”Han var så fantastiskt omtänksam och förstående när vi träffades. Nu lyssnar han inte. Hon var okomplicerad och vi skrattade tillsammans. Nu är det alltid tjats om allt.”

Attraktion och förälskelse. Det är enkelt att vara charmig, förstående och göra allt för en annan. I början. Vem vinner inte på att inledningsvis anstränga sig? Den ständiga uppmärksamhet och bekräftelseinjektionerna.

Två jag som gör allt för att vävas samman, egogränser som tillfälligt raderas ut, feromoner som sänds ut och förför. En njutningscocktail av kortisol, dopamin, oxytocin, adrealin m.m. stimulerar till stordåd. Förälskelsens portar har slagits upp på vid gavel. Vi solar oss i paradiset! Trista automatiska vanor har tillfälligt klivit tillbaka in i skuggorna.

Några månader går och de vanliga jagen presenterar sig gradvis. En kommentar här, en attityd där, några meningar som vi inte förväntade oss höra eller behöva säga: ”jag tycker att det är trist när du inte hjälper till här hemma. My God, vad du är på mig! Vad är problemet? Du gör att jag känner mig ensam!” Smekhalvåret är över.

Nu står vi plötsligt inför valet att fråga:

”Hur är jag som person i den här relationen? Vill jag väl i alla lägen? Hur ser min närvaro som partner ut? Vilka negativa beteenden börja sippra ut från mig?” Eller sova vidare i omedvetenheten.

Förälskelsen är en extremt stark känsla – en startraket mot drömmarna där uppe. Kärleken är val, vilja och handling. Varje dag. I orden, blickarna och andetagen.

Några frågor till oss själva: vem blir jag när förälskelsekicken lagt sig? Vem är jag en trist dag i november? Är jag en behaglig person att vara nära?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se