”Jag lever på min ö och han på sin. Barnen har det roligare tillsammans med honom. Jag är den tråkiga kärringen som bara plockar och planerar. Han leker i trädgården och hjälper dem med sina datorer. Jag är så förbaskat trött på frågan kring vad vi ska äta. På kvällen vill han ha sex och när jag säger att jag är helt slut. Och i vanlig ordning förstår han i inte vad jag pratar om. Jag vill bort från allt!”

När blev den här kvinnan projektledare och han lekledare? När blev det en självklarhet att hon lagar maten varenda kväll? Varför är hon trött och han utvilad?

Med åren fylls ansvarsbagaget på allt mer och vi undrar varför vi inte är lyckliga. Vi har barn och en partner som tar oss för givet. Vi hade drömmar som likt varma uppåtvindar lyfte oss uppåt, men nu står vi där med betongblock runt anklarna.

I våra förhållanden har vi båda ett ansvar i att göra varandra lyckliga. Inte tilldela varandra roller som vi förväntar att den andre ska utföra tacksamt och smärtfritt.

Vi vill känna oss levande tillsammans med någon! Vi är inte skyldiga barnen eller en partner att offra oss för familjebolaget. Vi är inte skyldiga att offra oss på pliktens altare! Däremot har vi den mänskliga rättigheten att få vara lyckliga!

Helvetet bor i detaljerna, vilket kan vara en diskmaskin som ständigt ler mot dig: ”dags att tömma mig!” Eller skärmen i partnerns mobil som lyser upp rummet då du säger att du inte orkar, utan istället möts av sura suckar. Inga frågor eller självrannsakan: ”hur betedde jag mig idag som får henne/honom att känna så här? Vad är det i mitt tonläge och attityd som gör att hennes/hans ansikte inte har samma lyster längre. Hur beter jag mig då vi äter frukost?”

Relationsparadiset bor också i detaljerna: kan vi lägga oss platt ibland; upphöra med att försöka vinna meningsskiljaktigheter, säga förlåt befriat från villkor och ligga steget före så att hon eller han ständigt behöver planera?

En partner som lyssnar utan att vara upptagen med att formulera kontringar i huvudet, är ofta det som avgör om det finns en tvåsamhetsframtid eller inte.

Attraktion, förälskelse, förhållande och/eller äktenskap är inte fribiljetten till: ”nu kan jag slappna av så mycket att jag tar henne/honom för givet. Nu behöver jag inte längre bry mig om mitt yttre, mina ordval och ansträngningar för att uppvakta kvinnan eller mannen vid min sida”.

Högkänslig utan att förlora sig själv i känslorna” – webinar onsdagen den 5/8 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach