Går det att förstå allt som partnern gör?

//Går det att förstå allt som partnern gör?

Går det att förstå allt som partnern gör?

Förstår du allting som du säger och gör? Är alla dina handlingar rationella? Tänker du ibland tillbaka på händelser och undrar:

”Hur gick det till? Vad fick mig att säga så? Jag vet att det var helt tokigt, men det gick på automatik.”

Du är inte ensam om dessa tankar: även partnern går emellanåt igenom liknande. Det är sunt att undra, men att vända ut och in på allt leder inte sällan till en ytterligare fördjupad konflikt.

Om du inte alltid förstår din egen person, hur tror du att mannen/kvinnan vid din sida skall kunna göra det? Är det då någon mening med att ständigt söka svar på allting som sker? Förstå varenda reaktion?

Jag vet, det ligger i vår natur att söka mening och förstå oss själva, andra och sammanhangen omkring oss.

Mannen berättar för mig:

”Hon gör mig vansinnig! Dessa plötsliga humörsvängningar. Ena dagen är man allt för henne. Nästa bemöter hon mig som om jag var luft. Jag förstår absolut ingenting!”

Jag har lärt mig en sak: att ge upp. Inte på det det där uppgivna sättet, utan att istället överlämna mig till ovissheten. Att förnuftet inte kan greppa allt som sker. Att psykologiska etiketter, fullmåne eller nymåne, PMS, uppväxt och anknytningsteorier, eller vilka förklaringsmodeller vi nu använder oss utav för att greppa partnerns sätt att vara, inte alltid för oss närmare varandra.

Någon sjöng:

”Sweet surrender…”

Konsten att stå ut me det som inte alltid verkar logiskt (i vår personliga värld). Anklaga inte bara för att du inte förstår.

Under perioderna då det vobblar till, behöver vi kliva ned i hjärtats förståelse. Jag flummar inte iväg här, utan menar att vi behöver acceptera ovissheten och att det finns områden där vi känner oss frågande och vilsna. Det är ok!

Försök först att förstå. I andra hand att bli förstådd.

When you surrender to what is and so become fully present the past ceases to have any power. You do not need it anymore. Presence is the key. Now is the key. – Eckhart Tolle

Bara var där. Känn ryggraden och andetagen. Vänta, vänta, vänta….Sluta tolka.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta michael@separation.se

 

 

By |2016-12-12T15:12:01+00:00februari 3, 2016|Blogg|8 Comments

8 Comments

  1. Rebecca 3 februari, 2016 at 12:19 - Reply

    Nej, det går inte att förstå allt som partnern eller jag själv gör och det är fullständigt ok.
    Tycker om Din slutkläm, ”sluta tolka”.
    Det kan bli alldeles för mycket grubblande och styrande, av det som sker.
    Jag jobbar på det. Jag försöker istället ha tillit till min inre röst och vägledning. Att våga luta mig mot den och vila i det jag känner och lär mig efter hand.
    Tack för dagens ord, så värdefulla som vanligt!

  2. Kerstin 3 februari, 2016 at 14:11 - Reply

    Tack för dagen text, behöver nog förstå och acceptera att jag inte kommer förstå mitt ex handlingar och agerande.
    Börjar inse att han kanske inte kommer sluta smsa och skriva till mig utan att vila i vetskapen om att barnen har det bra när de är hos honom…
    Ha en fin onsdag

  3. LA 3 februari, 2016 at 15:03 - Reply

    Nej det går inte att förstå allt vare sig det är mitt ex, eller jag själv. Jag vet att det ligger mig i fatet att jag är väldigt analytisk. Jag är en problemlösare och vill försöka förstå andra människor. Jag sänker ofta mig själv med grubblerier, men har kommit långt i att kunna borsta av mig tankar. Jag vill inte att folk missförstår mig, för jag vet att jag kan vara otydlig i vad jag vill ha berättat. Men vissa saker sätter sina spår i hjärtat.

    Ha en bra dag

  4. Marianne 3 februari, 2016 at 15:06 - Reply

    Så sant så, att vila i det som är. Jag har sedan min skilsmässa för, ja herregud nu har det ju gått åtta månader, övat mig i att vara lugn i ovisshet. Att lita till att jag kommer att förstå en dag, om jag ens behöver förstå, men att jag inte måste förstå allt nu, eller veta allt nu, eller ha koll på allt nu. Att det blir bra, utan att jag måste kontrollera det.

    Jag tror att den här viljan, som också är mitt automatiska beteenden fortfarande, att förstå allt partnern gör och säger handlar om att försöka få kontroll på tillvaron. Vi tror att vi mår bättre om vi får kontroll. Men saken är ju att det är en omöjlig uppgift vi har tagit på oss. Det går inte att kontrollera livet. Bättre är då att släppa på det kravet, låta livet hända, se vart strömmen tar mig. Självklart vill jag ha mål och riktning, men också lära mig allt mer att flyta med. Livet ska var enkelt, inte en kamp, som det har varit för mig under alla år.

  5. Karin 3 februari, 2016 at 15:25 - Reply

    Fullträff med dagens text. Jag har lagt mycket tid till att försöka förstå mig själv och mitt ex. Vi har idag en bra relation där vi försöker se om vi kan hitta varandra på nytt. Idag inser jag att jag har lagt för mycket tid och energi på att hitta nycklar till våra respektive beteenden som kommer av gammalt bagage och anknytningsmönster. Jag är rädd att jag i min iver att nå fram och hitta en lösning missat poängen med att just- vänta. Du har så rätt Michael, ibland behöver vi bara vara och känna in. Inte dras med i proffsiga förklaringsmodeller och tappa bort att vi är komplexa människor som inte kan förklaras enligt en färdig mall.
    Tack!

  6. Lina 4 februari, 2016 at 14:12 - Reply

    Jag tycker inte att det är ok att inte förstå sin partner. Igår kom jag på min man ytterligare en gång till att han juger för mig. Jag hörde ett program på radion där de pratade om en sida i mobilen som alla har i de nyare mobilerna. De förklarade hur man tog sig till denna sidan där det framgick vilka adresser jag brukar besöka tid och hur länge jag varit där och datum. Senare under kvällen får jag av en händelse tag på min mans mobil. Jag kollar, hittar adressen jag söker, ser att han har varit på denna adressen 44 gånger sedan den 17 december två gånger per dag, morgon och sen eftermiddag. Det rör sig om ca två timmar varje gång han är där.
    Jag får en chock, panik, vrede, sorg. Vi har ju pratat om det här och han har vid flera tillfällen sagt att han inte träffar denna kvinnan mer och att han inte vill skiljas och att han älskar mig. Gång på gång på gång. I går brast det för mig.
    Jag grodde jag skulle få en hjärtinfarkt. Har han inget samvete? Varför ljuga? Säg som det är?
    Vet inte hur jag nu skall orka resa mig. Det gör så ont. Precis som om någon dött.
    Jag vill inte se hans fula tryne någonsin mera i mitt liv är så jag känner just nu.

    • LA 4 februari, 2016 at 17:49 - Reply

      Beklagar Lina. Att inte kunna lita på sin partner, av olika anledningar tär så på en. Vissa gör säkert det i onödan, medans andra har den där specifika magkänslan. Du gör bäst i att lämna honom, för din egen skull. Du är värd bättre än så.

      All styrka till dig!

      Kram kram

  7. Stefan 4 februari, 2016 at 17:28 - Reply

    Att just sitta lugn i båten och lämna sig till ovissheten i en relation i gungning är inte det lättaste när det egna bagaget tynger och där nästan varje årtag styrs av rädslor. I en osäker relation där kommunikationen brister lämnas det mycket utrymme för (över)tolkningar och analyserande av till slut vartenda ord. I alla fall upplevde jag det så i min nu troligen avslutade relation där jag till slut kände mig mer och mer ensam om att vara den som ville reda ut saker istället för att i onödan gå och tolka och undra.

Leave A Comment

X