Det som verkligen är kärlek

//Det som verkligen är kärlek

Det som verkligen är kärlek

Det du säger dig göra för barnens skull. Hålla ihop familjen, men där hjärtat är någon annanstans. Kalla det inte för kärlek. Nej, det är en konstruktion som du försvarar. Kärleken tvingar inte dig upp på martyrskapets bål.

Personen mitt emot dig som klandrar, förringar, är ironisk och kör ett batteri av härskartekniker på dig… Det är inte kärlek, utan ditt medberoende som sargat självförtroendet.

Ni har enastående sex, men den djupa kontakten saknas. Du misshandlas verbalt och psykiskt mellan orgasmerna. Du förminskar dig för att passa in. Du förhandlar bort dig själv för husfridens skull. Kalla det inte för kärlek!

Kärleken är inte en känsla som du har för en man eller kvinna som inte svarar på dina meddelanden och/eller inte ser dig i ögonen då ni pratar med varandra. Det är passionens inbillning.

Äkta kärlek kan emellanåt vara svår och ibland röra om starka tvivel inom oss, men den hittar alltid tillbaka till källan. Den finns där alltid likt solen. Även en molnig dag. Den känner sitt eget otvivelaktiga värde.

Den sanna kärleken är inkännande och förstående inför en partners stukningar. Den ler rofyllt i sitt eget varande. Den skyndar inte, därför att den vet var den är och vart den är på väg.

Den sanna kärleken rusar inte iväg till nya subjekt, dejtingappar, kickar, bekräftelser, därför att den är hundraprocentigt säker i bekräftelsen av sig själv. Den behöver inte kasta sig in i någonting ”nytt och fräscht” därför att den är tryggt grundad i sitt eget varande.

Den sanna kärleken strålar av skönhet, den fyller oss med allt det vi verkligen behöver och andas liv i varenda cell i våra kroppar. Den äkta kärleken vet vår innersta längtan. Den smeker våra kinder med en blick som säger allt det vi behöver höra. Den väcker vår styrka och rätar ut vår ryggrad.

Den sanna kärleken river sönder slöjorna framför våra ögon. Slöjorna som begränsar p.g.a. vår historia. Berättelserna i våra huvuden som skrivit ned agendor. Kärleken tänjer ut, vrider om och kramar ur. Den tvingar oss att offra de inövade, ärvda och allt det som omvärlden intalat oss. Kärlekens altare bränner sönder våra förnufts väl förseglade sanningar. Den stjäl koden och öppnar kassaskåpet där vi gömt våra sårbara hjärtan.

Skyll inte på kärleken då allting rasar samman. Det är inte kärlekens fel, utan våra personliga begränsningar. Tillkortakommanden och rädslorna som jagat ifatt oss och drar på baksidan av våra kläder.

Kärleken är det enda som vill oss väl. Som lyfter fram det bästa inom oss. Som skänker fullständig trygghet åt kvinnan/mannen i våra armar. Som inte behöver dölja någonting – inte någonting för att duga och räcka till. Kärleken är så fullständig i sig själv att den slår sönder allt det vi trodde var sanning. Den gör att vi lugnt kan vila under omtankens täcke när havet utanför dånar högt.

Kärleken tar fram det absolut bästa inom oss. Allt annat är dåliga imitationer! Den hittar alltid tillbaka då vi tagit omvägar och gått vilse.

Michael Larsen – relationscoach

Att lämna en destruktiv relation och bli hel igen – webinar idag den 11/5 kl 20.00. Du är varmt välkommen!

Medberoende och konsten att bryta den känslomässiga fångenskapen – webinar den 16/5 kl 20.00. Du är varmt välkommen!

By |2017-05-11T10:38:09+00:00maj 11, 2017|Blogg|19 Comments

19 Comments

  1. Marie 11 maj, 2017 at 10:46 - Reply

    Wow

  2. Lina S 11 maj, 2017 at 11:22 - Reply

    Så klokt och fint! ❤

  3. Jeanette 11 maj, 2017 at 11:26 - Reply

    Känner bara hur lugnet lägger sig, dina varma innerliga sanna rader gjorde min dag, TACK, du är magiskt på det du gör.
    Kram
    Jeanette

  4. Angela 11 maj, 2017 at 13:00 - Reply

    Spot on – tack!

  5. Kerstin 11 maj, 2017 at 13:03 - Reply

    Åh så fantastiskt vacker text och tänk att jag just nu får uppleva denna kärlek som bara är och där vi blir vårt bästa jag tillsammans, där jag känner en sån trygghet där ingen rädsla finns att inte räcka till att inte duga. Att vara rädd för att få en kommentar om hur jag är eller om mitt utseende att jag är för lat eller känslan av att känna rädslan när jag hör stegen komma upp för trappan och oron över att undra är han arg nu vad kan jag gjort för fel nu…
    Nu är allt så fint ett lugn bor i min kropp och vi mår så bra i varandras sällskap en blick som möter min med värme eller bara en hand som stryker min rygg när vi går förbi varandra som säger mer än tusen ord.
    Tack för dagens inlägg den påminner om att vara rädd om det vi har..

