När narcissisten är en kvinna

//När narcissisten är en kvinna

När narcissisten är en kvinna

Det är ofta mycket svårare att upptäcka en kvinna med narcissistisk personlighetsstörning än en man med motsvarande profil. Generellt sett är n – mannen utåtagerande i sina sociala gester, medans den kvinnliga narcissisten kan vara väldigt ”omtänksam” och ”vårdande” i sitt sätt att vara.

Narcissister är experter på att dölja sanningen för sig själva, eftersom de alltid projicerar (pekar ut) det som de inte vill kännas vid i sig själva, och tilldelar andra de egenskaperna. Det gör dem väldigt trovärdiga eftersom de ser sin konstruerade självbild som den ultimata sanningen.

Hon är blixtsnabb på att rättfärdiga sig själv. I alla lägen! Och hon är extremt övertygande! Om hon någonsin säger förlåt, så är det oerhört urvattnat och utan substans. Hon kommer att anklaga dig för att skapa drama när det är hon som är själv som iscensatt dramat.

Det som chockerar oss när vi har haft en n -person nära inpå över tid, är att två helt olika personligheter träder fram. Den vi är ”säkra” på att vi kan lita på och som aldrig skulle såra oss. Och den andra sidan som utan att blinka kan krossa oss emotionellt.

N–kvinnan försvagar gradvis mannen hon är i förhållande med, så att hon sedan kan ”ta hand” honom. Detta övergår senare i förakt då hon ser honom som: ”inte tillräckligt maskulin. För känslig och instabil” etc. N-kvinnan får dig under den tidiga fasen i förhållandet att känna dig som Man. Upphöjd och idealiserad! När du senare plockas ner från piedestalen är du en ”looser”.

Det är hon som injicerar det emotionella giftet i dig genom att t.ex. framkalla svartsjuka genom ett flirtigt beteende, sexuella övertramp på sociala medier eller i den fysiska verkligheten. När du som hennes man reagerar på detta hänsynslösa beteende, får du höra att du är ”otrygg”, vilket tar fäste i dig. Hennes gränslöshet vänds mot dig och du börjar brytas ner.

Om hon konfronteras med verkligheten blir hon snabbt offret, eller så pekar hon ut partnern som syndabocken. ”Om du inte hade gjort så, hade detta aldrig hänt…”

En narcissist har en oerhört svag förmåga, eller ingen alls att se på sig själv och hur hennes beteende påverkar andra människor. Riktig empati saknas!

Den kvinnliga narcissisten är expert på att smeka mannens ego. Komplimanger om hur manlig, sexuellt attraktiv han är och får henne att känna sig som kvinna, vilket får honom att fullständig sänka de psykologiska försvaren. Hon kan nu styra honom i vilken riktning som än behagar henne. När hon väl lyckats med detta, tappar hon respekten för honom eftersom han i hennes ögon då är ”svag”.

Ett vanligt misstag vi gör, är att tro att vi har mer kontroll än vi i verkligheten har och detta spelar den kvinnliga narcissisten på, genom sina sexuella charmoffensiver, offer och gasljus-tekniken.

Vi män stannar kvar tillsammans med en n-kvinna av bl.a. två anledningar: självförtroendet har satts ur spel och vi är rädda för att om vi lämnar henne, så kommer hon snabbt att träffa någon ny (vilket hon gör för att hämta energi till sig ego). Åtskilliga män i historien har fått se sina liv förstöras av dessa emotionella vampyrer. Sök all kunskap som du bara kan i ämnet och börja bygga upp självförtroendet igen. Den rätta kvinnan är på ett sätt som tillåter dig att vara man. Sårbar OCH stark!

Att ha barn tillsammans med en narcissist del 1 – webinar den 26/9. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

By |2018-09-24T09:44:14+00:00september 24, 2018|Blogg|13 Comments

13 Comments

  1. Anneli 24 september, 2018 at 11:00 - Reply

    Vad fruktansvärt.
    Vad viktigt att du berättar.

    Jag tänker att de män som utsätts för detta är om möjligt kanske ännu mer ensamma med sin själsliga smärta än kvinnor som utsatts för N-män.
    De har kanske i samma nätverk med vänner som de kan prata om sina känslor med (kan säga mer om mina fördomar att män inte har så lätt för att prata känslor sinsemellan) och de har inte då tränats i att sätta ord på sina känslor, samt skammen att inte känna sig önskad, älskad, förstådd, åtrådd osv.

