Föräldrarna i mataffären ser ängsliga ut, men samtidigt gör de ingenting åt sitt barn som kidnappat atmosfären. Skrik, ”vill ha!” En liten vagn som klipper till hälsenorna på oss vuxna och jag säger: sluta!”

Tänker: ”de lär inte sitt barn hur man är så att andra människor kan respektera en som person.” Ett av recepten för att skapa narcissistiska drag är gränslöshet i tidiga år. Så frågan är hur våra egna gränser ser ut?

Jag ser en av rollerna som förälder att hjälpa den unga människan att kunna hantera motstånd i livet. ”Allt handlar inte om mig och mina behov” – är en del av budskapet som vi måste kommunicera. Utan förmågan att hantera motgångar, blir vi lättkränkta, manipulativa och tunnhudade inför livet. ”Snällhet” är långt ifrån alltid lika med kärlek.

Tänker på kvinnan som tvingades smaka på den bittra erfarenheten av svek från den f.d. partnern, som hon blivit osunt beroende av. Hon såg mannen som sitt allt och utan honom inget självvärde.

”Jag var säker på att min kärlek skulle få honom att vilja ha mig för alltid”, berättar hon.

Men livet chockar oss inte sällan ur den känslomässiga ”skönhetssömnen”, och vi vaknar upp till en verklighet som inte alls är som vi drömt om. Människor är som de är och vi kan inte göra någonting åt det. Acceptans av att det är som det är har hjälpt mig enormt mycket. Och kraften att se vad som är möjligt att förändra! Vi behöver välja med visdom.

Kvinnan fortsätter: ”nu i efterhand kan jag se att han hjälpte mig att utvecklas. Jag tvingades att börja respektera mig själv och inte lägga hela ansvaret för min lycka på någon annan.”

Ozonlager mot solens skadliga strålar och ett sunt emotionellt skydd mot en verklighet som långt ifrån alltid är som vi vill att den ska vara. Allt det bästa till dig en söndag som denna min bloggvän!

När våra känslomässiga sår förslavar oss – ett webinar om ambivalent anknytning. Ikväll söndag klockan 21.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach