”Jag kommer aldrig mer att kunna lita på en kvinna”

//”Jag kommer aldrig mer att kunna lita på en kvinna”

”Jag kommer aldrig mer att kunna lita på en kvinna”

Bara någon månad efter att han gift sig visar det sig att frun varit otrogen vid flera tillfällen. Han är förkrossad och uppgiven. Som extra salt i såren läser han en artikel skriven av en psykolog: ”man alltid är två i ett förhållande och otrohet är ett symptom på att det är något i förhållandet som inte stämmer.”

Ett sådant påstående är ett av övertrampen som en del människor gör. Det finns personer som genom sina handlingar, är ensamt ansvariga i att inte få det att fungera i tvåsamheten. En person kan på egen hand förstöra tilliten, respekten och kärleken. De är av olika anledningar så pass bekräftelsehungrande att en person inte räcker till. Att lägga delar av ansvaret på den utsatta partnern är omänskligt och arrogant.

Våra beteenden kommer från oss – inte någon annan. Att ha som standard och påstå att det alltid är två som skapar omständigheterna är fel och skuldbeläggande. Det finns individer som får kickar av att vara med andra än med partnern.

Tillbaka till den gifta mannen som kort efter otroheten skilde sig. Han berättar: ”jag kommer aldrig mer att kunna lita på en kvinna!” Vilken oerhört mänsklig känsla! Är vi inte många som skulle känna på liknande sätt? Hans hjärta är sårat och behöver få känna skyddet av att tilliten är förbrukad. Det är ett känslomässigt akuttillstånd som bör respekteras.

Men över tid blir det destruktivt att bära med sig den inställningen. Över tid gör det att vi stänger dörrarna mot den tillitsfulla, öppna, ärliga och välmenande personen.

Vi behöver våga blotta oss igen om vi ska få uppleva kärleken. Det innebär alltid en risk. Livet erbjuder inga garantier! Det finns personer där ute någonstans som vi kan räkna med, oavsett vad vi själva varit med om. Våra erfarenheter färgar vår världsbild och syn på människor. Men vi bör inte låta personen som längtar efter att få vara nära oss få betala notan för vad ett ex utsatt oss för.

Våra psykologiska skydd finns där av en anledning, men vi bör vara uppmärksamma så att murarna inte är för höga och därmed ointagliga. Någon kommer en dag att vilja beröra ditt hjärta och kanske är han eller hon värd att få chansen.

Ernest Hemingway formulerade: “The best way to find out if you can trust somebody is to trust them.”

När tiden är mogen, och ja, vi behöver se till den en dag blir mogen så att vi kan få känna kärlekens fläktar mot ansiktet ännu en gång.

Att våga blotta hjärtat igen – webinar söndagen den 10 september kl 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

By |2017-09-09T08:10:18+00:00september 9, 2017|Blogg|13 Comments

13 Comments

  1. Lyckliga Lisa 9 september, 2017 at 09:43 - Reply

    Det så sant det du skriver. I vissa förhållanden behövs det bara en person för att relationen ska krascha. Det är viktigt att inte ta på sig någon annans skuld. Vi är vuxba människor som själva ansvarar för våra egna handlingar.

  2. Malin 9 september, 2017 at 10:08 - Reply

    Häääärliga människa!!!!
    Så otroligt långt du kommit i ditt liv! Så insiktsfullt och jag lyfts av allt, faktiskt ALLT du skriver!!
    Vill bara tacka dig för det du gör för oss alla!
    Jag har förståt att du liksom många gått igenom livets vindar också, och säkert fortfarande gör. Jag tror nånstans att vi alla går igenom saker av vissa orsaker.
    Låter så hemskt att säga men ”den enes död den andras bröd” eller vad säger man. Är på nått sätt tacksam över vad vissa människor får igenom för det ger så mycket i ”långa loppet”. Man har så svårt att se i nuet och vissa saker gör så outhärdligt ont eller är så svåra att man nästan vill försvinna ur sin egen kropp. Men sedan…. långt efter ser andra eller man själv sitt liv lite mer ovanifrån och kan se pusslet, se meningen. Acceptera det som varit och vunnit andra saker ur det.
    Fina fina själ! Tack för du delar med dig av din insikt o kunskap!!!
    Det har hjälpt mig varje gång jag läser dina ord. Som en liten reminder, plåster, insikt, aha, och lite lite lättare luft att andas.
    Mer människa, mer kärlek. Mer acceptans.
    Jag är mitt i min väg. Just nu gör den ont ont. Jag har varit med om många svåra saker. Berarbetar o försöker förstå. Andas en dag åt gången.
    Men en sak är säker. Det finns så mycket fint i livet. Så mycket att älska om man vill. Så mycket att ge!
    Tack för det du gör!!!!

    • Michael Larsen 10 september, 2017 at 07:10 - Reply

      Tack Malin! Dina ord berör och inspirerar mig mycket! De betyder mycket för mig ska du veta 🙂

  3. Sophie 5 9 september, 2017 at 10:26 - Reply

    Så bra skrivet och så förlösande att läsa!
    Tack!

    • Michael Larsen 10 september, 2017 at 07:08 - Reply

      Det gör mig väldigt glad att läsa Sophie 5. Allt det bästa till dig!

  4. Eva 9 september, 2017 at 12:12 - Reply

    Ja precis, när jag vart utsatt för otrohet så var det några som sa det till mig också, ” man är två i ett förhållande”. Blev jävulskt provocerad eftersom jag under hela förhållandet sagt att jag inte accepterar otrohet ( han hade varit det i tidigare förhållanden) så jävla fegt att inte berätta det så jag kunde be han dra! Nu fick jag veta det långt senare!

  5. Petra35 9 september, 2017 at 14:56 - Reply

    Idag följde jag med en kompis på gymet. Har varit ganska deppig sen ett tag eftersom jag blev besviken på en relation jag hoppats mycket på. Men som inte var rätt. Är mest besviken på att det inte var lika fint, rätt och bra som jag hoppats så länge och så starkt. Besviken på att det inte fanns där, det jag längtar så mycket efter. MEN tillbaka till idag på gymet. Då var jag med om något som gav mig lite hopp. Det var en man som jag tittade lite efter som tog kontakt med mig och började prata med mig. Han visade sig verkligen intresserad av att prata med mig. Tog kontakt flera gånger och ja…var bara trevlig och varm. Han presenterade sig artigt och jag fick känna att han såg något hos mig som han drogs mot. Han sa att man känner av positiv energi hos människor. HAHA…ja…i det skick jag känner mig just nu så förstår jag INTE hur jag kan utstråla nåt sånt. Men ja…jag fick lite hopp om att nya möten med människor man klickar med direkt på nåt vis, de kan ske när man minst anar det. Det e trösterikt. Han gjorde min dag och gav mig framtidshopp 😀

  6. Jojjo 9 september, 2017 at 19:38 - Reply

    Tack! Ja, min erfarenhet är tyvärr att det inte spelade någon som helst roll, hur mycket jag värnade, värderade och prioriterade vår familj. Hur mycket jag än hoppades och önskade och försökte vara förstående. Hur mycket jag än gjorde för att alla i familjen skulle må bra. Den andra parten kan rycka bort allt det som känns viktigast i livet oavsett. Att efter en skilsmässa läsa eller höra rader som ” Det är två som träter” är oerhört tungt. Jag är tacksam för ditt inlägg Michael, för jag tänker också att ibland kan det vara en person som ödelägger allt.
    Det har gått sex år, att förlora hälften av sin tid med barnen är en ständig sorg. Det är en sorg oavsett hur mycket jag ändå håller kontakt och har deltagit i aktiviteter/ sett matcher etc den vecka de inte är hemma hos mig. Det är en närvarande sorg oavsett att jag hittar på aktiviteter och träffar vänner och familj när jag är ensam hemma. Så fort mina söner kommer hem igen, känner jag mig tillfreds i hjärtat igen. Ja, den äldsta sonen håller på att flytta hemifrån och det är ju som det ska vara, saknar honom redan <3

  7. Anna 10 september, 2017 at 08:52 - Reply

    Otroligt bra inlägg Michael!

