”Jag kommer aldrig till avslut och straffar därmed ut mig själv.”
”Jag hamnar alltid i förhållanden där jag tvingas kämpa i underläge.”
”När livet känns dystert vräker jag i mig onyttigheter och efteråt tar självföraktet vid.”
Minns hur jag tydligt kunde konstatera hur fel detta var. Försöken att bygga relationer som var omöjliga redan från dag 1, och hur jag vände ut och in på mig själv för att det skulle fungera. Ville så innerligt ta revansch på mitt ex som gått vidare och bevisa för mig själv att jag hade ett värde. Ett förhållande skulle vara entrébiljetten till lyckat liv. Minnena av skilsmässan några år tidigare skulle raderas om jag bara mötte kärleken.
Men på vägen förlorade jag mig själv. Om jag bara var tillräckligt omtänksam, framgångsrik, uppoffrande och vältränad så skulle det hålla. Om jag bara gjorde allt rätt! Denna vilsna jakt efter upprättelse.
Men när jag år 2013 startade min blogg och började få rutin på mitt skrivande, började jag känna förändringen. Orden som formulerades och manifesterade sig i ett Word-dokument blev en superskarp spegel på hur jag hade mått, oförmågan till att ”börja gräva” där jag stod och blindheten för mina mönster. Morgnarna framför datorn blev bokstavligen min räddning. Dagar som blev till år och insikter.
Så mitt budskap till dig; hitta någonting, hur litet och betydelselöst det till en början än verkar vara; skapa en rutin som blir likt ett uppbyggande gravitationsfält. Handlingar som sprider självförtroende inom dig, som skingrar grubblerier, malande känslor av tillkortakommande och destruktiva självanklagelser.
Även om du inledningsvis inte tror att du är värd det, så börja agera. Ta tag i spaden och gräv, sätt lökarna, så fröna, plantorna eller vad det nu än är. Resultatet kommer förr eller senare. Med rätt solljus och näring. Att avstå från att sätta igång och misströsta kommer bryta ner självrespekten. Vad behöver du göra? Vad behöver du avstå ifrån? När börjar du?
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar