…

  2. Jessi 2 september, 2019 at 22:28 - Reply

    Jag är också där.. Vet att jag vill ha ut mer av ett förhållande men vi kan inte riktigt släppa varandra. Lägg på en livskris mitt i livet.. Orkar inte vara själv, orkar inte vara i ett dysfunktionellt förhållande. Går sönder oavsett.

  3. Sofia 3 september, 2019 at 20:10 - Reply

    Säger som jag läste här i bloggen… ”Låt det göra ont”. Till slut läker man!

Leave A Comment

X