relationer och kärlek

Du har känt dig ljummet halvintresserad, opassionerad och lat inför förhållandet. En dag får du höra att hon eller han vill lämna dig och nu händer det plötsligt saker. Vi börjar anstränga oss – köper presenter, försök till middagar ute, resa och andra charmoffensiver. Du möts av: ”jag vill inte längre. Mina känslor har svalnat.”

Vad är det i jakten på revansch som är så kraftfullt? Varför är det vi inte kan få så enormt intressant? Det vi tidigare var halvslumrande inför är nu det mest åtråvärda.

Hade Michael Kors väskan varit ”gudomlig!” om den såldes i stora upplagor på Lidl för 129:- ? Nej, det är den exklusiva inramningen, det icke självklara och lite sparsmakade som väcker ”vill ha!” i oss.

Jag menar inte att det inte kan vara kärlek som driver oss till att önska tillbaka ett ex, men ofta kan egot ikläda sig förskönande dräkter. För visst är vi ädla i de egna motiven?

Om vi lyckas hitta knappen för bättre impulskontroll, vinner vi tid till att fundera över vad som är vad. Genuint intresse eller ”jag skall minsann visa!” Som så mycket annat inom oss är det ofta en kombination av krafter.

Ångestsvallningar frestar till ett SKICKA. Bättre än att kämpa för stå emot (vi förlorar oftast ändå), är att förstå dig själv. Eftertanke är en gåva vi alla kan utveckla. Små, små segrar som ökar självförtroendet en aning. En aning som kan förändra allt.

Avslutningsvis: det är ok att göra misstag, vara förtvivlad, desperat och ensam. Bara var medveten om att nostalgi, försköning och idealiseringsfällorna är extremt hypnotiska.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare