Det finns ”sanningar” som många av oss fått lära tidigt i livet, och som vi senare närt genom böcker, lyssna till de som ytterligare förstärker åsikten och idén om att alla människor i grunden är goda och vill andra väl. Vi har lärt oss att värna om neutralitet, humanism och tolerans. Det är en fantastiskt fin filosofi och något som vi måste sträva mot. Men det finns flera men…!

Men neutral och förstående inför vad?

Någon skrev att vi svenskar är ”fredsskadade”. Få av oss har konfronterats med ondska och sett resultatet av mörkersidorna i människan, vilket gör oss ytterst sårbara.

Fåraherden som inte känner vargens natur, kan han skydda lammen?

Min f.d. fru och döttrars mamma som ursprungligen är från Iran, har helt andra erfarenheter med sig i bagaget. Hon såg resultatet av religiös fanatism och hur det som för många svenskar är otänkbart, faktiskt är en del av verkligheten. Det går inte att förstå om man inte har sett fanatikerns gärningar. Och det är oändligt mycket fulare än du kan föreställa!

Även på ett psykologiskt plan är det livsavgörande att kunna se med öppna ögon, lägga den romantiserade bilden åt sidan och ta avsked av det naiva. Som kultur och individer kommer vi annars att gå ner oss i medberoendets träsk. Vi förhandlar bort de egna värderingarna av ängslan för att trampa någon på tårna. Konfliktskygghet leder till självutplåning!

I våra nära relationer vill vi varken ha härskare eller kroniska ja-sägare. Hur ska vi kunna lita på personen som är alldeles för flexibel? Kan vi lita på kvinnan eller mannen som inte någorlunda känner sig själv och som inte sätter gränser gentemot andra?

Vi vet var vi har tyrannen, men hur är det med personen som ständigt anpassar sig och som vill känna sig älskad av allt och alla?

Det vilar en stor fara i ”sanningen” om att alla andra delar vår världsbild och människosyn. Vad tänker du?

Konsten att leva så bra du kan – webinar torsdag den 21/3 klockan 21.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach