sorg, otrohet

Om du för tio år sedan frågat mig vad jag skulle ge för råd till någon som blivit utsatt för otrohet, eller om jag själv fått smaka på den bittra erfarenheten, hade svaret kort och gott blivit: ”lämna förhållandet och titta inte i backspegeln!”

När jag genom åren lyssnat till par och enskilda har nyanserna blivit fler. Det är inte längre lika svart och vitt. Kan förstå att otrohet förekommer, MEN det betyder inte att jag tycker det är ok – tvärtom. Det är ett enormt svek som skär djupt in i det emotionella hjärtat och rör upp mörka känslor.

Trots detta har jag sett exempel på där otrohetsaffärer blivit en vändning och t.o.m. fört parterna närmare varandra (efter enormt efterarbete förstås) p.g.a. man tvingats göra en djupdykning i förhållandet och rannsaka sig själv. Frågor kring bekräftelse, närhet, tillit, sexualitet BEHÖVER granskas närmare.

Självklart är det så att om ens partner har ett upprepat mönster av svek, är det bara en sak som gäller: lämna! Det finns människor som är så pass trasiga, bekräftelsesökande och ovilliga till förändring att de inte klarar av att hålla sig till en person.

En naturlig och mänsklig reaktion hos den som blivit utsatt för otrohet, är att kräva full tillgång till sms, mail, facebook konton etc. Man förväntar sig full transparens i tillitens namn. Tyvärr fungerar det inte, eftersom det inte tar oss till problemets kärna: känslan av avstånd och brist på närhet. Ökad kontroll känns kanske bättre för stunden, men det bygger inte ett helt och lyckligt förhållande.

Den som varit otrogen behöver ”äga” sitt svek och inte lägga ut det på yttre omständigheter och bortförklaringar. Att ta ansvar innebär att verkligen KÄNNA och FÖRSTÅ vilken smärta man utsatt personen vid sin sida för. Halvhjärtade försök fungerar inte.

Börja kommunicera kring era djupare behov i ett förhållande och räkna med känslomässiga berg och dalbanor. Det behövs TID för att läka. Där det finns vilja och kärlek, existerar det alltid möjligheter.

Hur ser du på otrohet? Går det att hitta tillbaka till varandra eller är det kört?

P.S. Vet att det är ett gigantiskt ämne som inte ryms i ett blogginlägg.

Michael Larsen – livscoach