hela relationer”Jag blir alltid så stressad med honom i närheten!”

”Känner mig rädd för att säga fel saker ute bland folk när han är med.”

”Är inte mig själv i det här förhållandet.”

”Jag kan inte slappna av en minut när hon går ut med sina väninnor. Vill inte vara en svartsjuk övervakare.”

Ovanstående är uttalande från personer jag mött och hur de känner sig i sina förhållanden. Det är motsatsen till hur vi känner oss i hela relationer: trygga i oss själva och med partnern. Spontana, avslappnade och med framtidstro i den emotionella DNA:n. Kärlekslistan borde egentligen kunna göras lång.

Så varför stannar en hel del människor i förhållanden där de är ljusår ifrån sina genuina jag? Varför den ständiga kampen för att passa in i det som inte är hälsosamt? Bortrationaliserande av sanningen i maggropen?

Kombinationen av kantstött självkänsla/självförtroende och det vi tror är förälskelse/kärlek, få oss att bli kvar i det osunda. När separationsrädslan är starkare än den personliga självbevarelsedriften, förhandlar vi per automatik bort oss själva. Vem vill riskera leva ensam för resten av livet? Ett självförtroende på minus bidrar inte till att vi tror på att kärleken skall omfamna oss och viska: ”välkommen hem.”

En levande parrelation gör att vi glänser på insidan och att leenden ryms i våra ansikten.

Det är inte att romantisera kring förhållanden, utan något som borde vara självklarheter. Vilka har vi annars blivit? Varken du eller jag vill vara de grå ansiktenas ambassadörer.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare