”Hur kan någon göra så?”

//”Hur kan någon göra så?”

”Hur kan någon göra så?”

Jag sitter och fikar i trädgården tillsammans med min gode vän; vi pratar bl.a. om varför en del människor är kapabla till att begå övergrepp. Min vän som i hela sitt vuxna liv arbetat som präst har hört och sett det mesta; de ljusaste och mörkaste sidorna av mänskligheten.

Vår gemensamma slutsats är att det finns människor som saknar samvete, empati och självreflektion.

Min vän säger om mördaren: ”tänk om det är så enkelt att det är för att han är psykopat!”

För det mesta består vi människor utav en hel rad färgspektra, nyanser, historia och anledningar. Vi är inte rakt igenom det ena eller det andra. Men det nyanslösa och icke humanistiska existerar också. Nyanslöshet och fullständigt mörker finns. Att förneka och romantisera om att alla människor innerst inne är goda är farligt.

Det är inte alla som delar vår världsbild och människosyn!

När någon undrar: ”hur kan en man köpa sex och utnyttja en kvinna?”

Därför att han kände för det, inte räknade med en polisinsats, inte brydde sig om henne utan sina egna drifter.

Trauma från uppväxten och självskadebeteenden gör oss inte per automatik till förövare. Det är beslutet som vi fattar i stunden. Impulsen i hjärnan som skickar ut signaler i kroppen: ”jag har lust! Jag vill! Just nu har jag rätten till och förtjänar!”

Vi kan gå in genom helvetets portar eller inte. Vi föddes med en vilja att välja. Mannen som kränkte någons dotter eller flickvän, hade ett val att söka hjälp och tämja demonens krav på ”föda” inombords.

”Men han är ju så trasig. Jag vill inte döma någon. Det finns ju en anledning!” Det finns alltid en orsak, men hur långt är vi beredda att gå? Medberoendets gravitationsfält är enormt starkt, vilket får oss att glömma offret och formulera ständiga försvarstal åt förövaren.

Övergrepp är ondska! Det skadar både själ och kropp! Alltför många återhämtar sig aldrig!

Personen som visar genuin ånger och kommer till insikt om skadorna hon/han utsatt andra för, kan förändras. Men det är en lång och smärtsam resa, som inte görs i en handvändning. Ånger är inte det som sker framför en kamera, utan det som tårarna och ångesten kommunicerar till oss i nattmörkret. Därför att vi känner smärtan som vi åsamkat en medmänniska.

Det bästa som vi kan göra för andra och oss själv, är att göra upp med makt, kontroll, själviskhet, dålig impulskontroll och ”det är min rätt!”

Vi har rätten till ett värdigt liv. Och skyldigheten att behandla andra såsom vi själva vill behandlas. Om vår inre GPS stängs av, går vi rejält vilse.

”Anknytningsmönster & varför du blir den du blir i dina relationer” – webinar måndagen den 25/5 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach

By |2020-05-21T07:53:15+02:00maj 21, 2020|Blogg|2 Comments

2 Comments

  1. Petra35 21 maj, 2020 at 08:23 - Reply

    Jag förespråkar att döma beteenden, men inte människor. Och min syn på människan är att vi alla består av både mörker och ljus, sen kanske mörkret tar över oss fullkomligt ibland. Det är ingen ursäkt för att det ska vara okej att skada andra, och gör man det så ska det få konsekvenser. Givetvis!!!! Men börjar vi hata människor för att vi ser andra som helt igenom onda så känner iaf jag att det leder åt fel håll oxå…

  2. G 21 maj, 2020 at 09:48 - Reply

    Uppskattar texten. Tack. Och tänker på en bok. Lästips: We need to talk about Kevin.

Leave A Comment

X