En man som jag känner har blivit lämnad av sin fru och utbrister i förtvivlan: ”Jag kan inte leva utan henne!” Om det inte var för att det var tre år sedan som det tog slut, hade jag inte blivit fundersam. Men att efter tre år fortfarande vara låst i desperationens bojor! Om det var sorg, hade det varit annorlunda.

Desperation är en akutkänsla. Sorg är någonting annat: det är psykets sätt att bearbeta minnena som vi lutar oss tillbaka mot, drömmar som aldrig kom i mål, smärtsam insikt kring att det finns saker som vi borde ha gjort annorlunda, men inte förmådde då.

Desperation är i mannens fall en känslomässig låsning, en kraftfull existentiell ångest över att inte känna sig älskad, och sedan inte kunna släppa taget. En separationsångest som han är övertygad om, bara har en enda medicin: återförening!

Men det finns en annan komponent i den här berättelsen: om han bestämde sig för att ge upp, inse att det är över och klippa förhoppningarnas band, så skulle livet för en tid vara oerhört grått. Desperation är kraftfulla kast, pendlingar mellan hopp och förtvivlan – färger! Den grå sorgen är för honom nästan lika skrämmande som att bli lämnad.

Sorg är som att segla bort från den fantastiskt vackra semesterön med minnena, och samtidigt veta att det aldrig mer blir en resa tillbaka i den här riktningen. Vi vill återvända, men vet att det inte kommer att bli så. Desperation: ”Kanske nästa år?! Måste, måste, måste!” Sorg är process av insikter och emotionell matsmältning! Desperation vill hålla levande till varje pris.

Mannen kan leva utan kvinnan! Att han inte känner sig levande utan henne är någonting helt annat.

Hans värsta skräck besannades: att hon skulle lämna honom! Det gjorde honom osunt beroende och klängig. Någonstans där inne, medvetet eller omedvetet förlorade han respekten för sin egen person, vilket läckte ut, och hon började i sin tur förlora respekten och därmed attraktionen för honom.

Jag vet att personer (har själv det anknytningsmönstret) med en ambivalent otrygg anknytning drar åt att bli ängsliga när relationen fördjupas. Vi håller fast lite för hårt för att inte mista. Och så slår den självuppfyllande profetian till!

Vi kan försöka fly genom att bedöva oss själva genom att söka snabb bekräftelse, festande, dejtande, alkohol, sex, spel eller vad det nu må vara, i hopp om att hålla den avgrundsdjupa känslan av ensamhet borta. Vi behöver lära oss att ensamhet är en del av att vara människa. Vi kan inte ständigt söka nödutgångar.

Vi behöver börja leva utifrån den egna ryggraden. Hitta den genom att bl.a. skaffa vanor som gör att du kan le inombords och känna dig stolt.

Michael Larsen – relationscoach

Så skyddar du dig mot härskartekniker och narcissism – webinar söndagen den 30 juli kl 20.00. Du är varmt välkommen!

När våra känslomässiga sår förslavar oss – webinar den 2 augusti kl 20.00. Du är varmt välkommen!