    Jag vet hur många tankar och känslor jag själv gått och burit på, hur mycket jag velat dela mitt liv med någon som jag kunde lita på ville mig väl, någon jag kunde våga diskutera saker med, vara oense med, någon som vågade vara liten och svag ibland och som lät mig vara det utan att förebrå mig eller överge mig pga. det.
    Klart att det måste sätta djupa spår i oss när någon vi gett all vår tillit och kärlek förlöjligar och förminskar oss.

    Så ska ju ingen behöva ha det.

    • Anneli 24 september, 2018 at 11:09 - Reply

      De har kanske INTE samma nätverk… ska det stå.

    • Gustav 24 september, 2018 at 11:43 - Reply

      Jag har barn tillsammans med en kvinna som på alla punkter stämmer med ovan beskrivning, det har varit en oerhörd resa att inse vad jag hade att göra med för situation. Efter min skilsmässa var jag rätt nedbruten o gick för snabbt in i ett förhållande med henne, hon gjorde mig till pappa efter bara några månader utan att det var något vi pratade om.

      Jag var tvungen att lämna henne och be henne och min son att flytta till egen bostad när han var 6 månader. Sedan dess är jag bara skit och aldrig bra till nåt annat än perfekt pappa när jag ställer upp som jag gör. Har nekats vårdnad men inte startat någon tvist om det för jag vet vad drama skapar för problem för mig. Är oerhört glad att jag lyckades ta mig ur det och idag är jag oerhört glad för att ha två barn istället för ett och har efter 3 års uppehåll börjat dejta igen och känner mig positiv på de flesta sätt. Men brottas fortfarande med känslan att jag inte lyckades ge min son en hel familj, trots att jag vet att detta är bäst även för honom!

  2. Freddan 24 september, 2018 at 13:34 - Reply

    Levt med en sådan kvinna å stämmer helt in på vad som skrivits… Väldigt kärleksfull, å mitt i allt fick jag anklagelser att jag förstört henne… Slutade med att ja upptäckte hon varit otrogen så hon åkte ut samma dag. Blev fort tillsammans med den nya men nu efter några månader är dom inte tillsammans, hon ha börjat höra av sig till mig igen vilket är väldigt jobbigt…

  3. Camilla 24 september, 2018 at 17:29 - Reply

    En vän till mig visade sig vara den kvinnan. Har pratat med flera av våra gemensamma bekanta som alla på något sätt råkat ut för hennes charmoffensiver och utnyttjanden. Tyvärr skäms alla män hon förfört, utnyttjat o förstört, så hon kan fortsätta ohindrad. Hon är framgångsrik o jag tvivlar inte på att hon kan manipulera vem som helst till att tro vad hon än säger.

  4. Anna K 24 september, 2018 at 21:18 - Reply

    Intressant att du skriver om en N kvinna.

  5. Joe 25 september, 2018 at 10:19 - Reply

    Oj vilken träffande beskrivning! Jag kan verkligen känna igen det mesta av det du skriver i hur jag upplever mina barns mamma.
    Vi lever numera separerade sedan flera år men har kontakt, kommunicerar och är vänner eftersom vi har barnen ihop.
    Den ena sidan av mig ser så tydligt det du beskriver i efterhand och är oerhört lättad av att idag inte vara i denna för oss bägge osunda relation.
    Den andra sidan av mig kan inte låta bli att ibland vända blicken inåt och tvivla och ifrågasätta min egen uppfattning,
    dvs vill jag se henne som narcissistisk för att skydda mitt eget ego?
    Är det jag som är narcissisten, är vi bägge lite av varje och har jag verkligen självinsikt?
    Eftersom det händer saker i barnens liv där vi fortfarande behöver ha kontakt så hamnar vi ibland i konflikter eller har förväntningar på varandras kommunikation som fallerar eller att jag uppfattar den manipulativ och oärlig. Det är fortfarande frustrerande stundtals.
    En metod jag använder ibland efter en konflikt är att jag provar att mentalt byta roller och reflektera huruvida jag skulle agerat på samma sätt om jag hade hennes roll, det brukar ge mig insikten i att jag hade agerat annorlunda om jag haft hennes sits.
    Min upplevelse är då att det är jag som är öppen, rak , schysst och ärlig. Hur vet jag att den är sann?
    Är det en bra metod eller finns det bättre förslag?
    Ger ditt webinar ”Att ha barn med en narcissist” bra input i vad jag efterfrågar?

    • Karin 26 september, 2018 at 16:53 - Reply

      Joe, jag tvivlar varje dag på om det är jag som var så som jag beskriver mina barns pappa. Ännu efter 2,5 år kan jag tvivla på vad jag varit med om. Jag funderar ofta på om jag är narcissisten som har behov av att förvränga bilden av vår relation och honom. När jag läste det här blogginlägget var det för att se om det stämmer på mig. Jag hittar i stället många av de sakerna som beskrivs om den kvinnliga narcissisten i hur han var. Trots alla texter, tester jag gjort på mig själv så tvivlar jag fortfarande. Mina närmsta vänner och familj förstår inte hur jag kan tvivla på detta och det går inte att förklara. Så skönt att läsa ditt inlägg och inse att det är fler än jag som tänker så här. Skulle önska att jag kunde släppa den tanken och gå vidare. Det är ju svårt att tycka så här om sina barns förälder. Mikaels webinarier är mkt bra att delta i, de har hjälpt mig mycket under de här åren som jag lämnat och även efteråt.

      • joe 27 september, 2018 at 08:41 - Reply

        Tack för din kommentar Karin, den värmer!
        Tyvärr missade jag gårdagens webinar så jag får hoppas att det dyker upp ett nytt tillfälle framöver.

      • Anneli 27 september, 2018 at 12:08 - Reply

        Det har jag tänkt också många gånger.
        Ibland dyker tanken upp igen … och igen…
        Dels har jag tyckt att min pappa har N-drag så jag har varit rädd för att det är ärftligt och sen har jag tänkt att det ligger inte för en terapeut att ha narcissistiska drag (de är ju omhändertagande, vill hjälpa andra osv.)

        Har också gjort texter men varit orolig för att jag kanske inte ser mig själv så sanningsenligt så att svaret inte blir korrekt. Som du säger så tycker inte familj eller vänner eller andra att man är det men så är ju narcissister runt ja-sägare …. ja man kan bli galen.

        Jag försöker tänka när jag är som mest förvirrad att hade jag varit narcissist så hade jag inte funderat så mycket över mitt eget beteende och inte varit så mån om att göra rätt. Jag kan ju fundera om och om igen på saker jag sagt, eller vilket kroppsspråk jag hade…

        Det är nog snarare min konflikträdsla, min oförmåga att få ihop varför separationen skedde, min frustration av att bli bemött med kyla, lögner eller en fasad av att låtsas som inget hänt, min sårade självkänsla osv. som styr mitt beteende för det tär på mig helt enkelt att stå så nära en person jag levt med så länge och älskat i många år och som inte ens vill fråga hur jag mår eller veta vad jag och vårt barn hittat på i helgen.

        Jag tror inte mitt barns pappa är narcissist men jag kan se att han i första hand skyddar sig själv och handlar efter sina egna känslor och behov och han tycker gärna att han är offret och mår sämst och han gör inget aktivt för att uttrycka medkänsla eller empati och förståelse och jag fastnar i att undra ”vad har jag gjort för att förtjäna den här behandlingen?” och då hamnar jag lätt i tanken att det är nog för att jag är elak och ego som han gör så här.

  6. Anna 27 september, 2018 at 07:30 - Reply

    Hej. Mycket av det du skriver stämmer på min ex-man. Han är inte en typisk manlig narcissist. Han är tillbakadragen, underfundig och det är först nu, 4 år efter vi skildes som jag faktiskt inser hur djupt inne i hans våld jag var.
    Antingen var han så väldigt stöttande, älskvärd och varm eller så ignorerade han mig och när jag klagade på att jag gjorde allt i hemmet fick jag till svar att det var mitt eget fel. Han bad ju inte mig att tvätta och städa och sköta vår dotter. Han brydde sig inte hur det såg ut hemma så varför skulle han göra någonting. Det var mitt fel för att jag hade för höga krav på honom.

    Kan han vara narcissist? Eftersom han inte har ett typiskt manligt beteende så får jag inte riktigt ihop det.

  7. anneli 27 september, 2018 at 12:09 - Reply

    tester ska det stå – inte texter 🙂

  8. Jean Dark 31 oktober, 2018 at 23:34 - Reply

    Intressant! Jag var i förhållande med en sån tjej men då hände det tvärtom. Hon lyckades aldrig krossa mig fast nu vet jag att hon försökte. Tack och lov hade jag en väl förankrad självkänsla. För mig var det en bra läxa och jag lärde känna mig själv och insåg vad jag vill ha från ett förhållande i framtiden.

Leave A Comment

X