”Jag kommer aldrig mer att släppa en man för nära inpå!”
”Hur ska jag kunna lita på en kvinna igen efter vad min f.d. fru gjorde mot mig?”
”Jag måste få älska med hela mitt hjärta, men ibland blir jag alldeles för klängig och desperat.”
För en del människor handlar det om att snabbt planera för framtiden, och efter en kort tid in i förhållandet vilja ha garantier i kärlekens namn. För andra är den personliga friheten det heligaste av allt.
Det kan vara: ”du och jag mot världen!”
Eller: ”Ensam är stark! Man kan bara lita på sig själv!”
På ett plan kan det verka som ytterligheter (vilket det också kan vara), men det kan även vara samma sida av myntet, men i olika uttrycksformer. Vi föds med olika personlighetsdrag och beroende på dessa fysiska/psykologiska egenskaper, i kombination med miljön som vi växte upp i, formades vårt sätt att relatera till andra. Någon lärde sig t.ex. tidigt i livet att kärlek är någonting man måste kämpa för att få genom hög prestation eller visa starka känslor. En annan personlighet gav upp när föräldrarna inte var känslomässigt tillgängliga, och blev introvert i sin relationsstil.
Identiska omständigheter kan helt enkelt ha gett olika resultat: en individ som ropar efter kärlek och ser till att få den på ett eller annat sätt, medans en annan stänger av behovet av känslomässig närhet för att skydda sig. Och visst kan det låta logiskt och självklart, men hur ofta tänker vi på och förstår den enorma påverkan det har på våra relationer i vuxen ålder?
Det omedvetnas dynamik är en emotionell naturkraft och vi blir enligt anknytningsteorin bl.a. otrygga undvikande eller otrygga ambivalenta. Tänk vilka känslomässiga kulturkrockar som uppstår av dessa motsatta ”filosofier”! Men grundorsaken kan vara densamma: rädsla för att bränna sig på kärleken! För vem har inte stått naken inför den och upplevt hur sårbar den gör oss. Vilka skyddsvästar hängde vi på oss själva?
Michael Larsen – relationscoach
Vi har säkert en del personlighetsdrag från födsel men många gånger handlar det vad andra människor utsätter oss för under vår livsresa. Det är svårt att kunna känna tillit när du har blivit sviken mer än en gång. Det är också så att du blir avvaktande när du ställer raka frågor för att du känner något är fel men den andra parten ger en lögn till svar, vilket du efter en tid upptäcker. Så det är vad livet lärt mig att väldigt många män ger lögner till svar, både kärlekspartner och i andra typer av relationer. Eftersom lögnen ger dem vad de vill ha och de är för fega för att säga sanningen. Jag fördrar alltid sanningen även om den är tuff än en lögn som du upptäcker efter en tid.