En karriär som pekar uppåt, bra lön, gott boende, planerade resor, bekräftelse, ett utseende som vi är nöjda med, en partner som vi älskar och känner oss älskade utav, vänner, snart julafton…

Det finns många saker som kan ge kickar av flyt, skönt rus och känslan av osårbarhet.

Jag skriver inte detta från en tungsint plats inom mig själv. Tvärtom: vi är dödliga! Våra kroppar och medvetande kommer i bästa fall att finnas här i ett antal år. Om vi har nåden att få vara friska kommer det fler jular.

Allt vi har är till låns! Vi äger en del saker, men inte för evigt även om det kan känna så. En dag kommer våra tallrikar, bestick och glas att tillhöra någon annan. Vår kläder att lämnas till någon insamling. Vår bostad att bebos av de som kommer efter oss. Människor kommer att sörja vid vår kista, och om vi levde ett bra liv kommer vi att ha sått frön av kraft och kärlek i någons hjärta.

Jag vet att vi lever i en värld som är full av distraktioner, som får oss att tro att den här resan är för evigt. Det är den inte! I alla fall inte i dess nuvarande form.

Reflektion har potentialen att göra oss till bättre människor. Tänker på min vän Jonas som är en fantastisk pappa och bonuspappa. Han ägnar sig åt något av det viktigaste som vi kan göra: vara en enastående förebild!

Tänker på den fantastiska mamman som är fylld av förtvivlan efter att nyligen utsatts för otrohet och lämnad av mannen som hon älskade. Med tårfyllda ögon ordnar hon julmaten, granen och packar in presenterna. Allt för att hennes dotter ska få uppleva det för ett barn (och många vuxna) magiska.

Dessa vardagshjältar som verkar utanför rampljuset. De som lyfter andra genom sitt sätt att vara, även om de själva kämpar med ensamhet, övergivenhet och/eller känslor av utmattning.

Hur vill vi bli ihågkomna när vi en dag kliver in i evigheten?

För min egen del önskar jag att mina döttrar (och kanske en dag barnbarn) ska minnas mig som pappa=lika med kärlek. Att människorna som jag mötte fick hopp genom kontakten med mig. Jag njöt fullt ut av många vackra ögonblick och att kärleken i mitt liv var lycklig med mig.

Hur vill du leva medans du är i den här världen?

Michael Larsen – relationscoach