En kropp eller en partner?

//En kropp eller en partner?

En kropp eller en partner?

Fingrar som sveper igenom en Tinderapp och ögon som blixtsnabbt registrerar. Fortsätta eller stanna till och skicka ett hjärta? Blickar som scannar av i hotellbaren. En kvinna har sedan flera år känt sig rastlös i sitt förhållande och för bara ett par dagar sedan orkade hon tänka tanken: ”jag är inte lycklig tillsammans med honom.”

En man har nyligen blivit lämnad av sin fru och söker ett tillfälligt stopp i den inre turbulensen genom ett glas vin. Han älskar henne fortfarande och avskyr ensamhet mer än någonting annat, så han letar efter någon som ska få honom att glömma. Finns ångestmedicinen här ute någonstans?

Kvinnan har tappat tilliten, men kanske finns det någon som kan få henne att tro igen? Någon som är motsatsen till honom som hon skiljer sig ifrån. Någon som är närvarande! De två möts och efter bara några veckor sårar de varandra. Trasighet plus trasighet blir inte alltid till någonting helt!

Människor som inte har hittat någorlunda trygghet inom sig själva, söker inte sällan en kropp som ska göra det lite lättare att somna på kvällen. Vi är inte redo för en partner och ett förhållande när vi fortfarande sörjer det gamla. Vi kan inte ge när vi känner oss invaderade av sorg, ilska, tomhet och förvirring.

Sexuell attraktion ger ett efterlängtat dopaminpåslag, men vad händer med personen som genom våra ord hoppas på någonting varaktigt? Och oss själva när misstänksamhet och kanske t.o.m. cynism mixats med sökandet efter ständig bekräftelse?

Ett äventyr vid sidan om därför att vardagen är så enormt inrutad? En kropp som ska få oss att känna oss levande för ett ögonblick? En sexchatt som gör att vi inte behöver ställa oss själva frågorna: ”vad fyller jag mitt liv med? Hur behandlar jag min partner? Hur hade hon/han känt om hon läste raderna som jag just nu formulerar?

Det är skönt när saker bara fungerar! Tekniska enheter som bara gör det de ska – underlätta våra liv! Men tvåsamheten är inte alltid en nyasfalterad och perfekt jämn motorväg i solnedgången. Vägarbeten och köer testar tålamodet. Barn pockar på uppmärksamheten så att vi knappt vet vad vi tänker och känner. Vi glömmer och har knappt någon energi över till att se och röra vid varandra. Det som är utanför relationen blir sakta men säkert spännande, lockande och förbjudet livsbejakande. Därför att vi längtar efter att bli sedda med nya ögon!

Se på kvinnan eller mannen i ditt liv med ögon som kommunicerar: ”jag finns här och jag ser dig.” Som får din partner att känna sig attraktiv på flera olika plan. Ja, kärleken är ett val i handling – varje dag. Om du inte har minsta lust till detta, varför stannar du?

Om du är singel; se till att respektera dig själv, utveckla en empatisk inställning till ditt jag så att du så småningom kan vara nära en annan människa på ett sätt som plockar fram det bäst ur er båda.

Konsten att möta rätt partner – webinar söndag den 25/2 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

By |2018-02-24T07:51:52+00:00februari 24, 2018|Blogg|17 Comments

17 Comments

  1. Petra35 24 februari, 2018 at 09:08 - Reply

    Var ute på AW med jobbarkompisar igår, några av oss är singlar. Vi började prata om Tinder och att man måste dejta för att träffa någon. Men JAG VILL INTE. Alltså det tar emot så mycket. Jag har provat det där med att leta efter en partner på nätet, på krogen, på dans. Jag har dejtat, känt mig för på olika sätt. Ibland satsat men sen blivit besviken. Nu orkar jag inte ens tänka tanken på att dejta. Alltså jag känner inte att jag ens är det minsta sugen på att dejta någon. Inte någon jag möter i min vardag heller. Vet inte ens vad som krävs för att någon ska väcka mitt intresse längre. Det känns typ kört, för jag förstår ju att det inte riktigt ”bara löser sig”. Alltså jag längtar ju efter tvåsamhet samtidigt. JÄTTEMYCKET. Men jag känner mig väldigt förvirrad egentligen. För vad är det egentligen jag vill möta i en annan? Har svårt att föreställa mig det just nu. Det är inte det jag attraherats av tidigare iaf. För jag har dragits till egocentriska och självupptagna män som utstrålat självförtroende men visat sig vara väldigt små och tomma på insidan. Jag vill ju möta en mjuk, trygg, öppen, nyfiken, inkännande, omtänksam och rolig man som inte bara försöker fylla sitt ego genom mig. Utan som är uppriktigt nyfiken och intresserad av att mötas. Så jag vet på ett sätt vad jag söker och vilken typ av man jag inte vill släppa nära igen. Men jag förstår ändå inte hur det här ska kunna landa i att jag möter någon som sen ska bli min livskamrat. Alltså haha…chansen att hitta den människan känns verkligen ungefär lika stor som att köpa en trisslott och hoppas på det bästa…och just nu köper jag ju inte ens nån lott nån gång (dejtar inte ens menar jag)…