    Du har så rätt och några av de sista orden mitt ex sade till mig var…det är inte du Anna, det är inte disken, städ eller barnen…det är jag! JAG har alltid haft en längtande tanke efter andra kvinnor!

    Det är först nu långt efter separationen jag förstår hans mönster.

    Jag tycker synd om de människor som missbrukar (sex,mat, spel, alkohol, droger) det är ett enormt inre dolt kämpande…som ofta ödelägger andra människors hela liv i deras närhet.

    I deras försök att leva normala liv och dämpa ned missbruket kan de med subtila medel i deras egocentriska värld sakta förgöra en partner.

    Jag är tacksam för din blogg Michael och jag tror du betyder mycket för många.

    Kram

  8. Chris 10 september, 2017 at 09:32 - Reply

    Så bra att du skriver om det här Michael och reder i trådarna där det lätt blir plattityder som kan påverka oss negativt, tack!

  9. C 10 september, 2017 at 10:05 - Reply

    Men är det alltid/oftast så? Undrar i så fall en otrogen ångestfylld fd fru, som faktiskt tror sig att hon såg så mycket mer som inte stämde (orsaker till otroheten, inte ursäkter).

    Finns det också relationer där det faktiskt är bådas skuld att den inte fungerar som den borde, att någon känner sig ensam. Och till sist tar till (omedvetet och oförstående själv) sådana sätt som otrohet?

    Jag menar inte att det är ursäktat för det. Eller att jag lägger skulden på min fd. Mina fel är mina. Men hur vi kom dit, allt innan – det är väl ändå bådas ansvar?

    • T 12 september, 2017 at 08:45 - Reply

      Är vårt beteende/aggeranade som tar oss dit, att vi inte förändrar det i tid utan låter det fortgå som tillslut får oss o ta det steget skulle jag säga. Var aldrig fysiskt otrogen, men upplevdes att jag valde allt annat före än partnern som upplevedes som ett stort svek och tillslut fick bägaren o rinna över. Fast vi hade samma slutmål o framtida planer så är det i nuet man lever.

      /T

  10. Anna 16 september, 2017 at 07:15 - Reply

    I natt vaknade jag svettig efter en ”saknar-den-jag-lämnat-dröm”.
    Irriterad för jag vill verkligen inte sakna. Jag har ju valt att lämna någon som gjort mej illa.
    Ändå saknar jag. Otroligt irriterande!!!
    Klev upp mitt i natten och hämtade datorn och fann den här sidan.
    Skönt att läsa både det Michael skriver om i bloggarna och det ni andra skrivit i era inlägg. TACK!
    För att nu återknyta till ovanstående blogg så måste jag, som är 61 år och alltså hunnit med att separera några gånger i livet, erkänna att jag verkligen varit en anhängare av ”man-är-två -i-ett-förhållande-tänket”.
    Nu efter detta senaste förhållande som varat i 3 år har jag lärt mej något nytt.
    Ett förhållande kan verkligen krascha på grund av att den ena ”beter sig” på ett oempatiskt och okänsligt sätt där härskartekniker, otrohet och lögner blir det som till slut styr relationen.
    För mej tog det lite tid att förstå vad som pågick.
    ”Good sex” och en del gemensammaandra intressen som fungerat bra har funkat som en sorts dimridå som gjort det svårt att se verkligheten.
    För verkligheten var ju att han ljugit och varit otrogen redan från start men jag har vägrat att se, för jag ville verkligen inte
    se. Jag ville ju älska den här mannen.
    Man skäms ju så klart för sin dumhet, i min ålder borde man ju vetat bättre.
    Egentligen visste jag nog innerst inne ganska länge innan jag tog steget men det har varit så förvirrande just med lögnerna. Man känner dem men kan inte ta på dem för man vet ju inte säkert. Jag hade ingen manual för just den sortens beteende. Ingen har gjort så mot mej förut. Jag tappade handlingskraften.
    För att återknyta till ämnet i bloggen så har jag lärt mej något nytt och bytt ståndpunkt. Jag förstår nu att om det finns en person som om och om igen är benägen att utsätta sin partner för sådant som hen vet är mycket sårande och kränkande så kan det definitivt bero mer på den ena än bägge att ett förhållande går sönder.

Leave A Comment

X