En natt för flera år sedan drömde jag en dröm som fick mig att vakna – inte bara ur den fysiska sömnen, utan främst från den emotionella/mentala blindheten. I drömmen står jag på en karusell som åker runt, runt, runt… hästar, elefanter, clowner och gigantiska tefat passerar förbi och jag är illamående. Men jag har intalat mig själv att om jag bara står kvar, så kommer det snart att stanna av. Vaknar med ett ryck och inser att det inte tar slut förrän jag kliver av. Lämnar dramat så att jag kan få fast mark under fötterna. Det är upp till mig att inte köpa fler biljetter! Upp till mig att inte försöka vara till lags! Upp till mig att se om mina egna gränser.

Jag kände mig som en extern batteriladdare! En person vars roll var att fylla på det känslomässiga tomrummet i kvinnan som jag var involverad med.

Medberoende handlar om känslor! I våra sinnen bär vi runt på en övertygelse om att självuppoffring är lika med kärlek. Jag ser det i individer och på flera sätt i samhället i stort: en kollektiv hypnos som kommunicerar att godhet och självuppoffring är den enda  sanna vägen. Att gränsdragning är detsamma som själviskhet. Vem är vi i stånd att rädda när vi har utplånat oss själva? Allt i godhetens namn! Flygvärdinnan på planet där jag sitter säger inte under flygsäkerhetsomgången att vi ska hjälpa medpassagerarna med syrgasmasken, innan vi hjälper oss själva.

Vi skuldbelägger oss själva och andra när vi är omtänksamma om våra jag. Den känslomässiga trasigheten i en annan får dem att greppa tag i oss och vi reagerar reflexmässigt med att räcka fram armen. Det är en kärlekshandling att lära en medmänniska att simma. Inte att simma åt dem!

Medberoende och konsten att bryta det känslomässiga medberoendet – webinar (föreläsning online) torsdagen 15/2 kl 20.00. Du är varmt välkommen! (klicka på den här länken).

Michael Larsen – relationscoach