Så känns en ambivalent anknytning

//Så känns en ambivalent anknytning

Så känns en ambivalent anknytning

Mannen har en orolig känsla i kroppen när hans sambo ska iväg på en konferens med jobbet. Ena stunden är han kort och avståndstagande för att i nästa skriva några meddelande för mycket. Han vill visa sig själv och henne att han är självständig, men när oron tar över blir klängigheten tydlig. Den kommer bl.a. ut som svartsjuka. Mannen ser bra ut, är intelligent och omtyckt av alla. Men i romantiska förhållanden händer det något: han känner en förlorad kontroll!

”Hon är en helt fantastisk kvinna som jag vet att jag kan lita på, men mina känslor skenar då hon ger sig iväg.”

Människor med det som enligt anknytningsteori benämns som ambivalent anknytning, känner sig inte sällan ängsliga för att förlora kärleken. Separationsångesten måste till varje pris hållas på rätt planhalva och samtidigt är det så oerhört lätt att övermannas av känslorna som krigar. Vi känner oss misslyckade när vi sagt och gjort det vi bestämde oss för att avstå från.

Jag har själv en ambivalent anknytning som tidigare ställde till det för mig, men idag har vi blivit betydligt bättre ”vänner.” Livet har lärt mig att det inte går att ha fullständig kontroll. Det går att lära sig att släppa taget och bli betydligt mer förankrad inombords. Känslouttrycken måste inte alltid ha sista ordet!

Vi behöver börja samla på emotionella minnen som vi kan känna oss stolta över. Mannen i exemplet ovan, tränade upp sin impulskontroll och fick andas in den sköna känslan av att kunna avstå från att trycka på skicka i smartphonen. Eller sluta med att stänga av sin flickvän när trycket inombords drog åt det hållet.

Våra beteenden påverkar andra människors känslor och genom att hitta en bättre balans inom oss själva stärks självförtroendet och självkänslan. Vanorna som kommer till uttryck i handling skapar plus eller minus inombords. För många minus i ”samlingen” bryter ner våra relationer.

Jag påstår inte för en sekund att det är enkelt att bryta psykologiska vanor, men det går! Vi behöver försonas med att det blottade hjärtat är sårbart. Så är det bara! Att kunna älska utan att vara överberoende – och hitta ”non attachment”. Det är en stor konst att inte göra en annan människa till hela sitt livs mening.

När våra känslomässiga sår förslavar oss – ett webinar om ambivalent anknytning. Följ länken för att vara med på söndagens (24/3) online-föreläsning.

Michael Larsen – separation.se

By |2019-03-21T15:21:32+01:00mars 21, 2019|Blogg|4 Comments

4 Comments

  1. Petra35 21 mars, 2019 at 15:48 - Reply

    Det är tur att det går att bli en bättre vän till sin anknytning. Det är ju inte roligt när man ständigt hamnar i obalans, med sig själv och i sina relationer. Speciellt de där man känner är viktiga. Men det är skönt när man vet vad det kan handla om. Det tar bort lite skuld och skam, även om man har kvar ansvar och möjlighet att bli mer vän med sitt känslomässiga mönster.

  2. Peter 21 mars, 2019 at 20:02 - Reply

    Känner stark samhörighet med dig här. Brottas även jag med ambivalens.

  3. Marie 21 mars, 2019 at 20:32 - Reply

    Fantastiskt bra beskrivning!

  4. Behnoosh 21 mars, 2019 at 20:37 - Reply

    Jag känner att jag är otrygg ambivalent!Kämpar med att lära mig och hantera mina tankar och känslor när jag inte har kontrol längre över situationen spesiellt i relation med en msn!
    Det har varit så jobbigt så jag omedvetet har inte träffat nån på länge!

Leave A Comment

X