Att vara barn till en narcissist

//Att vara barn till en narcissist

Att vara barn till en narcissist

Ytan är oftast ytterst välpolerad och den narcissistiske föräldern kan agera som en superförälder (utåt sett). Hon eller han lyfter barnet till skyarna i sociala sammanhang, köper de ”rätta” kläderna till sin dotter eller son och har ett aktivt liv tillsammans med de unga (så länge som de presterar väl).

Men som så mycket annat i narcissistens värld är det rekvisita. En perfekt stylad ”filmtrailer” med massor av smickrande filter. N-föräldern är en kameleont som ändrar skepnad efter miljö och sammanhang, och just därför är dessa personligheter oerhört svåra att upptäcka/genomskåda. Men inte för den som lever eller har levt tillsammans med dessa emotionella vampyrer. Ni har blivit experter på hur gaslighting fungerar, idealisering/nedvärdering destruktiva kraft och hur ”vara till lags i alla lägen syndromet” känns.

För barnet:

Ett barn är under sina första levnadsår helt beroende av förälderns omtanke och kärlek för sin överlevnad. Lite högre upp i ålder söker vi uppmuntran, trygghet, utrymme för att kunna vara oss själva, inspireras och få känna oss älskade. Trygga i att kunna göra misstag och lära från dem. Och vetskapen om att det finns en kärleksfull hamn/famn dit vi kan vända oss under dygnets alla timmar.

För ett barn till en narcissist handlar det om att försöka vara till lags och imponera för att få n-förälderns positiva uppmärksamhet och gunst. De egna behoven läggs tidigt åt sidan för att inte framstå som vek och gnällig. Det är starka och omedvetna processer! För vem vill inte känna sin mammas eller pappas mjuka kärlek som får oss att känna odödlighet?

Men allting är villkorat från n-föräldern: ”så länge som du beter dig på ett sätt som sätter mig i rampljuset, höjer min status och får andra att beundra mig, så är allting perfekt. Du är verktyget i min hand som ska väcka omgivningens avund och vördnad.”

Pojken eller flickan som är högpresterande ligger bra till, men den känslomässigt finstämde och ifrågasättande riskerar att hamna i den hänsynslöse kritikerns kikarsikte.

Som empatisk förälder är det fruktansvärt smärtsamt att tvingas bevittna detta.

Men det finns ljuspunkter: kunskapen om narcissistisk personlighetsstörning sprider sig. Din och andra människors genuina kärlek har en läkande inverkan på din dotter/son. Empatiska personer är stabila förebilder, liksom din ökande förmåga att sätta gränser mot den som ser sig själv som universums centrum.

Våra barn behöver både få känna sig normala (som alla andra) och unika. Älskade för vilka de är och inte utifrån prestation. Tryggheten i att kunna falla och förtroendet kring att det finns en varm hand som hjälper oss upp igen. Och igen.

Att ha barn med en narcissist – webinar ikväll söndag den 21/6 klockan 20.30. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach

By |2020-06-21T08:03:26+02:00juni 21, 2020|Blogg|7 Comments

7 Comments

  1. Anneli 21 juni, 2020 at 08:45 - Reply

    Så var det
    Och är än idag
    Trots att jag är vuxen och pappa gammal
    Har accepterat att jag älskar honom ändå
    De allra flesta älskar sina föräldrar oavsett vad
    Så det är ok
    Glad att jag vågade skaffa barn
    Var rädd att jag skulle bli samma
    Att hans uppfostran var något jag ärvt
    Skräcken var paralyserande
    Visste ju att mitt barn skulle älska mig
    Även om jag inte förtjänade det
    Så ville jag inte att mitt barn skulle ha det
    Inte något barn
    Dom har inte valt sin förälder de bara fick en
    Och man vill bli älskad av dem
    Oavsett vad

  2. Gk 21 juni, 2020 at 10:08 - Reply

    Jag funderar på hur man kan dela utan att peka ut n-personen…

  3. Zenit 22 juni, 2020 at 01:56 - Reply

    Det här är något som upptar mina tankar nästan hela tiden. Hur ska jag kunna skydda mina barn från deras totalt gränslösa förälder när de inte är hos mig?…
    Det är så oerhört grymt och nedbrytande att stå vid sidan om och bevittna hur barnen utsätts och påverkas så negativt.
    De är inte helt små längre men deras förälders kameleont beteende är förvirrande och skapar djup stress hos dem. Vad ska de tro? Hur kan deras förälder å ena sidan vara så ”rätt” på alla sätt samtidigt som inget stämmer?..
    Alla dessa lögner som barnen numera avslöjar ganska lätt. Lögner för lögnens skull. Lögner som jag fått råda dem till att inte konfrontera föräldern med, för att inte bjuda upp till det dramat som aldrig för något gott med sig utan endast än mer förvirring, frustration och sorg.
    Att stå vid sidan om och se hur barnen mår i detta tillsynes underhållande spel, är inget annat än tortyr.
    Det är många tankar som rusar genom huvudet då de ringer och berättar om allt de är med om.
    Och inget finns att göra, inget som i stunden känns tillräckligt…

  4. Jennie 22 juni, 2020 at 16:20 - Reply

    Åh träff mitt i prick för hur mina barn har det
    Skönt att läsa det ändå och försöka kämpa på från sitt eget håll och fylla barnen allt jag kan med en känsla av att duga precis som de är…men det är tufft!!

  5. Sofia 22 juni, 2020 at 19:19 - Reply

    Borde man berätta för sina barn (tidiga tonåren) att den andra föräldern är narcissist och vad det innebär?

  6. Malin 22 juni, 2020 at 22:05 - Reply

    Jag tror att det är viktigt att nyansera och problematisera bilden av hur ett barn till en narcissistisk förälder kan ha det… Bilden som beskrivs här är en. Och en så oerhört tragisk sådan. Men det finns fler, och de är också angelägna att uppmärksamma. De är inte alltid så uppenbara, som bilden som ges här, men nog så förödande då det handlar om medvetet dold långsiktig emotionell nedbrytning. Stereotypen av narcissisten beskrivs ofta som ovan, men i många fall är narcissisten inte så synlig eller så uppenbar. Dess styrka är ju att den kan vilseleda sin närmaste i åratal och successivt totalt rasera all sans och förnuft i en människa…

    Ville bara high lighta att narcissisterna är dolda bland oss och våra barn, skickliga på att inte avslöja sig och orsakar fruktansvärda skador på sina nära… Inte minst sina barn.

  7. Lennart 24 juni, 2020 at 16:08 - Reply

    Frågan kvarstår: vad kan jag göra för att hjälpa barnen? Jag är ute ur leken och vet hur jag ska hålla denna empatilösa människa på avstånd och kan fördjupa mig mer när det gäller narcissister om jag känner behov. Men barnen?

Leave A Comment

X