Några män ställer frågorna och berättar: ”kan jag älska henne för mycket? Kommer hon att förlora respekten för mig om jag visar mitt bagage? Jag vågade visa mig sårbar i mitt förra förhållande, men det användes senare emot mig – och nu har jag blivit väldigt försiktig…”

Vi blev mobbade i skolan. Vi fick höra att vi var för känsliga. Om vi någon gång visade oss känslomässigt sårbare inför jämnåriga kom den högt utropade frågan: ”Är du bög eller!?” Vi såg män/pappor/mammans pojkvän etc. som inte var i närheten av att vara bra män.

Vad hade du för sunda manliga/mänskliga förebilder som barn och i tonåren? Hade du några över huvud taget? Vad hade du behövt se och känna som barn/ungdom?

Redan i sexton – sjutton års åldern hörde jag killarna i omklädningsrummet: ”lite att dricka och sen är de med på allt! Tjejer/kvinnor vill bara en sak!” Tyvärr var för feg för att säga ifrån.

Och det här har vi matats med! Och oftast är vi inte ens medvetna om hur dessa ”värderingar” har påverkat oss.

Jag fick frågan: ”Är du en sån där #metoo man?” Jag svarade instinktivt: ”hoppas att din flickvän, syster eller mamma aldrig behöver säga: jag med!”

Är det konstigt att så många män saknar de emotionella instrumenten – den känslomässiga finstämdheten tillsammans med en kvinna (om ett heterosexuellt förhållande)? Är det konstigt att alltför många män har stängt av? De har aldrig ens varit i närheten av och få lyssna till kärleksspråket. De har i unga år inte fått se en stark man – en människa som är i kontakt med sitt hjärta och älskar från djupet av det.

Det känns fruktansvärt avklätt att säga till en kvinna: ”Jag är rädd för att bli avvisad för det jag nu är på väg att säga…”

”Jag är rädd för att om vi har en svacka/kris i förhållandet, att du ska ladda ner en dejtingapp och snabbt träffa en ny.” (Ja, många är panikslagna inför det – jag vet eftersom jag pratar med dem dagligen).

”Jag är rädd för att du ska tycka att min kropp inte längre är attraktiv.”

”Jag är rädd för att du ska upptäcka att jag är tråkig och att du har tröttnat.”

Många, många av oss bär på dessa rädslor inombords. Det må sitta långt inne att erkänna för sig själv, men de finns där…

Vi måste våga börja prata. Vilken är din största rädsla?

”Att ha barn tillsammans med en narcissist” del 1 – webinar ikväll torsdag den 9 augusti klocka 21.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach