När känslorna kring våra tidigare förhållanden paralyserar tron på kärleken

//När känslorna kring våra tidigare förhållanden paralyserar tron på kärleken

När känslorna kring våra tidigare förhållanden paralyserar tron på kärleken

Erfarenheterna från romantiska relationer i vuxen ålder ställer till det för många människor, eftersom det långt ifrån alltid är sköna minnen och upplevelser som vi bär på. Du och jag tillhör en generation som till skillnad från tidigare, inte gifte oss när vi var i 18–22 års åldern och levde ”tills döden skiljer oss åt.”

Istället är det: ”tills känslorna skiljer oss åt.”

Otrohet, besvikelser, drömmar som släpats runt i verklighetens lera och som gjort oss misstänksamma och t.o.m. cyniska. En partner som är alldeles för lik eller olik den vi tidigare var tillsammans med.

”Jag kommer aldrig mer att kompromissa!”

”Kärleken dör till slut av tyngden från ett ex, de ungas alla aktiviteter, pusslande med tider, bonusbarn…”

”Flytta aldrig ihop! Men framför allt; gift dig aldrig!”

Råden och ”sanningarna” från andra som tagit smällar där ute i relationslandskapet påverkar oss. Sakta men säkert konstruerar vi, oftast utan att vara medvetna om det, psykologiska skyddslager runt vår person.

Kanske dejtar vi för att ha det lite trevligt och lättsamt emellanåt, men att gå in med hela sig själv…är inte aktuellt!

Det medför alltid en risk att öppna hjärta för någon! Inget förhållande är ristat i sten, utan det handlar om vad vi tar med oss in, eller inte tar med oss in i tvåsamheten. Vad innehåller våra psykologiska resväskor? Är de fyllda av emotionella låsningar kring ”vad hon eller han gjorde?”

Jag skrev i ett tidigare blogginlägg om att en annan människas kärlek kan läka oss, men samtidigt behövs ”rätt läkare” (en partner som är hälsosam för oss), ”rätt medicin” (sunda handlingar gentemot varandra) och att vi följer receptet. Annars blir biverkningarna inte nådiga!

Vi kanske längtar efter kärlek samtidigt som vi inte är öppna för att ta emot. Kanske har vi för högt ställda förväntningar på vad en annan människa kan ge oss. Vad har vi själva att ge om allt som finns i ”resväskan” är bitterhet? Om vi har som utgångspunkt att allting ändå förr eller senare kommer att rasa utför?

Hur formas barnet (som symbol för relationen) om vi inte tror på henne eller honom? Kommer flickan eller pojken att kunna lita på sig själv? Om vår filosofi är misslyckande?

Kan vi lita på oss själva och våra egna handlingar tillsammans med någon?

Har vi valt rätt medresenär? Väljer vi den som står vid vår sida eller som enbart går efter sin egen agenda? Lär känna den andre personen långsamt, så att du inte förblindas av hormonerna som fattar snabba och impulsiva beslut åt oss.

Hur matchar ord och handling varandra? Hur behandlar personen sig själv och främlingar?

Låt inte framtida drömmar få offras på sarkasmaltaret. Låt inte de cynismens körsång få hypnotisera dig till att stöta bort de som är värda en chans.

Du måste inte vara i ett förhållande för att vara lycklig! Du måste inte offra din självrespekt för att det ska hålla med en annan människa. Du måste inte vara slav under en smärtsam relationshistoria. Utmana dina djupt rotade föreställningar om tvåsamheten. Släpp taget om den som drar ner ditt självförtroende. Kärleken lyfter oss. Det som sänker är någonting helt annat.

Så släpper du taget om ditt ex – webinar söndagen den 16/2 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Larsen – relationscoach

By |2020-02-15T07:35:36+01:00februari 15, 2020|Blogg|1 Comment

One Comment

  1. Leonard 18 februari, 2020 at 13:40 - Reply

    Hej!

    Det var en ganska bra sammanfattat slående text att läsa. Jag känner igen det där och jag är i den situationen nu sen 9 månader tillbaka då jag lämnade någon jag älskade väldigt mkt och då hade vi bara haft en relation i 14 månader med ett avbrott redan efter 9 månader och nä inga barn tillsammans för oftast handlar kriser i spalter bara om att må dåligt när man har barn tillsammans (de mammor till mina barn jag har har jag aldrig sörjt efteråt skall tilläggas)

    Varför är det svårt att komma över en stark passion i ett kort laddat förhållande som skulle vara ”livet ut” som var bådas sanna känsla och ambition men sen kommer magkänslan och säger något annat och så tar man ett beslut som är vågat, modigt och jobbigt och än idag vet jag inte om jag gjorde rätt men ändå gjorde rätt. Hemsk ambivalens att komma ur. Jag skulle behöva hjälp. Den jag lämnade som var olycklig av det träffade en ny efter 6 veckor som hon kungjorde på sociala medier och det kändes hårt.

Leave A Comment

X