Du har gett allt och lite till! Varje dag har du gjort insättningar på relationskontot, men summan på det privata är på noll eller minus. Men du känner att du älskar honom eller henne och vill inte såra. Och paniken inför: ”tänk om!?”

Men är det kärlek när du är den som ger och får minimalt tillbaka?

Medberoendet har ofta sin historia. Ett tidigt kapitel som skrevs när du som barn fick parera en förälder som bar på oket av psykisk ohälsa, var slav under kemiskt beroende, hade ett häftigt temperament etc. Du lärde dig att vara snäll och duktig. Ett lugnt och balanserat du belönades genom att kaos hölls någorlunda på avstånd, och/eller att du fick höra vilken fantastiskt flicka/pojke du var. I unga år bar du en vuxens börda av ansvar. Det gjorde någonting med dig.

Våra tidiga relationer har skapat ”vägar” i hjärnan. En automatik som vi blixtsnabbt reagerar på i senare relationer. Vi är vanevarelser och bekanta landskap kan kännas ”trygga”, även om det inte gör våra liv vackra.

Men det behöver inte ligga barndomsupplevelser bakom det som händer idag. Vi kan ha blivit förälskade och under resans gång började den förrädiska normaliseringsprocessen. En tid in i förhållandet såg du sidor av partnern som inte alls kändes behagliga: ett glas för mycket på festen. En arrogant kommentar inför dina vänner. Ovilja till att ta tag i praktiska saker. Ett nätbekräftelsebehov som inte alls kändes bra för dig. En friserad sanning. En lögn. En bortförklaring. Förnekelse. Icke lyssnande och insiktsfattigdom!

Du vande dig långsamt! Om du sett de här dragen hos kvinnan/mannen under de första dejterna, så hade du med största sannolikhet gått din väg. Men attraktion och förälskelse gör oss oerhört diplomatiska.

Vi vill hjälpa henne eller honom över på rätt sida stranden. Kärleken övervinner ju allt! Eller?

Du kan inte livrädda hur länge som helst. Vi kan inte simma åt någon annan.

Frågor som ligger strax under ytan och som behöver ställas: ”vem är jag utan min partner? Vem är jag då jag inte fixar och städar upp efter honom/henne?”

Det går inte ”bara att lämna.” Det handlar om att börja träna sig själv i att sätta upp gränsposteringar i psyket. Den för många medberoende, enorma utmaningen i att säga ”nej! Jag vill! Jag behöver! Så här vill jag att min framtid ska se ut!”

Räddar/hjälpar abstinensen kan vara fruktansvärd! Att vända ryggen åt det nedbrytande och att klippa hoppet om förändring hos den som du anser dig älska, kan vara en av de största utmaningarna som du någonsin ställts inför.

Lyssna inte enbart till känslorna, utan även till förnuftet som vill dig väl. Det handlar om dina dagar och år!

Medberoende och konsten att bryta den känslomässiga fångenskapen – webinar söndagen den 21/4 klockan 21.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach