Att verkligen förstå och respektera en kvinnas gränser

//Att verkligen förstå och respektera en kvinnas gränser

Att verkligen förstå och respektera en kvinnas gränser

En blick eller flera. En kommentar gällande vilken fin kropp hon har kan väl inte skada?

De är ju helt harmlöst och du menar inget ont med det. Det är bara ditt sätt att visa uppskattning och:

”Hon visar ju inga tecken på ogillande!”

Eller ett par snäpp värre:

”Om man klär sig som hon gör är man ute efter uppmärksamhet!”

Redan genom dessa resonemang visar en hel del av oss män att vi inte förstår. Därför att vi inte har växt upp med de sexuella förslagen, den gränsöverskridande beröringen och invaderande blickarna från män som bara anser sig vara män. Händer som tvingar sig på en flicka som just börjat skolan. Tonårskillar som skriker ut förnedrande ord till henne i högstadiet.

Vilka är föräldrarna till de här killarna? Och den unga kvinnan? Du och jag!

Det vi anser vara harmlöst kan trigga igång mardrömmen inom henne. En för henne fruktansvärd tidsresa i kroppen. Unga tjejer eller barn som lär sig att leva i tystnad och skam p.g.a. rovdjuren. De som tidigt i livet lärt sig att balansera och hålla tillbaka för att inte bli sedda och utsättas.

Vi kan göra det mot kvinnan vi lever med, helt omedvetet och utan någon som helst avsikt att såra eller skada. Genom att tjata och försöka övertala till sex. Flacka med blicken mot andra kvinnor, porrsurfa…Det sätter igång ett känslobatteri inom henne.

Vi måste komma ihåg att övertrampen rör sig inom flera olika zoner. Helvetet har många olika temperaturer och föds alltid genom förnekelse, mentala rationaliseringar, bortförklaringar och förminskande.

Jag hör uttalanden och försvarstal:

”Alla män är inte så!”

Självklart inte! Flertalet med kromosom Y är snälla, omtänksamma och hyggliga killar. Men tro mig; fåtalet kan ställa till enorm skada. Särskilt om vi andra lever i tystnad och med ovilja att se

Genom mitt arbete lyssnar jag till berättelserna som slår fruktansvärt hårt mot bröstkorgen. Alltför många kvinnor (många fler än du kan föreställa dig) som tvingats uppleva tafsande, anspelningar och rena övergrepp. Det gör mig så in i helvete förbannad att vi inte kommit längre! Det är 2016 och det är dags att leva utifrån den emotionellt intelligenta ryggraden!

Se hennes integritet och anse den som helig. Om det var din dotter som vuxen…? Hur vill du att hennes framtida partner skall se på och bemöta henne?

Källan till ondska är oförmågan att förstå och känna in en annan människas känslomässiga värld. Det kan vara övergrepp på en festival och/eller inställningen att hennes kropp är till för att tillfredsställa själviska behov.

Hur många olika nyanser har kränkningarna?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se

By |2016-08-19T12:46:37+00:00augusti 19, 2016|Blogg|11 Comments

11 Comments

  1. Marie 19 augusti, 2016 at 13:20 - Reply

    Tack

  2. Anna 19 augusti, 2016 at 13:20 - Reply

    Tack Michael!

  3. Maria 19 augusti, 2016 at 13:31 - Reply

    Tack. Viktigt! Jag tror väl att ungefär alla kvinnor upplevt detta mer el mindre om man är i min generation el äldre (40).

