”Hur står du ut med att vara singel?”

//”Hur står du ut med att vara singel?”

”Hur står du ut med att vara singel?”

Hon har fått höra det ett antal för många gånger under det senaste året och inledningsvis fick det henne att tvivla på sig själv:

”Är det någonting i mig som stöter bort män? Är mina krav alldeles för höga? Kanske borde jag bara nöja mig?”

Men efter ytterligare en tid som singel börjar hennes inställning att förändras. Hon blir allt klarare i tankarna kring att hon inte vill ha en pojkvän eller man. Utan en partner.

Kvinnan har varit på ett antal dejter och blivit heligt trött på att se olika varianter av samma koncept: en man som läst på om olika dejtingstrategier på nätet, där attraktion påstås skapas genom att växla mellan intresse och sval distans. Allt för att göra henne förvirrad så att hon var den som skulle börja jaga och behöva. Hon fick nog av spel. Liksom säljsamtalen gällande fördelarna med att vara med just honom.

Hon har levt sig igenom det olika emotionella årstidsväxlingarna, och har nu äntligen blivit vän med sig själv och sällskapet jag. Det bygger inte på illusionen om att ensam är stark, utan en lugn vila i sig själv.

Behovet av att ha någon p.g.a. omgivningens förväntningar, barriärer mot ensamhet, praktiska orsaker, eller helt enkelt någon att fördriva tiden med, finns inte längre på hennes mentala/emotionella lista. Hon vill inte vara i ett förhållande bara för att senare upptäcka:

”Vi vill helt olika saker.”

En partner för henne, innebär en person som gjort upp med sitt bagage, hämtat in projiceringar, som slutat ursäkta sig varför han är si eller så. En man som respekterar hennes ”tokigheter”, som inte ser henne som en trofé, någon att luta sig emot därför att de egna emotionella benen inte bär.

En partner är personen som känner jaget så pass väl att desperation och habegär inte är det som driver och motiverar, utan:

”Jag väljer att ha dig nära därför att du är du.”

Vad tänker du min bloggvän?

Varför blir jag den jag blir i mina relationer? Webinar den 28/9 kl 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

By |2017-09-23T07:23:18+00:00september 23, 2017|Blogg|20 Comments

20 Comments

  1. Camilla 23 september, 2017 at 07:56 - Reply

    Jag är en lycklig singel ❤️
    ”Att vara singel innebär inte att någon inte vill ha dig,det betyder bara att inte vem som helst kan få dig”

    Tack för din blogg Michael

    • T 23 september, 2017 at 08:32 - Reply

      Helt rätt!

    • Essie 10 november, 2017 at 10:46 - Reply

      Bra uttryck, Camilla!

  2. Bh 23 september, 2017 at 08:23 - Reply

    …. som är en mötesplats där kommentarer som den innan denna är minst lika givande. Som sagt; tack för denna mötesplats

  3. Rosie 23 september, 2017 at 09:06 - Reply

    Så klockrent skrivet. Det betyder inte att jag inte vill leva i tvåsamhet men att det ska finnas en balans. Ett utbyte mellan två personer som är trygga i sig själva. ❤️ Tack för din underbara blogg. Rosie

  4. Catrin 23 september, 2017 at 09:11 - Reply

    Så otroligt bra skrivet. Känner igen mig helt. Är också intressant hur andra upplever att jag är singel. De vill ge mig hopp. ”Snart kommer han. Bars vänta. Klart det finns en man till dig också. Du kanske bara inte ska …,,,,. Du vet män vill
    ju ha någon där”
    Jag älskar mitt liv för jag vet vad jag vill.

  5. Emilienne 23 september, 2017 at 09:35 - Reply

    Ja men Preciis !
    Mycket exakt formulerat.

  6. Anne 23 september, 2017 at 10:26 - Reply

    Du har en förmåga att sätta ord på det som finns inom människor. Det som väcker en känsla av att bli förstådd, både av mig själv och någon annan.

    ”Att lugnt vila i sig själv”..det är precis det som jag ägnar mig åt just nu. Jag stannar upp en stund, återfår balansen i livet och djupandas. Jag återskapar harmonin inom mig!

    Efter ett destruktivt förhållande med igenkänningsfaktorer inom narcissisten, manipulatören, härskaren behöver jag vila i mig själv. Jag var en av de som fick hjärnan kidnappad, som inte längre visste var mina grundläggande värderingar och mina gränser fanns. Som gång på gång blev kränkt och lika ofta förlät.

    Innan jag har hittat tillbaka till mig själv eller snarare till mitt nya utvecklade jag, behöver jag min egen tid utan fokus på en livspartner.

    • Emma 23 september, 2017 at 12:51 - Reply

      Anne, jag har gått samma väg som du gjort. Att bli fri och få möjligheten att hitta sig själv efter att ha blivit kidnappad och efter att jag svikit mig själv är både skrämmande och helt underbart.
      Heja oss!

      • Li 23 september, 2017 at 21:42 - Reply

        jag jobbar med att förstå vad som är mitt fel och vad som är en del i hans personlighet. Ff nu försöker han jävlas på olika sätt. Undanhåller info om barnen, är elak som bara han kan, spelar utifrån vad han har nytta av. Men nu är jag inte sorgsen längre. Mest lättad, besviken men spänd på framtiden. Men det är mååånga år jag lagt på honom.

