”Hur ska jag våga lita på någon igen?”

//”Hur ska jag våga lita på någon igen?”

”Hur ska jag våga lita på någon igen?”

Mannen berättar: ”hon var mitt allt och jag var närvarande i vårt förhållande. Dagen innan sa hon vilken fantastiskt fin man jag var och att hon älskade mig. Vi hade svackor som de flesta andra, men att det skulle finnas en annan man med i bilden. Hur ska jag kunna lita på någon igen?”

Frågan som den här mannen kämpar med är en av de vanligaste som mina klienter ställer. Att orka, våga och ta risken att älska någon igen. Vad gör man när tilliten slagits i spillror? Drömmarna och planerna som frontalkrockat med en verklighet som vi inte kan greppa och smälta.

Smärtan är på riktigt! Likaså ilskan och skuldkänslorna. Utbytbarheten och ensamheten. Känslomässigt kaos som tagit stryptag på oss…

Klyschorna som många i all välmening vill lindra oss med står på kö.

”Det handlar inte om dig utan om henne/honom!”

”Världen är full av kvinnor/män!”

”Nu gäller det att du hittar dig själv först!”

Meningarna kan nå det yttersta emotionella hudlagret, men djupare in, har ett frö börjat gro: ”om hon/han kunde göra så mot mig, vem kan då inte?”

Låt oss för ett litet ögonblick ta på de krassa glasögonen (inte de cyniska)!

  • Det finns människor som kan säga att de älskar oss, därför att de kanske känner så i stunden. Hon eller han kanske testar hur det känns att säga orden till oss, för att uppleva/mäta sanningshalten i orden.
  • Det finns de som är konfliktskygga in i det sista och därför gör allt för att inte såra. De säger helt enkelt inte som det är.
  • Människor brottas med sina driftsmässiga delar och intellektet: ”vi har barn och hus, samtidigt kan jag inte sluta tänka på den andra kvinnan/mannen. Borde inte göra detta, men jag känner mig äntligen levande.”
  • Det finns personer som gör vad de vill utan att känna skuld och empati.

Verkligheten är fylld med motgångar och fantastiska möten/upplevelser. Det finns kärleksfulla människor som du kan lita på och bli lycklig tillsammans med. Våra sår är på riktigt och det finns de som känner sina egna och värnar om dina. Emotionella frakturer läker.

Vi behöver både kärlek och integritet i våra liv: är personen som du dejtar/träffar tillräckligt självreflekterande och förmögen till kärlek i handling över tid?

Låt inte din historia få göra ”relationsöversättning” på framtiden (ditt ex och dina upplevelser är inte nödvändigtvis karaktärsdragen i en ny partner). Ge människor en chans att få visa vilka de är.

Föreläsning live – Att hitta kärleken och hålla den levande med Therese & Michael. Varmt välkomna! Klicka på respektive stad nedan för anmälan.

Göteborg den 29/1

Malmö den 30/1

Örebro den 20/2

Stockholm den 26/2

Michael Larsen – relationscoach

By |2020-01-19T06:42:41+01:00januari 18, 2020|Blogg|12 Comments

12 Comments

  1. Åsa 18 januari, 2020 at 10:05 - Reply

    Förmögen till kärlek i handling över tid…? Det är frågan. Träffat en väldigt fin man. Vi har samma intressen. Han har glimten i ögat och är mån om sin kropp och utseende. Jag gillar det. Vi har bara setts ett par gånger och när vi ses är det helt fantastiskt. När vi skiljs åt kommer saknaden.
    Jag har levt med en person i några år där relationen blev väldigt destruktiv pga härskarteknik med mera. Efter den relationen har jag varit ensam några år…Det jag känner nu känns jättebra. Men jag känner ngn liten märklig känsla i magen. När jag frågar honom om vi ska ses…svarar han liksom inte men sen kommer det ngn dag efter att ja vi kan ses på fredag kväll. Som sagt när vi då ses är vi båda väldigt närvarande och pratar o pratar…sitter nära…rör på varandra. Ja som det ska vara.
    Jag har i tidigare relation anpassat bort mig själv vilket jag är livrädd att jag ska göra igen. Så jag måste aktivt tänka att jag kan inte släppa allt när han väl blir färdig att säga när han har möjlighet att ses.
    Jag är faktiskt lite rädd för min magkänsla…
    Så nu har jag bestämt mig för att jag ska leva på med mitt liv. Inte bara vara den som drar så att detta ska bli en relation. Utan vänta in även hans engagemang.
    Jag vet att jag måste så klart prata med honom…men jag tycker att det är så självklart att man vill ses, att man vill engagera sig. Eller vad säger ni? Eller är det så att det är jag som är rädd och helt enkelt över analyserar för att skydda mig själv?

    • Mary 18 januari, 2020 at 17:00 - Reply

      Känner som dig Åsa, man vill ha samma engagemang tillbaka, jag tröttnar väldigt fort, har inte tålamod att ge min tid till någon annan om man inte får bekräftelse tillbaka, men jag förstår också att man inte ska ha för bråttom, som jag haft. Men alltid lita på magkänslan, om det inte känns riktigt rätt så är det inte det.

    • CC 18 januari, 2020 at 18:39 - Reply

      Åsa jag tycker att du ska lita på din mag känsla och släppa oron. Du säger ju att allt känns bra när ni ses och det är det viktigaste. Prova att inte fråga när ni ska ses nästa gång, låt honom ta det initiativet och se vad som händer. Jag gissar på att han kommer att höra av sig ganska snart och vilja träffa dig. Vi kvinnor vill gärna ta så mycket ansvar för att allt ska fungera bra, släpp ansvaret och låt honom styra lite. Om han av någon konstig anledning inte skulle föreslå att träffas, ja då kan du ju fråga längre fram men var inte orolig. Prova och se vad som händer…

    • Stina 18 januari, 2020 at 22:55 - Reply

      Tack för denna inspirerande text. Jag tror att jag älskar en man igen, trots trauma i relationer innan o speciellt med barnens far. Mycket igenkänningsfaktor på det du skriver om hur personer kan bete sej, gäller mitt ex. Tröstande att veta att det finns möjligheter att läka

  2. Marie 18 januari, 2020 at 16:28 - Reply

    Känner igen mig i vad du beskriver Åsa! Och jag tycker du gör rätt som lyssnar på din magkänsla. Jag vill som du se ett intresse tillbaka, att känna att jag inte är någon man träffar i brist på annat… antingen så kan man ses eller inte… antingen så vill man eller inte. Hur svårt kan det vara?! Jag frågade en jag dejtade en tid om han ville se en viss biofilm. Ja absolut, men han kunde inte bestämma vilken av dagarna jag föreslog veckan därpå, för han visste ju inte om han kunde då.. Det sa allt… kände mig inte prioriterad!

  3. Åsa 18 januari, 2020 at 18:44 - Reply

    Ja du har en poäng där CC. Jag ska faktiskt medvetet låta han ta tag i saken…väntar ett tag med att fråga.
    Marie, precis är det så jag känner. Känner mig inte prioriterad. Men vi har inte känt varandra så länge.
    Kanske jag är prioriterad ändå? Jag får se vad som händer.
    Tack båda för era fina kommentarer!

    • Kba73 19 januari, 2020 at 15:22 - Reply

      Åsa. Du säger att du inte längre vill göra avkall på dig själv, ändra dig för någon annan. Det är ju precis det du fortfarande gör, ser du inte det, du medvetet nu ska vänta å se vad han tar sig för, då gör du ju uppoffring för hans skull å sitter å väntar, är det rätt, känns det rätt, då hör man av sig oavsätt någonting annat, är man intresserad och vill, hör man av sig oavsätt hinder, finns alltid tid,

      • Åsa 19 januari, 2020 at 18:38 - Reply

        Kba73…ja du har helt rätt! Det är precis det jag tänker…det jag bollar med mig själv. Så rätt det du skriver.

  4. Stina 18 januari, 2020 at 22:55 - Reply

    Tack för denna inspirerande text. Jag tror att jag älskar en man igen, trots trauma i relationer innan o speciellt med barnens far. Mycket igenkänningsfaktor på det du skriver om hur personer kan bete sej, gäller mitt ex. Tröstande att veta att det finns möjligheter att läka

  5. Cina 19 januari, 2020 at 00:34 - Reply

    Så många som undrar och funderar om man gör rätt och är i rätt relation…jag har också funderat länge efter att ha varit i en relation jag nu lämnat efter två år men nu släpper jag det. Vet inte om det var magkänslan eller förnuftet som talade men jag orkade inte att saker ska vara så krångliga…så mycket funderande och ältande om vad han menar när det inte går att prata om saker. När en aldrig vill kommunicera eller kanske inte kan…eller inte vill. Så mycket som var bra men det åts upp av tankar om vad han menade eller varför det aldrig blev ett ”vi”, trots många fina ord men dem matchade inte riktigt handlingarna. Ska det vara så krångligt? Ska det inte kännas inkluderande och omtänksamt…inte bara ibland utan genuint?

    • Åsa 19 januari, 2020 at 08:09 - Reply

      Cina…exakt så som du skriver tänker jag. Det ska inte vara krångligt! Det ska vara lugnt i själen. Kännas att båda är på samma väg…Har man funderingar pratar man om det. Men funderingarna och ältandet ska inte stanna kvar.

      • Cina 19 januari, 2020 at 22:39 - Reply

        Ja Åsa det är nog så det ska vara..men inte lätt att hitta. Känns som att man inte vet hur man göra när man är halvvägs i livet och blir ensam. Man vill ju lita på magkänslan som en del skriver men i det kaos som blir i huvudet ibland när man försöker förstå den andre så är det svårt att veta vad som är bäst…Men jag vill ha lugn o ro och tillit och långa samtal om allt möjligt,jag vill lyssna och lära känna…Kommunicera helt enkelt..

Leave A Comment

X