I nära relationer kommer vi inte undan oss själva. Förr eller senare tvingar tvåsamheten oss att möta jaget. Allt det där som vi av olika anledningar begravt djupt inom oss, kommer upp till ytan. Det kan vara både befriande och skrämmande! Men orkar vi se och stå kvar? Är vi beredda att jobba oss igenom och lägga överviktsbagaget åt sidan? Eller spelar du ”safe” och är i en relation där partnern inte kommer nära dig på riktigt? Någon som du kan leva ett parallellt liv med, där den emotionella intimiteten och hjärtat inte känner alltför mycket? Ett känslomässigt ”lagom” förhållande.

Jag vet att de flesta av oss hört och läst det ett antal gånger – våra första levnadsår och de tidiga relationerna påverkar oss. Djupt! Men betyder det då att svåra upplevelser från barndomen/tonåren, gör att loppet är kört?

Först av allt: några av de finaste människorna som jag mött, är de som gått igenom svårigheter och t.o.m. trauman och kommit ut som levnadsinspirerande, omtänksamma och kärleksfulla giganter. En haltande start kan ge enastående insikter och en fantastisk andra halvlek.

Så här kan det se ut när det kommer till repetitiva mönster:

Kvinnan eller mannen som inte gavs förutsättningar att utveckla djupare och starka band till den första mannen/kvinnan i hennes/hans liv: pappan/mamman, och som senare i livet omedvetet försöker reparera relationssåren genom att hitta en partner där det:

”Äntligen skall det bli rätt!”

Försök till att läka det förflutna genom ”kontroll” över nuet. Risken för att hamna i medberoende ökar om vi möter en partner som inte är ”där.” Vi står ut med sådant som vi inte skall behöva vistas oss i.

Såren eller det halvläkta kan göra oss känslomässigt klängiga, vilket är en enorm belastning för relationen och som alltid dödar attraktionen. Vi kan också göra oss emotionellt otillgängliga, vilket även det tar kål på visamheten.

Så frågan blir: hur kommer vi ur dessa mönster?

Jo, genom att börja se oss själva och våra beteenden (första steget till förändring). Men att förnuftsmässigt förstå räcker självklart inte. Insikter som verkligen sätter sig i våra system måste få ta vid:

”Tillit är möjligt!”

”Det är kanske så att hela mitt liv inte hänger på om en person vill vara tillsammans med mig eller inte.”

”Mitt självvärde kommer från min självbild och den kan jag påverka genom mina handlingar och vanor.”

Vad säger du till dig själv i tankarna gällande genuin närhet och relationer? Vad blockerar? Vad behöver få ta större plats i ditt medvetande?

”Varför blir jag den jag blir i mina relationer?” Webinar torsdagen den 28 september kl 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach