relationer och kärlek

”Min kärlek skall nog kunna förändra honom.”

”Om jag bara ger henne lite mer tid kommer det nog att bli bra.”

”Det är kanske jag som måste ändra på mig?”

Vad är det som gör att människor stannar med en partner och i ett förhållande som inte rymmer kärlek? Eller som innehåller passion men samtidigt är destruktivt.

Hopp och längtan är djupt mänskliga karaktärsdrag. Liksom ensamhetsoro. Om självförtroendet inte finns, om åren av vana cementerat och tanken tagit fäste: ”jag kommer kanske aldrig träffa någon igen”, ligger det nära till hands att bli på sin plats.

Det förföriska i en bad guy/girl som du genom din kärlek kan rädda. Det där är egots röst som talar. Eller värdelöshetssynen av sig själv: ”innerst inne förtjänar jag inte mer.”

Vi klamrar oss fast vid vackra små öar i psyket: semesterminnen, dagarna av genuin närhet och förståelse, ögonblicken då han/hon visade bättre sidor av sig själv. Den förvirrande kombinationen av nostalgi och det vi tolkar som potentialer.

Beteendeförändringar tar TID. Är du beredd att fortsätta vänta? Utan garantier. Hur många dagar, månader… år, är du beredd att lägga in. Hur stor är DIN livsinsats?

Personer som inte ser problemet, ansvaret och beteendemönstren i sig själva, kommer inte att förändras bara för att du gör allt för dem i ”kärlekens” namn. Ännu mindre för att du stannar av anledningen: ”tänk om jag aldrig mer kommer att känna så för någon?”FullSizeRender

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sanningen gentemot oss själva kommer att befria. När du börjar tycka om dig själv på riktigt finns kärlek i överflöd.

Vilka självhypnotiskt destruktiva övertygelser om dig själv och relationer behöver du lägga åt sidan?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare