Tankar att tänka om förhållanden

//Tankar att tänka om förhållanden

Tankar att tänka om förhållanden

Igår kväll när jag befann mig på en flygplats gick det inte att undvika paret i 70 årsåldern. Han stod och väntade på henne när hon klev in i vänthallen: de lyste båda upp, höll om varandra och pussades (länge). Det strålade lycka om dem och jag lade märke till hur människor runt omkring smittades av deras kärlek. Tänk vad leenden har en positiv inverkan! Hur ofta bjuder vi varandra på det?

Det finns mycket att lära från dem som har varit tillsammans under flera decennier och som har gnistan kvar för varandra. Vad är deras hemligheter? Vad är det de gör? Vad undviker de?

Jag har pratat med ett antal kvinnor och män som sedan lång tid tillbaka lever i lyckliga förhållanden, och jag ser en röd tråd: de visar partnern i stort och smått vad kärlek är för något. De har uppmärksamhet på detaljerna och har för länge sedan låtit egot träda tillbaka. De vill varandra väl!

En vacker kvinna på åttiofem berättar: ”han har aldrig behövt oroa sig för att han inte har min kärlek. Vi ger varandra anledning till att skratta och gräver inte ner oss alltför mycket i motgångar. De drabbar oss alla och livet är väldigt kort. Det finns så mycket att uppskatta! Så mycket njutabart att se i varandra.”

En äldre man: ”alla dessa små egenheter som jag en gång i tiden kunde irritera mig på. Det gör jag inte längre eftersom de är en del av henne och jag älskar henne för precis den person som hon är. Vem är jag att vilja förändra en annan människa?” Han tillägger: ”glöm aldrig att hålla varandra i handen!”

Det är en konst att möta någon med egenskaper som gör att du kan känna dig trygg och älskad. Inledningsvis i ett förhållande kan det mesta kännas fantastiskt, men hur är det i det långa loppet? Vad visar en partner för dig när det har gått några år? Kan han eller hon säga förlåt eller är det ”my way or the highway”?

Det är inte komplicerat! Det är inte invecklat med kaos, drama, höga röster som ska besegra, tillrättavisa, uppfostra och anklaga. Det är enkelt! Lätta steg som rör sig över en flygplats och ett bagage som lättpackat.

Det finns någon för dig! Någon som har förstått det som de äldre paren kommit till insikt om. Se igenom illusionerna av det du tolkar som kärlek. Gör slut med drama som du har trott är likställt med passion.

Vilket kärleksspråk pratar du? Föreläsning online onsdag 10/1 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

By |2018-01-07T07:57:37+00:00januari 7, 2018|Blogg|10 Comments

10 Comments

  1. Tarja.valimaa 7 januari, 2018 at 11:31 - Reply

    kanske det var ett nytt förhållande En ny kärlek Bara en tanke

  2. Petra35 7 januari, 2018 at 12:07 - Reply

    Efter min senaste grundstötning så har jag ju fattat ett beslut för resten av mitt liv: jag kommer aldrig mer ge mig in i någon relation som är destruktiv för mig. Alltså jag vill bara ha det som är uppbyggande för kropp och själ. En relation där jag får ge och ta emot KÄRLEK. Där jag får vila, njuta och vara trygg och glad.

    Jag är klar med alla relationer som söndrar. Jag kommer välja min ensamhet framför allt det där som kanske lockar och ger sköna känslor i stunder, men som i det stora hela skadar mig eftersom det inte är trygg och pålitlig kärlek.

    Jag vill fortsätta hoppas på att jag en dag kommer att få möta någon som jag kan välja framför ensamheten. Min hjärna är förnuftig och säger ungefär sådär att sannolikheten är lika med noll att det ska ske. Men jag behöver mitt hopp. Jag vill inte ge upp om att jag en dag ska få ta del av allt det goda. För att få ge och ta emot kärlek i relationer…det är ju på nåt vis meningen med livet. Och att vara i livet precis som den jag är.

    • Petra35 7 januari, 2018 at 13:54 - Reply

      Jag kanske får leva ensam. Men då är det ett val jag gjort. För att jag ville ha äkta kärlek och INGET ANNAT. Ursch, jag känner mig rädd. Men jag ser inga andra alternativa vägar. De har jag redan kört. Och de ledde bara till smärta och besvikelse.

      Frågan är hur jag ska veta om det är det jag vill ha. Det är ju inte så enkelt som att det står en skylt i pannan på den rätte. Hur ska jag veta vem som är värd mitt hjärta? Jag förstår att det handlar om att tidigt vara vaken för varningsflaggor. Men man får ju inte vara FÖR rädd heller. Så man aldrig ger någon en chans. Eller så att man drar så fort man stöter på något som blir lite jobbigt.

