Under en fika med min ena dotter tänker jag: Självkänsla – för mig ett vackert och kraftfullt ord. Jag vill ge det till mina döttrar. Inte som ett filosofiskt begrepp, utan som en levande kraft, något de bär med sig i varje rörelse, fotsteg och andetag. Att de känner sig hemma i den egna personen och kroppen (de två är oskiljaktiga).

I en tid då bekräftelsebehovet aldrig har varit större än nu p.g.a. tekniken och sociala medier, är den trygga kroppsuppfattning livsviktig: ”här går gränserna och självrespekten är min dyrbaraste tillgång. Mitt värde är långt, långt större än andras bild av mig.”

Tänker att jag som pappa är den första manliga förebilden i deras liv, vilket är en hissnande och skrämmande tanke. Vad tar de med sig från mitt sätt att vara? Vem är jag i deras ögon?

Jag vill inget hellre än att de går sin egen väg. Den som gör att de kan le inåt och utåt. Släpper tilliten fri i att min kärlek bär dem genom alla årstider.

Önskar att de skall våga tro på kärleken fullt ut, även om de har sett sina föräldrar gå åt skilda håll. Att de ser världen genom SINA ögon och mejslar ut egna drömmar ur marmorblocket.

Vilka inre resurser önskar du att ditt barn bär med sig?

Bryt dina destruktiva beteenden – webinar söndag 6/5 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach