Separation och när emotionella nervtrådar kapas

//Separation och när emotionella nervtrådar kapas

Separation och när emotionella nervtrådar kapas

Vare sig du är den som blir lämnad eller lämnar, så gör det nästan alltid ont. Det förekommer en del romantiseringar gällande den lyckliga skilsmässan (och visst förekommer de), men för 90% ser det inte ut så, utan är istället en resa fylld med skuld, sorg, ångest, frustration, ensamhet, ilska…

När vi går skilda vägar, är det två olika områden där vi separerar: det praktiska och emotionella. Två delar som är intimt sammanflätade. Det fysiskt/ekonomiska är fulladdat med känslor och kan röra upp avgrundsdjup existentiell ångest. Finns det några genvägar kring detta? Nej. Vi behöver möta det som är.

Om vi kan börja acceptera sorgen över det som inte räckte hela vägen, utan att projicera och peka ut vår f.d. har vi en oändligt mycket stadigare plattform att verka ifrån. Att sörja sig igenom är en del av läkningsprocessen.

Jag vet att vi lever i en värld där snabba lösningar och andra quick fix nästan blivit likt religion som skall frälsa oss från det mesta. Att bearbeta det som varit och oron en framtid utan ett vi tar tid. Omtanken gällande vår egen sårbarhet, utan att för den sakens skull fastna i fosterställning under täcket, gör att vi gradvis kommer att kunna komma vidare med livet. Som sagt: resan dit är kantad av en rad utmaningar, men med rätt människor nära, en samtalspartner, fysiskt träning, hitta små oaser av mening, kommer vi sakta, sakta att resa oss upp igen.

Det är vad vi gör med erfarenheterna, som formar oss. Jag vet att det kan låta som en klen tröst om du är mitt uppe i det värsta; men det kommer att bli bättre. Det kommer att bli glesare mellan tårarna och självanklagelserna. Nya mjuka, överraskande och kärleksfulla möten kommer att kliva in i ditt liv.

Förändra ditt liv på trettio dagar – webinar söndagen den 10/11 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Larsen – relationscoach

By |2019-11-08T08:57:16+01:00november 8, 2019|Blogg|2 Comments

2 Comments

  1. Ann-Katrin 8 november, 2019 at 09:18 - Reply

    Jag är mitt i ett uppbrott efter 34 år tillsammans.
    Jag är den som lämnar, men har efter år av ensam tvåsamhet bestämt att jag hällre är Ensam, än ensam i förhållande.
    Jobbigt.
    Att vara den som går, även om jag redan blivit bortvald är så skuldbelaggt.
    Tack för stöd med din visdom.

    • Maria 10 november, 2019 at 15:43 - Reply

      Känner precis som du, märkligt det där att trots att jag är den som lämnar efter 25 år så känner jag mig övergiven, måste nog få känna så en stund till!

Leave A Comment

X