    • Stina W 24 februari, 2018 at 17:44 - Reply

      Petra jag känner igen mig mycket i det du skriver, Jag känner heller inte att detta letande på nätet, krogen för att sen dejta en okänd person ger någonting alls. Hur jag än försöker tycker jag inte att det känns det minsta kul och då tror jag inte det fungerar med dejting., man måste tycka att det känns kul och bra. Jag har genom nytt jobb träffat en massa nya människor sista året, varit aktiv i olika aktiviteter men tror inte att jag träffat någon singelkille. Det känns väldigt mycket som man ska ha en enorm tur om det här med kärlek ska lyckas. Det verkar inte ske något möte i vardagen och det fungerar inte att leta på nätet. Var finns alla vettiga singelkillar, det verkar finnas betydligt flera bra singelkvinnor mot vad det finns bra singelmän? Som tur är trivs jag väldigt bra som singel och är trygg i mig själv så det kanske är lika bra att ställa in sig på att man kommer att vara en självbo för evig tid framöver. Det finns mycket annat att glädja sig åt i livet.
      / Stina

      • Petra35 25 februari, 2018 at 08:57 - Reply

        Hej Stina! Tack för ditt svar. Det är så skönt när man märker att det finns fler som känner å upplever samma sak. Ja, jag har nog på nåt vis kommit fram till samma slutsats…jag tänker att ett ev. möte ”bara får ske” medan jag inriktar mig på att följa min väg. ❤️ Men att jag fokuserar på att ha det bra med mig själv och människor jag klickar med.

  2. Melinda 24 februari, 2018 at 09:25 - Reply

    Wow. Så mitt i prick!

    Kan relatera till allt, både för egen del, händelser i ett tidigare förhållande samt i den relation jag nyss avslutat.

  3. Malin 24 februari, 2018 at 09:26 - Reply

    ”Om du inte har minsta lust till detta, varför stannar du?” Ja, varför stannar jag när jag egentligen vill gå? Därför att jag inte vill såra min sambo och våra fyra barn. Vad har jag för rätt att vara fri och förhoppningsvis lycklig om jag samtidigt gör fem personer ledsna? Då är det kanske bättre att jag är olycklig och de andra har det hyfsat bra. Min sambo är ju snäll och omtänksam och världens bästa pappa. Men jag älskar honom inte, och har nog inte gjort det på många år. .. Så går mina tankar denna vackra vintermorgon.

    • Michael Larsen 24 februari, 2018 at 09:37 - Reply

      Skulle du vilja leva tillsammans med någon som inte älskar dig Malin? Som stannar av medlidande?

      • Malin 24 februari, 2018 at 10:19 - Reply

        Nej, jag skulle inte vilja leva med någon som inte älskar mig! Min sambo vet hur jag känner, men han hoppas ju på att mina känslor ska komma tillbaka. Det som gör mest ont är ändå att barnen får en felaktig bild av hur ett kärleksförhållande ska vara. Vi är ju inga goda förebilder för våra barn! Vi rör aldrig vid varandra, tittar inte på varandra och pratar knappt längre. Vi bråkar inte, men det finns en uppgivenhet och likgiltighet mellan oss, mest från min sida tyvärr. Det är en sorg och det som nog till slut gör att jag tar steget och lämnar.

        • Lilla jag 24 februari, 2018 at 12:25 - Reply

          Kära Malin
          Oavsett, du gör inte dina barn en tjänst i att stanna kvar i ett dött förhållande.
          Sanktionera inte ett kärlekslöst förhållande inför dina barn. De ser, de hör, de lär sig. Barn gör inte som du säger de gör som du gör.
          Från att ha varit världens tröttaste och tråkigaste mamma så sa min 9-åring till mig
          -”du skrattar ju jämt du mamma!”
          Det var drygt ett år efter att jag tagit steget och genomdrivit separtionen.
          Jag ska inte alls låtsas som det varit enkelt MEN…..sådana kommentarer från barnen styrker mig och jag vet jag gjort rätt.

        • Anonym frånskild 25 februari, 2018 at 10:25 - Reply

          Jag tog steget för snart 3 år sen och efter första veckan själv i mitt nya hus sa min son (5 år då) -mamma, förut du alltid sur, nu du alltid glad…

          Barnen ser mer än du tror. Nu lever jag och min fd man i varsitt nytt kärleksfullt förhållande och barnen mår bra.

  4. Cecilia 24 februari, 2018 at 12:00 - Reply

    Jag tog steget o lämnade, men tyvärr verkar det som att jag gick ur askan o in i elden…
    Med detta menar jag Malin, att du bör tänka dig för o verkligen på allvar tänka igenom innan du lämnar.
    Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, ni behöver kanske tid tillsammans bara ni? Kanske familjerådgivning, parsamtal eller så…
    Vilket som är det viktigt att du har övervägt alla vägar innan du tar ett beslut, för din egen skull.
    Jag vet.
    Kram på dig o jag önskar dig all lycka!

    • Malin 24 februari, 2018 at 12:30 - Reply

      Han har föreslagit allt det där. Familjerådgivning, weekendresa utan barnen eller bara bio och middag. Men jag VILL verkligen inte. Jag har ju egentligen bestämt mig och är ganska säker på att mina känslor för honom inte kommer tillbaka. Och ja, det är ett viktigt beslut, antagligen det största i livet. Och det påverkar så många, det är ju det som gör det så svårt. Tack för din omtanke!

      • Vilsen 24 februari, 2018 at 12:45 - Reply

        Malin, som Cecilia skriver, gräset är inte grönare på andra sidan. Men på något sätt tror jag ändå att tanken om att vilja lämna kommer inte bara så där. Den kommer. Det är ju ofta känslan av att det är något som inte känns riktigt rätt, som gör att tanken kommer.
        Det e jättesynd att det blir så, men vi alla människor förändras med tiden. Och i en relation förändras man tyvärr ibland på två olika håll. Lycka till!

    • A 26 februari, 2018 at 13:58 - Reply

      På vilket sätt gick du ur askan in i elden Cecilia? Vill du utveckla lite är du snäll, utan att hänga ut dig såklart? Sånt här gör mig så rädd att läsa, känner igen mig så i det Malin skriver. Lämnade du med facit i hand av ”fel” anledning eller varför tror du att du känner som du gör? Är uppriktigt intresserad, inte ifrågasättande! Kram!

  5. Tuttie 24 februari, 2018 at 17:24 - Reply

    Jag har precis flyttat och bor numera ensam med min hund… för att jag inte tycker om den person jag är i mitt förhållande.
    Irriterad jämt ingen lust till sex eller egentligen inte mkt lust till något.
    Det är inte rättvist mot honom. Vi försöker som särbor får se vad det leder till. Men jag måste hitta glädjen i mig. Lusten till livet och sexualiteten.
    Är i övergångsåldern dessutom och det e fan ingen lek…
    Har oxå gått på antidep mediciner i massor år och även centralstimulerande de sista 3 månaderna …
    Nu slutat med allt…
    Vill inte vara zombie längre …

  6. Tuttie 24 februari, 2018 at 17:26 - Reply

    Och visst e det så att jag saknar närheten men jag tänker vara klok….

  7. Marie 25 februari, 2018 at 10:58 - Reply

    Bra och tänkvärd text!

    Undrar över webinariet, tar det utgångspunkt från att vara singel och träffa en ny partner som är rätt för en, eller möta partnern man har om man är i en relation? Om det förra, vill jag gärna delta!

    • Michael Larsen 25 februari, 2018 at 11:04 - Reply

      Kvällens webinar handlar om hur man som singel kan möta en partner. Jag önskar dig en skön dag Marie!

Leave A Comment

X