”Men han är ju så mycket man!”

//”Men han är ju så mycket man!”

”Men han är ju så mycket man!”

Hur vi definierar kvinnlighet, manlighet, feminint och maskulint har till stor del sina rötter i vår uppväxt. Liksom genom upplevelserna som vi har samlat på oss under livet.

En kvinna berättar: ”Han kontrollerade allt i vårt förhållande! Så fort jag hade en åsikt, så skulle han övertyga mig om sin sanning. Han gav sig inte förrän jag stod på hans sida. Jag tänkte ofta för mig själv att han måste ha någon form av diagnos, eftersom allting handlade om honom. Jag hade tappat bort mig själv.”

Jag: ”I allt det som du berättar för mig verkar det inte finnas särskilt stor anledning till att vilja gå tillbaka till honom. Eller?”

Hon: ”Men han är ju så mycket man…”

Jag: ”Om definitionen på en man är en som styr, härskar, kontrollerar, skriker åt dig, är ute efter enbart sin egen tillfredsställelse utan att känna av eller bry sig om vad du vill…”

Jag ser många som behöver börja ifrågasätta sina automatiska förebilder/modeller gällande vad en man/kvinna är för någonting.

Pratar med hon som attraheras till nästan enbart muskelmassa, och samtidigt missar alla varningslamporna som blinkar med full kraft mot henne. Hon blir totalt förblindad p.g.a. den sexuella attraktionen. Alla hennes tidigare relationer har slutat på samma sätt: psykisk och ibland fysisk misshandel! (”Kan hon inte möta en vältränad person som är hel inombords” tänker jag för mig själv?)

En man förklarar: ”En kvinnas yttre skönhet kan göra mig väldigt enkelspårig. Jag blir snabbt en som försöker ha kvar henne genom pengar, även då hon behandlar mig illa. Om jag bara spenderar tillräckligt på henne så kommer hon inte att gå sin väg. I grunden är jag skräckslagen för att bli lämnad ensam.”

I både kvinnan och mannens berättelser ovan finns det historier som går tillbaka många år i tiden, och som förklarar varför de ”väljer” som de gör. Förenklat och kortfattat handlar det om hjärnor som gör kopplingar: muskelmassa = attraktion = ”han kan beskydda mig” = i attraktionen ingår (så som hon ser det) doser av rädsla = ”här gäller det att anpassa sig.” = känner sig oälskad = försöker vara ännu mer till lagas.

Mannen: skönhet = ”jag känner mig lyckad som kan ha en vacker kvinna nära” = rädsla att förlora = ”känner mig ensam och oduglig” = tömmer mig själv ännu mer ekonomiskt = försvagad självbild.

Vi repeterar våra nedbrytande beteenden om och om igen, tills vi förhoppningsvis en dag vaknar och lär oss att göra annorlunda. Då kan kvinnan i den här texten ingå ett förhållande med en vältränad person som samtidigt representerar känslomässig intelligens. Eller mannen även börja söka efter den inre skönheten.

Varför blir jag den jag blir i mina relationer? Anknytningsteori – webinar den 21/10. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

By |2018-10-18T08:14:56+00:00oktober 18, 2018|Blogg|2 Comments

2 Comments

  1. Åsa 18 oktober, 2018 at 11:04 - Reply

    Klockrent! Tänk att jag tänkte så…han är ju så mycket man. Han mådde som bäst när jag fanns till 200% för bara honom. Då var han underbar!
    Usch, kan bli lite arg på mig själv. Tänk så mycket i livet jag missat sem sista åren på grund av att jag varit helt uppslukad av allt runt vår relation som ändå aldrig blev bra. Jo bra när jag tyckte o tänkte som honom. Men det gjorde jag ju inte alltid…vilket är fullt normalt o sunt. Men icke i vår relation. Då var jag stöddig, syrlig, elak…ja jag kunde tydligen vara mycket. Bråk o bråk!
    Skrämmande att det skulle ta sådan tid att inse o förstå att vår relation var körd för längesedan.

  2. Sökande singel 18 oktober, 2018 at 12:53 - Reply

    Hm ja tyvärr är det väldigt få män som söker efter inre skönhet, då många av det manliga könet mest tilltalas av det yttre. Inre skönhet är inte direkt en kvalite som eftersöks på alla dessa dejtingsidor och appar. En kvinna som tänker själv och är självständig upplevs som något hotfullt eftersom hon kan ju stå på egena ben och skulle ju kunna välja bort förhållandet då hon inte är beroende av mannen.

Leave A Comment

X