    • Lisa 11 maj, 2017 at 16:43 - Reply

      Blir uppriktigt glad för din skull Kerstin. Så härligt❤️

      • Kerstin 11 maj, 2017 at 19:15 - Reply

        Tack Lisa
        Ja det är härligt och så skönt att känna att jag hittat ljuset igen och kan känna mig hel igen för det trodde jag inte för tre år sedan när jag valde att lämna mitt förra förhållande.
        Trodde aldrig att jag skulle träffa någon eller att jag skulle våga gå in i ett nytt förhållande igen.
        Ha en fin torsdags kväll❤️

  6. Pernilla 11 maj, 2017 at 13:25 - Reply

    Vackert .

  7. Maria 11 maj, 2017 at 14:25 - Reply

    Vackert och så fullständigt uttömmande om vad kärlek är. Jag är tacksam och priviligierad att ha en partner som ger mig allt detta…och jag hoppas min partner känner samma sak. Tack

  8. Håkan 11 maj, 2017 at 15:38 - Reply

    Ja, vad säger man….vilken fantastisk text. Varenda mening, varenda liknelse som går rakt in i djupet och landar skönt. Insikten hur otroligt långt ifrån vi var från detta i vårat äktenskap. Smärtan av att ha ägnat så många år till en lögn. Acceptansen att ingen av oss kunde bättre. Förhoppningen att båda av oss lär för livet och kan manövrera rätt nästa gång. Ett otydligt dimmigt tvivel som ibland sköljer över vid mötet med nya kvinnor att man vill för mycket, att medvetenhet och det nya jaget skrapat fram nya rädslor…

  9. Lisa 11 maj, 2017 at 16:45 - Reply

    Så fantastisk text Michael. Tack!

  10. Carina 11 maj, 2017 at 19:25 - Reply

    Men vad tagen jag blev av dessa ord som är sanna!
    De tränger rakt in i mig – som om min mur eller mitt skall har raderats / krackilerat!

    Vet vad kärlek är, har träffat på den person som innerligt och villkorslöst ser, känner och tar in hela mig. Kärleken bygger upp och raserar inte, när den knackar på vet man att det är rätt!

    Efter att varit i ett förhållande som saknade just den kärleken, som träffad av blixten står jag här och undrar om det är sant!!!

    Men ja det är det – för du finns på riktigt, är lyckligt lottad som får vara i kärlekens näste!

    Carina

  11. Eva 12 maj, 2017 at 06:37 - Reply

    Fantastiskt skrivet! Men finns sån kärlek? Jag hoppas verkligen det.

  12. Jessica 12 maj, 2017 at 07:31 - Reply

    Fantastiskt skrivet! Blir tagen av orden som berör på djupet. Lycka den som får leva i det❤

  13. Nellie 12 maj, 2017 at 09:13 - Reply

    Vilken fantastisk och underbar beskrivning av kärleken du gör, Michael. Hjärtligt tack för dina kloka, insiktsfulla inlägg. De ger så mycket hjälp och stöttning. Lycka och kärlek till dig.

  14. Anna K 12 maj, 2017 at 11:56 - Reply

    Poetiskt vackert Michael!

  15. Susanne 13 maj, 2017 at 16:15 - Reply

    Är uppriktigt glad för er som funnit sådan kärlek! Har insett att jag i min relation samlar på år istället för innehåll… Ett liv som utåt verkar vara bra men jag har andra upplevelser. Vill känna omtanke och en vilja att umgås och dela livet och vardagen med mig. Gå en promenad. Ta en kvällsfika ihop och småprata. En klapp på kinden eller en spontan kram.. Tv och dataspel ersätter det verkliga livet för honom. Varför leva i påhittade världar när man själv kan vara mitt i upplevelserna? Han har sagt att han inte vill göra nåt med mig, för mig eller åt mig. Varför är han ff kvar då? Stanna eller gå – frågan tar min energi. Hur blir mitt liv om jag stannar eller går?

  16. Essie 13 maj, 2017 at 16:18 - Reply

    Är uppriktigt glad för er som funnit sådan kärlek! Har insett att jag i min relation samlar på år istället för innehåll… Ett liv som utåt verkar vara bra men jag har andra upplevelser. Vill känna omtanke och en vilja att umgås och dela livet och vardagen med mig. Gå en promenad. Ta en kvällsfika ihop och småprata. En klapp på kinden eller en spontan kram.. Tv och dataspel ersätter det verkliga livet för honom. Varför leva i påhittade världar när man själv kan vara mitt i upplevelserna? Han har sagt att han inte vill göra nåt med mig, för mig eller åt mig. Varför är han ff kvar då? Stanna eller gå – frågan tar min energi. Hur blir mitt liv om jag stannar eller går?

  17. Marie 17 maj, 2017 at 13:40 - Reply

    Gråter…så vackert!

Leave A Comment

X