    Jag har ganska nyligen varit i en kärleksrelation. Den mannen var ganska medveten (generellt sett medveten om jämlikhet och liknande frågor). Han var engagerad och intresserad av sådana frågor. ÄNDÅ fick jag inse hur ojämlik vår relation var. Och jag som kvinna kunde nästan omöjligt få honom att se det. Dilemmat är ju nämligen att mannen så lätt känner skuld om kvinnan säger ifrån. Det finns ju en kollektiv skuld. Männen är tyvärr uppfostrade ANNORLUNDA. Dom kan inte hjälpa det. MEN det är inte okej OCH det är skillnad i uppfostran mellan män och kvinnor. DET ÄR inte jämställt. Jag är en kvinna som tycker det är otroligt viktigt att män och kvinnor stödjer varandra. Det hjälper inte att skylla på någon men ändå måste vi se på det så som det är. Och tyvärr har män inte nekat till att ha mer makt och män vill både ha frihet och makt. DET vill alla!! Män lämnar inte ifrån sig makten frivilligt om de inte ser att de vinner något på det. Män måste gå ihop med andra män och inse vad ni vinner på att STÖDJA kvinnorna. Sååå många män vet detta i sitt hjärta men ändå beter dom sig ibland nästan som svin i relationen. Och kvinnor har under alla år antingen tvångsmässigt ELLER omedvetet TILLÅTA detta. Kvinnor har ju uppfostrat pojkar och flickor annorlunda. Pojkar har ju i princip fått bete sig lite hur som helst medans flickor skulle vara så duktiga. Min generations medvetna kvinnor VET EXAKT vad jag syftar på. Tyvärr är det inte lätt för oss kvinnor att förändra detta på egen hand. Männen måste VILJA se sig själva. Väldigt många män ser andra män. Men dom ser inte sig själva. Dom är så omedvetna. Och män är så sårbara så när kvinnan försöker medvetandegöra utan att lägga skuld på mannen så är det nästan omöjligt. Det finns inget lätt sätt att säga det på. Som kvinna är man trängd av det faktum att ”man klagar” el ”gnäller” el ”är missnöjd” om man vill lyfta fram sådant här.

    Detta börjar sprida sig nu bland män FÖR ATT DET ÄR MÄN som tar upp det. Hoppas det kan göra skillnad. Jag gör så gott jag kan. Jag vill att kvinnor och män ska förenas och stödja varandra MEN det kräver att vi vågar se verkligheten så som den är och utifrån det hålla rätt fokus.

    Ju mer insatt man är i frågan desto klurigare är det. Det är verkligen inte lätt att finna nya konstruktiva och upplyftande förhållningssätt men det är nödvändigt och en viktig bit är att männen själva ”erkänner” det UTAN att lägga på sig en massa skuld. ♡

    • LA 19 augusti, 2016 at 16:47 - Reply

      Klockren beskrivning! Dom vet vad ordet jämstäldhet är och vad det innebär. Dom är dessutom för det. MEN……. När det sedan kommer till dom själva och det gäller dem personligen så tar det stop! Jag har personligen upplevt detta. Det är lätt att snacka, men i praktiken så finns inte deras prioritering eller förståelse. ( gäller dock inte alla män ska tilläggas)

  4. emilienne 19 augusti, 2016 at 14:07 - Reply

    Tack!

  5. Slutkörd 19 augusti, 2016 at 21:51 - Reply

    Ja som kvinna har jag tyvärr upplevt och känt detta många gånger. I mitt arbete har jag många gånger mött män som ” tror” att jag flörtar med dom bara för att jag är trevlig och ler ( vilket jag gör till alla kunder ovavsett kön ) Och det är förnedrande på alla sätt, ska jag som kvinna måsta ändra på mig för att vissa män inte klarar av att möta en trevlig kvinna? Och när jag tänker på sexet i mitt senaste förhållande får jag ont i magen av olust, aldrig var jag tillräcklig ställde jag inte upp blev han aggressiv eller straffade mig med tystnad länge.

  6. Anna K 19 augusti, 2016 at 22:22 - Reply

    Tack Michael!

  7. Petra35 20 augusti, 2016 at 08:47 - Reply

    Tack Michael ❤️

  8. Johanna 20 augusti, 2016 at 09:30 - Reply

    Vilka träffande ord i bloggen och kommentarerna.
    Jag är mitt i upphällningen kan man säga och skulle ha lämnat detta förhållande för länge sen men har inte kunnat för rädsla att bli ensam, jag har alla rätta svar inom mig att jag kan inte leva på detta sätt med en man som började att förminska mig med sitt omedvetna handlande.
    En lång historia kort: Vi åkte till Thailand och förlovade oss där men redan innan började varningsklockorna ringa i och med hans porrusrfande, men jag mitt i allt sårande så intalade jag mig själv att det inte handlade om mig, jag fanns där gav honom allt, oftast var det jag som ville ha mer sex än honom men så fort jag gick utanför dörren så satte han på datorn och porrsurfade. Han säger dagligen att han älskar mig, saknar mig då vi nu är särbo pga att jag bor med mina barn 8 mil bort, han vägrar att komma till mig och ställer krav att jag ska komma till honom för han vill träffa mig….
    Väl när vi va i Thailand märker jag att han tittar och flörtar med andra kvinnor och vi förlovade oss och sista dagen så går jag till hårsalong och medans jag är där så går han till en blowjob bar och är otrogen vilket jag får reda på.