      • Essie 10 november, 2017 at 10:53 - Reply

        Emma och Anne – jag har också vandrat er stig… Att bearbeta det jag fått höra och upplevt under åren kommer att ta tid – men det känns så gott att kunna få utrymme att tänka och bearbeta i lugn och ro.
        Säger som du, Emma – Heja oss!

    • Li 23 september, 2017 at 21:35 - Reply

      Känner igen mig. Då behöver man verkligen vila.

  7. Marianne 23 september, 2017 at 11:01 - Reply

    Tack! Så glad att du sätter ord på detta. Även jag har fått höra att mina krav är för höga, och nån gång när jag skämtsamt sagt att ”jag blir säkert singel i tio år till” så har personen tittat lite ledsamt på mig och sagt att ”men det är väl lite länge”.

    Och jag har helt klart ledsnat på dejtingsidorna. Jag vill helt enkelt inte lägga min energi på det längre. Min tid och energi är för dyrbar. Samtidigt som jag absolut vill leva med just en partner – exakt det där är det jag vill möta; att vi båda väljer att vara med den andra för att du är du.

    Igår slog det mig; jag kanske aldrig möter honom. Jag kanske blir singel hela livet. Och; jag blev förvånad själv, för jag kände ett lugn i det. Jaha. I så fall så är det så.

    Samtidigt märker jag att jag fortfarande har läkningsarbete att göra. Jag märker nämligen i relationen med mitt barn att jag förundras över att relationen håller trots att jag är mig själv. Trots att jag inte är snäll, glad och trevlig hela tiden. Att jag älskar mitt barn även när hen är bråkig är fullständigt självklart. Men jag märker att det är inte självklart för mig att det är likadant tillbaka. Jag förundras fortfarande när jag får uppleva att det är så. Och intellektuellt vet jag att något annat kommer jag inte att acceptera i relationen med en man igen.

    • Micke 23 september, 2017 at 11:53 - Reply

      Har följt dina kommentarer ett tag, då jag gick,går igenom en skilsmässa sedan maj i år! Det jag förundras är hur långt du verkar kommit i din livsprocess, det jag vill säga är att du verkar vara en otroligt klok/stark kvinna! Du ger så otroligt mycket, ville bara säga det:)

      • Marianne 23 september, 2017 at 21:52 - Reply

        Tack! För att du säger det. Och skickar dig en varm kram i din process. En livskris som en skilsmässa kan också vara det som får oss att ta stora kliv som människor.

  8. Hyrestanten 23 september, 2017 at 14:03 - Reply

    Jag lever ett självvalt singelliv och blir så trött på de ständiga kommentarerna om vad jag ”borde” ha eller göra. Det är märkligt hur stark heteronormen är i vårt samhälle, hur en romantisk bild av tvåsamhet, den rätte osv får människor att nästan göra våld på sig själva för att passa in. Jag närmar mig 60, har varit gift när jag var ung, haft många förhållanden men alltid som särbo och nog vore det väldigt konstigt om jag inte själv skulle veta vad jag vill och mår bra av. Ibland tror jag att kvinnor är avundsjuka på min frihet, på hur jag njuter av livet och att det är därför de inte kan låta bli att tala om för mig hur jag borde göra. Om de bara visste hur synd jag tycker om alla som tror att ett förhållande är det viktiga här i livet. De missar mycket.

  9. Margaretha 25 september, 2017 at 18:24 - Reply

    precis så är det……

  10. Jeanette 25 september, 2017 at 22:38 - Reply

    Men Gud!! Det är ju 100% jag!!!

  11. Essie 10 november, 2017 at 10:43 - Reply

    ”Jag väljer att ha dig nära därför att du är du…” Att bli älskad och uppskattad för den jag är – och vilja vara i min närhet…
    Det känns som miljoner år sedan… Har alltid sagt; Jag vill ha en parhäst och leva i en relation där var och en underlättar livet för varandra i ömsesidig omtanke. Det är kärlek!

    Som självboende med barn sedan 3 månader har jag fått ett lugn och släppt fram glädjen som inte funnits på länge. Visst sliter sorgens vindar i mig från och till – i ord jag läser eller sångtexter jag sjunger – men jag känner också då att jag lever! Mina känslor är starkare. Jag är inte längre bara en överlevare!

    Jag väljer de stunder jag vill vara själv (inte ensam) och boostar mig med värme och omtanke tillsammans med barnen, vänner och släkt när jag behöver det. Det goda livet <3

  12. Erika 13 januari, 2018 at 10:19 - Reply

    Om man inte har vänner och familj längre då. Om man bara har ett arbete som är krävande och inget alls att se fram emot på fritiden? När ledig tid är en plåga fast att man är trött av sömnbrist och krävande jobb. När helger och semester är något man fasar för och man skäms för att visa sig ute och vara ” den ensamma ” som inga planer har, som ingen bjuder ut och ingen har att gå ut med. När man drar för persiennerna och bara ligger i soffan och surfar på
    Mobilen .Vad gör man då för att orka fortsätta leva?

Leave A Comment

X