Är det kärlek eller enbart en barriär mot ensamhet?

//Är det kärlek eller enbart en barriär mot ensamhet?

Är det kärlek eller enbart en barriär mot ensamhet?

Varför vill du vara tillsammans med henne eller honom? Älskar du personen som står mitt emot dig? Vad ser du i den här kvinnan/mannens ögon och vad känner du då era blickar möts? Är det en person som du är beredd att stå upp för, någon som med full tillit kan luta sig mot dig och lita på att du finns här? Inte av plikt eller skuldkänslor! Inte ”för barnens skull” eller för att den ekonomiska situationen kräver det, utan för att den här själen är absolut central för dig.

Något av det dyrbaraste vi kan ge till en annan människa är vår tid och vilja till utveckling i tvåsamheten (partnern och förhållandet är likt lärare som på ett fullständigt ärligt sätt visar vad vi behöver jobba med i oss själva).

Våra ögon och ord kan ljuga men inte våra handlingar.

Motiv, dolda agendor, sexuella behov, impulser, nivå av bekräftelsebehov, rädslor, ouppklarade relationer från förr…kommer så småningom alltid upp till ytan i en parrelation. Ett förhållande är likt ett mikroskop som exponerar sådant som vi tidigare inte kunde se med blotta ögat. En partner trycker på våra emotionella knappar och vi kan stöta bort eller vinna insikter.

Jag lyssnar till personer som berättar att dejten eller partnern ”inte har tid att träffas”. Hjärtat som verkligen är intresserat och älskar har alltid utrymme för att ses. Bortförklaringar finns inte på menyn!

Men obehaget över att behöva vara ensam får människor att ha ”distraktioner” under tiden. Någon som tillfredsställer sexuellt och som utgör ett sällskap i väntan på att ”något annat” dyker upp. Det kan låta cyniskt men så ser det också ut i den här världen. Vad är värdet på din tid och kroppsliga tillgänglighet?

Det vi behöver göra om vi känner att vi är tidsfördriv, är att hitta någonting att ta spjärn mot så att vi kan röra oss åt ett annat håll. Vi behöver finna en riktning inom oss själva: ”så här vill jag känna i tvåsamheten! Så här ser kärleken ut för mig! Detta är sättet på vilket jag vill att en kvinna eller man rör vid min kropp. Så här vill jag känna när vi sitter mitt emot varandra och pratar.”

Vi vet oftast intuitivt när vi är någons barriär mot tystnaden och sexuella ventil. Vi behöver behandla oss själva på ett sätt som vi skulle vilja att våra barn eller en älskad vän behandlades på. Vad kommunicerar känslan i bröstkorgen till dig? Vilka steg är nödvändiga att börja ta?

Kvinnlig och manlig sexualitet – rätten till njutning och gränser – föreläsning online. Följ länken nedan:

Sex, närhet och kärlek i handling del 2 söndag den 10/12 kl 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

By |2017-12-09T08:00:31+00:00december 9, 2017|Blogg|10 Comments

10 Comments

  1. Petra35 9 december, 2017 at 09:40 - Reply

    Jag har kommit till punkten i mitt liv då jag har valt ensamheten framför allt som inte är ”kärlek på riktigt”…

    Men det är ju som du antyder Michael…då måste jag ju också ha en tydlig bild av hur ”kärlek på riktigt” ÄR, KÄNNS, BETER SIG osv…det är kanske den svåraste biten när man inte har någon aning om vad man kan förvänta sig av kärlek och en relation. Jag vet bara vad jag provat tidigare och vad som gjort mig mer ont än gott.

    Nåväl…jag vet inte om kärleken kommer visa sig för mig nån gång. Men jag vet att de där andra alternativen är uteslutna. För jag har kämpat nog för sånt som inte är värt att kämpa för.

    • Vilsen 9 december, 2017 at 22:02 - Reply

      Petra35, kärleken kommer defenetivt att visa sig för dig. Personen som är värd dig finns där ute någonstans, och kommer att komma fram till dig när du minst anar det. ❤️

      • Petra35 10 december, 2017 at 13:31 - Reply

        Tack Vilsen…jag ska göra mitt bästa för att lita på det ❤️

    • Vilsen 9 december, 2017 at 22:02 - Reply

      Petra35, kärleken kommer defenetivt att visa sig för dig. Personen som är värd dig finns där ute någonstans, och kommer att komma fram till dig när du minst anar det. ❤️

  2. Elisa 9 december, 2017 at 10:06 - Reply

    Precis vad jag behövde läsa och ta in idag. Sökte inte ett svar utan mer ett igenkännande på de funderingar jag har och känner. Jag ställde frågan till honom om han tyckte att jag var bra att ha? Fick svaret: du är mycket bra att ha! Bra att ha- i en kärleksrelation? Att alltid vara den som han kan vända sig till när han har behov, är i nöd eller behöver prata av sig, att alltid förutsättas att man finns där och vara tacksam för att jag får ta del av hans liv när han känner för att dela det med mig.
    Men all den tid han inte vill dela med mig, då jag nu väljer att se till mig och mitt först, då blir jag till en egoistisk, känslokall ich elak, självisk kvinna. -Var är hon, den underbara glada kvinnan jag träffade en gång i tiden, hon som du var då? Frågade han mig och var märkbart irriterad för att jag ställde krav på vår relation.

  3. Emilienne 10 december, 2017 at 03:05 - Reply

    Ja-a Michael..
    Du sätter det så vackert !
    Tack.

  4. Camilla 11 december, 2017 at 11:40 - Reply

    Hej vad skönt att få läsa att jag inte är ensam i min situation.Separerade för tvåmånader sedan och vi har inte pratat på en månad, Så sprang vi på varann ihelgen och bara hejade, efter det är jag helt knäckt. Känns som ångesten ska riva isär mig. Vill ringa och bara skrika görinte så här jag längtar hem.

    • Michael Larsen 11 december, 2017 at 11:46 - Reply

      Det är en väldigt känslig period som du befinner dig i. Att stöta på sitt ex på det sättet gör hemskt ont. Jag förstår dig…

  5. Anna 14 december, 2017 at 19:05 - Reply

    Jag har levt i några destruktiva relationer,tre stycken..den sista slet sönder mig,med av och påsignaler varje månad. Vi grälade och gjorde slut en gång i månaden tror jag. Men den började med het passion attraktion och förväntningar. Han var chef och var dominant,men ocå svartsjuk. Han misshandlade mig några ggr,och hjärntvättade mig och skitade ner mig med sina anklagelser. Efter fem år av att åka hiss ibland stod jag utan bostad mitt i natten. Osv.. Nu har jag haft en ny relation med en man som är heelt annorlunda. Han sätter mig i främsta rummet. Lyssnar,är omtänksam. Men jag har mer och mer stängt av mina känslor.försöker hitta fel på honom.irriterar mig på hans utseende mm. Jag är överjävlig. Förstår inte varför. Är jag skafad,eller rädd eller inte kär??? Så hemskt att inte ens veta själv. Får ångest och hjärtklappning.

  6. Anna 14 december, 2017 at 19:09 - Reply

    Skadad ska det stå. Jag säger åt honom att jag är skadad,han står kvar.men jag känner att jag VILL ju vara kär och snäll mot honom som han är mot mig.(ledsen)

Leave A Comment

X