En av dina största uppgifter som pappa är att göra upp ditt emotionella överviktbagage, så att du inte för vidare destruktiva vanor. Och att lära honom vad kärlek och vilja är för något!

Problemet är att vi alltför ofta är blinda för vår egen person. Vi tror att vi har koll när vi i alldeles för hög grad har kopierat beteenden som våra pappor, och i sin tur deras pappor, inte gjort upp med.

Det är även lätt att överkompensera: ”min pappa var frånvarande och alldeles för hård, så nu ska jag minsann vara den som han inte var.” Och så undviker vi allt vad gränser heter, och blir istället kompisar med våra söner. Vi stryker ständigt medhårs och respekten går förlorad.

Din son iakttar dig i betydligt högre grad än du kan föreställa!

Hur pratar du om kvinnor inför honom? Hur pratar du om och till hans mamma?

Hur ser du på det andra könet? Vilken är din sanna inställning? Vad behöver du städa upp i dina mentala utrymmen?

Kan din son vara sårbar, osäker, nerstämd, arg, ledsen, nervös, rädd och velig med dig i närheten? Kan han som till hälften kommer från dig vara fullständig desillusionerad när det gäller studie/yrkesval, utan att du ska tala om vad som är bäst för honom? Kan han vara olycklig kär utan att du säger: det finns tusentals andra!”?

Kan han vara kraft/uttrycksfull utan att du ska korrigera honom att vara mer lågmäld, korrekt och ”lagom”?

Har du gjort upp med minsta lilla antydan till att förminska honom?

Jobbar du med din egen person så att arrogans inte står i vägen mellan er? Respekterar du dig själv (inte med hjälp av en tunn yta självförtroende som du hämtar in från antalet prylar du förvärvat), utan för att du känner värdet av din egen själ?

Lyssnar du till det han säger, eller tillrättavisas den som en dag blir en man att tycka som du?

Älskar du hans person eller enbart det som han presterar? Ser du honom i ögonen lika mycket som i mobilen? Berättar du om vem du är? Vad du var rädd för som barn? Vad du kände djupaste lycka att göra?

Lär du honom att han är en del av andra människors upplevelser, och därför bör visa respektfull omtanke i kön, på tåget, flyget, butiken…?

Hur uttrycker du dig om andras bilkörning när ni sitter i bilen? Vilka ord kommer ur din mun?

Lär du honom att han inte behöver bita ihop och lida i tystnad? Att du är hans klippa som han kan vila på och hämta värme ifrån under solen, efter simturen…

Lär du honom att hantera motgångar utan att skylla ifrån sig? Eller att upphöra med att slå undan fötterna på sig själv genom självanklagelser?

Är du ett levande exempel där ord och handling är någorlunda överensstämmande?

Vad är det främsta du vill att din son ska se i dig som man/människa/pappa? Hur vill du bli ihågkommen när du inte längre vistas på den här jordytan?

Förstå och förändra ditt medberoende – webinar den 23/6 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Larsen – relationscoach