Jag funderade flera gånger och konsulterade två nära vänner innan jag bestämde mig för att skriva detta. Syftet med dessa rader är att lyfta psykisk ohälsa och om en enda människa kan hitta tröst, styrka – om liv t.o.m. räddas så var det inte förgäves.

För några år sedan försökte jag avsluta mitt liv efter ett par återkommande krisreaktioner, som senare ledde fram till depression. Jag relationscoachen som hade jobbat med mig själv, mediterat i många år, läst volymer av böcker ämnet mänsklig utveckling och gått i många timmars terapi, var inte immun. Jag var fullständigt maktlös!

Det sägs att vi människor alltid har ett val, men för den som har fast i mörka tankar och känslor, omsluten av hopplöshet, upplever man inget annat val än att vilja få slut på lidandet. Den som inte har varit där har ingen aning om hur omöjligt depressionens gravitationsfält drar i en. Jag älskar mina döttrar över allt annat, men ändå kunde jag inte skydda dem från det jag nu var på väg att göra mot mig själv.

En lapp på ett golv och ett tömt medicinskåp.

Ett själviskt val? Vissa anser det, men vad gör man när det känns som om man har trampat vatten i den avgrundsdjupa brunnen under alldeles för lång tid? En ångest som känns som att sitta i en avstängd bil med stängda fönster en stekhet sommardag.

Jag var så fruktansvärt trött på att älta, belasta familj och vänner med mitt dåliga mående. Självmord kändes inte som ett val, utan enda vägen för att få slut på paniken som aldrig tycktes vilja ta slut. Depressionen hade övertygat mig om att det inte fanns någon ljuspunkt alls där framme vid horisonten. Inga fler skratt och inget mer hopp. Drömmar som raserats. Jag kunde skriva om enastående saker, men det som hände i kroppen och sinnet…

Vi måste upphöra med skamstämpeln som fortfarande hänger över dåligt mående och lyfta det mörka ut i ljuset. Och det går åt rätt håll! Men mycket mer återstår att göra! Livet är inte så perfekt som det ofta framställs på sociala medier.

Genom att börja prata kan vi tillsammans besegra depressionens förlamande grepp. Hur mörkt det än kan kännas så finns det ljusstrimmor i det där rummet. Det finns människor som är beredda att lyssna till din berättelse. Allt det bästa till dig en dag som denna!

Michael Larsen – relationscoach