Till dig en julafton som denna

//Till dig en julafton som denna

Till dig en julafton som denna

Det är julaftonsmorgon och klockan är strax efter 05.00 när jag skriver dessa inledande rader. Jag njuter av stillheten, levande ljus, kaffe, Spirit och Grace (Belgian Malinois) vid mina fötter, samtidigt som jag reflekterar kring året som om några dagar går mot sitt slut.

Vem hade kunnat förutspå det här? Vad är det som vi ska lära?

Ett virus som har tvingat länder att stänga ner. Hela branscher som står och svajar eller t.o.m. har gått omkull. En del människors likgiltiga arrogans: ”jag vill ha! Jag har rätten till!”

Och hjältar som för de flesta av oss arbetar i det dolda. Människor som lindrar och räddar, samtidigt som de kämpar med att försöka få ihop sina privata liv. Ödmjukhet och kärlek.

Alla ni som förtjänar så oändligt mycket mer än enbart ett tack!

Vi väljer vilka vi är genom våra handlingar! I varje ögonblick!

Tänker på kvinnan som jobbar i butiken och som berättar för mig att mitt arbete är viktigt, då hon känner igen min röst bakom munskyddet. Vänlig bekräftelse som ger mig energi i mitt skrivande. Jag berättar för henne att henne att hon just gav mig årets julklapp.

Vi behöver bli ännu bättre på att ge varandra uppskattning, särskilt i tider som dessa då många är ensamma. Vi kan lindra utsattheten inom varandra genom ”små” vänliga gester, handlingar som likt röda blodkroppar transporterar syre. Själsligt syre till våra hjärtan!

Detta är min första julafton utan mina föräldrar, då vi inte tänker ta risken att utsätta varandra för smitta. Har försatt: ”vi ska bara…det är ingen fara”, i exil.

Pappa fyller år idag! Grattis du enastående man/människa!

Till dig som kämpar: jag hoppas innerligt att det kommer att vända för dig inom kort. Att dina andetag ska bli lättare. Att du ska få en liten glimt av hopp, och att det hoppfulla ska börja sprida sig i dina tankar. Vi behöver få känna de där mjuka varma uppåtvindarna.

För några av er är det kanske den första julen på evigheter som ensamstående. Minns väl den där klumpen i bröstkorgen som sa: ”du är fullständigt misslyckad!

Vi är inte alltid det som vi tänker och känner om oss själva! Det kommer att bli lättare!

En del har börjat ta fäste i mitt själsliga system under åren som gått:

  • Vår psykologiska reservtank är större än vi kan föreställa, men vi behöver varandras goda vilja för att orka.
  • Låt inte en annan människas beteenden få bestämma värdet på dig.
  • Gör någonting varje dag: hur litet det vid en första anblick än verkar vara. Små handlingar som kommer att göra din morgondag bättre.
  • Njut av skönheten! Skapa och spåra upp den. Skönheten…
  • Ta ingen och ingenting för givet.
  • Ta ett par djupa andetag och försök aldrig besegra en partner då ni har konflikter.
  • Var uppmärksam så att du inte är för hård mot dig själv. Behandla dig själv såsom du skulle behandla någon som du respekterar högt.
  • Släng inte bort din tid och energi på bs. Använd dagarna väl även om det för stunden känns mörkt.
  • Du är på väg mot nya möten även om nuet känns hopplöst. Vi har det i vår DNA att söka kontakt med varandra. Vägar kommer att korsas.

Jag önskar dig en fin julafton min kära bloggvän!

Michael Thor Larsen – relationscoach

By |2020-12-24T06:35:30+01:00december 24, 2020|Blogg|4 Comments

4 Comments

  1. Maria 24 december, 2020 at 09:07 - Reply

    Så värdefulla och fina ord!
    Jag behöver dem och jag behöver din blogg.
    Jag har läst din bok och även skickat den vidare till medarbetare i sorg.
    Jag är precis inne i ett uppbrott efter en destruktiv och stundvis fantastisk relation. Tomheten och minnena gör ont, så även rädslan att personen kanske redan kastat sig in i nya armar. Mått så dåligt och även så bra. Har ett tag kvar att kräla på botten innan jag orkar resa mig upp igen.
    Än en gång, tack för att du finns.
    God jul.

  2. Sara 24 december, 2020 at 09:08 - Reply

    Så värdefulla och fina ord!
    Jag behöver dem och jag behöver din blogg.
    Jag har läst din bok och även skickat den vidare till medarbetare i sorg.
    Jag är precis inne i ett uppbrott efter en destruktiv och stundvis fantastisk relation. Tomheten och minnena gör ont, så även rädslan att personen kanske redan kastat sig in i nya armar. Mått så dåligt och även så bra. Har ett tag kvar att kräla på botten innan jag orkar resa mig upp igen.
    Än en gång, tack för att du finns.
    God jul.

  3. Petra35 24 december, 2020 at 21:04 - Reply

    ❤️

  4. Stina 25 december, 2020 at 22:23 - Reply

    God fortsättning ❤

Leave A Comment

X