Därför sårar vi varandra

//Därför sårar vi varandra

Därför sårar vi varandra

Ensamhet! Många av oss skyr den likt pesten och vi gör allt i vår makt för att slippa att konfronteras med den. Vi sveper genom Tinderappen, Facebookuppdateringar och Instagram. Skickar några meddelanden och följer en serie på Netflix. Vi håller igång så att vi kan känna handlingskraftiga. Vi kör barnen mellan olika aktiviteter samtidigt som vi renoverar. Kanske har vi en affär vid sidan av eftersom partnern ändå inte sett oss på evigheter. Längtan efter något mer!

Klumpen i bröstkorgen som har blivit så bekant att vi inte känner till något annat. Ett långt förhållande som tog tvärstopp och alla känslor som invaderar från alla håll:

”Gjorde jag rätt som lämnade? Jag kände ingen tillit men tänk om jag inte träffar någon annan igen.”

”Varför!?”

”Kommer jag att kunna bli förälskad igen? Kommer jag någonsin att få uppleva äkta kärlek?”

Mannen har nyligen blivit lämnad av sin fru och ser sig om bland minnena i deras tidigare gemensamma hem. Han undrar hur han ska stå ut med tystnaden. Ingen vet att han gråter sig till sömns. För att lindra smärtan registrerar han sig på en dejtingsajt, även om han innerst inne vet att han inte är färdig med sitt gamla liv. Han älskar henne fortfarande, men omgivningen påpekar att han ”måste gå vidare.” Han dejtar en kvinna som faller för hans värme och omtänksamhet. Hon har varit redo under ett par år. Men inte mannen – så han sårar henne mot sin vilja, eftersom han inte gått igenom sorg och läkningsprocessen. Han anklagar sig själv.

Ångesten inför vår egen ensamhet och det så inrotade tänket att tvåsamhet är enda vägen till lycka, gör oss stressade. Vi vill så gärna! Vi vill träffa någon och lämna det gamla bakom oss.

Sårade människor sårar! Inte nödvändigtvis för att vi vill, utan för att det blir en konsekvens av att vi inte förmår att ge av hela oss själva. Vi förväxlar fruktan för isolering och tomhet med attraktion, förälskelse och kärlek. Vi önskar så innerligt att en annan människa ska bryta förtrollningen som förslavar oss i känslorna.

Vi behöver bli någorlunda hela så att vi kan komma till det nya från en position av nyfikenhet, intresse och ett hjärta som är öppet. Annars kommer vi att skada både en annan och oss själva.

Det är inte bråttom men viktigt – att få hämta in sig själv efter drömmarna som kraschlandade eller stilla domnade bort. Om vi inte har ro i sinnet och kroppen till att läsa några sidor i en bok, hur ska vi då kunna vara redo att lyssna till en annan människas berättelse?

Kärleken förväntar sig vår fulla närvaro.

Del 2 – Att ha barn tillsammans med en narcissist – webinar den 12/9 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ  den här länken för anmälan.

Michael Larsen – relationscoach

By |2019-09-08T11:38:56+02:00september 8, 2019|Blogg|1 Comment

One Comment

  1. Stina 11 september, 2019 at 21:02 - Reply

    Vi är två personer som nyligen har kommit från förhållanden, han ett längre, jag ett kortare ( jag är skild sedan 3 år tillbaka). Vi tar det lugnt och försiktigt, känslorna vi känner för varandra känns uppriktiga, ärliga och ömsesidiga. Dock har jag en rädsla att han inte bearbetat sin separation. Jag har inte fått den känslan eller ser några signaler som tyder på det men min egna erfarenhet gör att jag känner en oro för det. Kan jag se tecken på det, vad kan jag göra för honom? Jag vill inte skrämma iväg honom men önskar så innerligt att det jag känner, är lika starkt för honom.

Leave A Comment

X