    När jag kastar det i ansiktet på honom så ber han om förlåtelse och sa att han va nyfiken, jag förlåter honom men bär det inom mig varje dag. Han porrsurfar dagligen flera timmar och jag har tänkt att jag kan inte göra något åt det, det är sådan han är. Men ju mer tiden går så känner jag att jag ger allt men får inget tillbaka.

    Vad är det som håller mig kvar? Bekräftelsen på hans ord att han älskar mig, tycker jag är fin för det överöser han mig med men inget i handling. Han är grym på att bekräfta i ord men ser bara till sitt ego.

    All hjälp jag kan få från er skulle jag uppskatta, jag är så nära nu känns det som. Imorgon åker vi bort ett par dgr men känner mig bara i uppror, jag är så trött på att bara vara dumsnäll och inte stå upp för mig själv….

    Michael, din blogg är så bra,har börjat att skriva i kommentarerna men raderat allt men nu så….

    Tack!/ Johanna

  9. A 20 augusti, 2016 at 10:06 - Reply

    Håller med om mycket som skrevs, känner dock att det lätt blit tendens till att diskussionen blir ett ‘vi mot de’. Detta hjälper tyvärr inte särskilt långt. Jag har förändrats och utvecklats mycket som kvinna och tycker numera att ett stort ansvar ligger hos mig – att verkligen vara tydlig med mina gränser i en relation och i hela min vardag. Detta förutsätter att jag KÄNNER mina gränser och har förmågan och modet att vara tydlig kring dem. Tror att detta är jättesvårt för många kvinnor (bara varseblivelsen har varit en oerhört upptäckt för mig), och då blir det lätt att peka på den andre istället. I själva verket möjliggör vi den andres beteende när vi inte själv vet tillräckligt tydligt vem vi är och var gränsen går, eller om vi inte har förmåga att stå upp. Vi ser oss som ett stackars offer, när det i själva verket finns två ‘förbrytare’. Att inse att man är delaktig i processen må vara jobbigt, men är också otroligt frigörande. För då är man inget offer längre. Vi har alltid val. Hela dagen lång, i alla möjliga situationer. Nyttjar vi dem så blir vi aktiva spelare, vilket automatiskt minimerar offerrollen. Det krävs arbete med sig själv för det, och att veta vem man är. Patriarkatet börjar falla, och om kvinnorna som förhoppningsvis kommer synas alltmer snart, ska göra det hela bättre så behövs det individer som inte drivs av ‘vi mot dem’ och/eller en offermentalitet (som bara föder aggression). Vi måste alltså hela oss själva först så gott det går, och det förutsätter att kliva ut ur offermentaliteten och börja förstå oss som självbestämda, starka individer genom eget arbete med oss själva. Tror att detta samtidigt löser problemet med gränsöverskridande män, som per automatik blir tvungna att anpassa sitt beteende. Let’s face it: kvinnor är inte så mycket bättre än män, vi råkade bara vara det undertryckta könet. Frihet och makt är otroligt attraktiva och förstörande krafter – jag är inte övertygad om att kvinnorna skulle hantera dem så mycket elegantare om de hade makten istället. Vi behöver helt enkelt alla utvecklas och bli mera medveten, mogen och ansvarsfull i vårt mellanmänskliga utbyte, oavsett vilket kön vi har. ❤

  10. Anna K 20 augusti, 2016 at 12:16 - Reply

    Håller med A, om ifall vi kvinnor var i männens skinn så hade vi varit likadana som dem. men anser att det är testosteronet som blir farligt, främst i grupp, om samhället inte är vaket. Därför skulle jag vilja få med genderpolitiken likt barn- och familjepolitikens perspektiv i varje del av samtalen kring vårt samhällsbygge. Den tidiga prägeln från rådande normer i familjen och samhälle sätter prägeln på hur mannen ska bete sig i sitt förhållande. Så kanske lektioner i skolan hur man ska uppföra sig mot varandra, vem vet.

Leave A Comment

X