      Hur ska man veta? Det är ju det som varit mitt problem hittills, att jag inte förstått när jag borde ha skyddat mig själv. Jag har varit för naiv och hoppats och trott för mycket på kärleken och på män. Jag har inte sett skillnaden på kärlek och uppmärksamheten jag fått för att jag har fyllt deras behov för stunden.

      • Elin 7 januari, 2018 at 23:17 - Reply

        @Petra35
        Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Samma beslut, samma hopp som fortfarande finns kvar, samma frågor, farhågor och ängslan och längtan efter riktig kärlek som bygger upp och ger trygghet. Men hur vet man som sagt?! / Elin

        • Petra35 8 januari, 2018 at 09:39 - Reply

          ❤️ Vi får kanske bara lita på att det löser sig…och att det viktiga är att vi fattat ett beslut inom oss att vi är värda det bästa och aldrig mer kommer att svika det löftet till oss själva. Att ensamheten är självvald tills vi möter någon som är värd oss. Beslutet…jag tror det viktiga är att vi fattat beslutet djupt inom oss. Kram å så skönt att vi är två ❤️

          • Ann 8 januari, 2018 at 14:37

            Svårt att beskriva den stora rätta KÄRLEKEN. Det känns hemma, lugnt och tryggt. När det är den KÄRLEKEN känns det i magen.

  3. Mint 8 januari, 2018 at 11:47 - Reply

    På svtplay finns en serie ”En kärlekshistoria”, med bl.a konstnärsparet Carl Johan och Marianne De Geer. Se den ! Mycket inspirerande. Trots sina olyckliga uppväxter och många besvikelser i kärlek har de de sista 30 åren varit väldigt generösa
    med sin kärlek gentemot varandra.

  4. Petronella 8 januari, 2018 at 14:13 - Reply

    Underbart att se sådan kärlek mellan 2 människor, man blir både glad å varm av att se det.

    Jag har i dagarna funderat väldigt mycket på det här med ett nytt förhållande… efter att lämnat ett förhållande där jag inte hade nån talan, blev straffad ( tex utstängd i minusgrader utan kläder) om jag enligt honom gjorde fel å där jag hela tiden fick försvara minsta lilla grej så har jag lyckats efter 24 år ta mig därifrån å har nu varit ensam i 2.5 år. Det har dock bara varit lugnt i 6 månader nu då han försökte styra å ställa över mig trots att vi särat på oss (vi har minderåriga barn ihop så jag måste träffa honom).

    Jag har tvingat mig till att åka ut å träffa folk, umgås å utöka mitt umgänge då det inte va så stort i slutet av förhållandet.
    Har under dessa åren haft nån enstaka som visat intresse i mig men jag har inte velat å inte vågat…
    Men nu sen nån månad tillbaka finns där en man som inte gav sig å jag tycker bara mer å mer om honom ju mer jag träffar honom.
    Han visar att han vill träffa mig, att han vill umgås å att han vill röra vid mig, det är sånt som jag inte är van vid.
    Har på dessa månaderna nog fått mer beröring av honom än vad jag fick av mitt ex på 24 år känns det som å att ligga i hans famn å känna hur han håller om mig känns som om jag ”kommit hem”.
    Det är underbart 🙂

    Men… så kommer vi till men… så spökar hjärnan på mig, speciellt de dagarna som vi inte träffas… kan jag lita på honom, är han bara ute efter att ha ”nån” /vem som helst eller är det just mig han vill ha å vad ser han i mig isåfall… Jag tycker det är jobbigt vid vissa situationer i vardagen med honom som jag normalt sätt fick utskällning vid eller kände mig mindre värd i mitt förra förhållande, han har dock sagt att jag gör precis som jag vill i dessa situationer att han inte kommer bli arg på mig för att jag gör annorlunda.
    Jag kommer på mig själv att vilja ligga steget före å läsa hans tankar å försöka förstå varför han gör så eller varför han inte gör så, precis som i mitt förra förhållande fast där va det för att ”rädda” sig själv från bråk m.m.
    Å jag är helt enkelt rädd för att jag har mer känslor för denna nya man än vad han har för mig å att jag kommer bli sårad, men jag kommet att ge hjärnet ändå för om man inte vågar satsa så kan man inte vinna heller.
    Jag har sökt om info. på nätet om när nån som levt under misshandel innan ger sig in i ett nytt förhållande, både hur den f.d misshandlade ter sig å vad den nya partnern kanske kan tänka på å förvänta sig med mer frågor, oro osv.
    Finns det nån sån läsning för jag hittar nästan inget alls eller har du Michael nått att säj om det?

  5. Mint 8 januari, 2018 at 16:50 - Reply

    Vad kan man göra ? Tja.. Tid och tålamod. Kanske kan ni gå parterapi för att få bra verktyg och stöd ?
    Bara om båda stannar kvar och ”blixten aldrig slår ner” så kan man få bevis för att detta är en bra människa som det går att
    ha ett gott förhållande till.

Leave A Comment

X