Vi måste sluta säga till andra att de behöver hitta och älska sig själva

//Vi måste sluta säga till andra att de behöver hitta och älska sig själva

Vi måste sluta säga till andra att de behöver hitta och älska sig själva

Om det är någonting som enligt mig slår världsrekord i klyschor så är det: ”du behöver hitta dig själv först. Du måste älska dig själv innan du kan älska någon annan.”

Nej, du måste inte älska dig själv! Du är inte per automatik ensamstående/singel därför att du tycker för lite om ditt jag. Du måste inte ha en relation för att vara ”lyckad” på Facebook och Instagram.

Många är singlar för att de har gjort medvetna val i dejtingapparnas era. Många är singlar för att de har blivit utsatta för svek, otrohet, haft otur (jag vet att en del resonerar: ”allt har en mening!” Jag är ingen följare av denna filosofi), eller helt enkelt ännu inte mött den rätta. Den där ”kemin” är inte alltid så lätt att hitta.

Tvåsamhet är inget tecken på att vi har lyckats. Att leva i ett förhållande där det råder distans, känslomässig torftighet, rädsla för att inte klara sig på egen hand och idén: ”för barnens skull”, är kanske den riktigt stora ensamheten.

Låt oss stanna upp en liten stund: vi hjälper ingen genom att uttala det som bara skapar ännu mer skuldkänslor. Det finns så många som är icke självvalt singlar, och var så säker; de har rannsakat och brottats med känslorna inombords. Alltför många säger till sig själva i tystnaden: ”vad är det för fel på mig? Har jag för höga krav? Har jag inte förmågan att älska någon? Varför saboterar jag när någon kommer nära? Varför vill ingen ha mig?”

Botemedlet är inte att älska sig själv, utan att ta reda på vad som är goda handlingar gentemot personen du. Att visa omtanke mot människan i spegeln och välja bort sådant som är skadligt (vilket kan vara vissa slags personligheter).

Kvinnan berättar att hon är singel därför att hon helt enkelt har tröttnat på män som bär på själviska agendor och saknar emotionell mognad. En man säger att han är trött på ytlighet.

Är kärlek någonting vi förtjänar först den dagen då vi har börjat älska oss själva? Nej, nej, nej…kärleken från en annan person kan få oss att börja respektera och tycka om vår egen person. Och det måste inte nödvändigtvis vara kärlek från en partner: det kan vara en vän, förälder, våra barn, en kärleksfull gest från en främling…

Jag älskar inte mig själv (det har aldrig varit någonting som jag strävat efter), men jag har lärt att respektera min egen person, älska mina vanor, vara en vän till det sårbara inombords, inspireras av viljan, beslutsamheten och styrkan i bröstkorgen.

Vare sig du är i ett förhållande eller är singel: den här dagen kommer aldrig tillbaka. Snåla inte, utan dela generöst med vänlighet. Spridningseffekten och den emotionella avkastningen känns skön.

Bryt dina destruktiva beteenden – webinar (föreläsning online) söndag 6/5 klockan 20.00. Följ länken för att anmäla dig. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach

 

By |2018-05-03T19:06:25+00:00april 28, 2018|Blogg|13 Comments

13 Comments

  1. Petra35 28 april, 2018 at 08:27 - Reply

    Michael…alltså du anar inte hur skönt det var för mig att vakna denna morgon å läsa den här texten!!!! Alltså obeskrivligt skönt!!!! Va? Det är så sant det du skriver om, känner igen mig i precis allt. Och du lyfter så mycket av nånting från mina axlar. Kanske på nåt vis är det ansvar och skuld. Frågorna kring varför det är ett sånt stort fel på mig eftersom att jag inte lyckas med det där jag ser händer ”alla” runtomkring. Jag tror fortfarande att det ÄR nåt stort fel i mig…men det är nog mest den låga självkänslan efter många misslyckanden och allt som följer med det. Alltså att felet på mig inte fanns i början men har växt fram med åren. TACK!!! ❤️

  2. Christin 28 april, 2018 at 09:06 - Reply

    Tack för dina ord vet inte hur många gånger i livet man får höra den frasen att Man Måste Älska Sig Själv innan någon annan kan göra det … Tänker att jag kommer vara singel i all framtid Ja respekten för sig själv är så mycket viktigare som du skriver. Så tack för dessa ord denna morgon. Önskar dig en fin helg

  3. Jenny 28 april, 2018 at 11:42 - Reply

    Så sant som det var sagt!

  4. Alexandra 28 april, 2018 at 13:46 - Reply

    Du är min kärlek och relationsguru!
    Jag ser dock inget fel i att faktiskt älska sig själv och den man är, det gör det så mycket lättare att älska andra och livet. Det har varit en lång väg med mycket backar och fel stigar men jag kan i dag säga att jag faktiskt älskar mig själv.

    • Petra35 28 april, 2018 at 16:23 - Reply

      Håller med, det är såklart viktigt att vara snäll mot sig själv. Kunna vara rädd om sig själv. Göra det man mår bra av. Sätta gränser. Acceptera sig själv som man är…och där man är. Men när ”du måste älska dig själv” blir ett krav för att vara värd kärlek från omvärlden så blir det så tokigt.

  5. Happy 28 april, 2018 at 14:04 - Reply

    Tack, tack, tack
    Trodde det bara var jag som kände så. Så skönt att inte var ensam om den känslan.
    Kram & ha en fin dag

  6. Håkan B 28 april, 2018 at 15:48 - Reply

    Jag har varit alldeles för snäll och bara blivit utnyttjad. Nu när jag har funnit ro finns det inte en chans att jag lämnar lugnet. Min hund och min vinylsamling är allt jag behöver. Och mat förstås. 🙂

  7. Kerstin 28 april, 2018 at 20:04 - Reply

    Vilken tänkvärd och viktig text, tack Michael
    Vill Aldrig känna mig ensam i ett förhållande igen det är inte värt att hålla ihop för barnen skull eller för hur ska jag klara mig ekonomisk. Mina år som Singel var tuffa och jag kände mig inte hel, men aldrig att jag skulle tappa bort mig själv igen i ett förhållande. Men som du skriver”Är kärlek någonting vi förtjänar först den dagen då vi har börjat älska oss själva? Nej, nej, nej…kärleken från en annan person kan få oss att börja respektera och tycka om vår egen person.
    Jag har genom min älskade sambo börjat tycka om min person, börjat tro på att jag faktiskt är ok och duger precis som jag är, att det är mig han älskar inte för det jag presterar eller gör. Utan för den jag är, oj låter lite fjäskigt( var inte det ordet jag letade efter men kommer inte på ordet) men jag lever just i ett sånt förhållande jag har drömt om. Vi har tuffa dagar vi tar inte varandra förgivet, båda har vi gjort en resa och inte trott att vi skulle våga lita på någon igen. Han har sårat mig då han lämnade mig från ena dagen från en annan när vi hade vart ihop ca ett halvår, hela min värd rasade men vi hittade tillbaka till varandra, många långa diskutioner och en ärlighet för våra rädslor, och vad vi tycker är viktigt.
    Nu efter ca två tillsammans så känner jag mig så lycklig som får känna en fantastisk tvåsamhet. Och tro det eller ej vi träffades faktisk på en dating sida;)
    Ha en trevlig helg

  8. :) 28 april, 2018 at 20:25 - Reply

    Kändes skönt att läsa detta. Har varit själv en längre tid. Jag är inte i behov att ha någon, jag uppskattar att vara ”själv”. Det enda som kan ge mig lite ångest är alla frågor från nära – ”När ska du hitta nån” ”ska du inte skaffa barn” (Jag är 29 år)
    Eller den här…. ” Du kanske inte älskar dig själv så mycket att du tillåter dig att vara lycklig” måste vara en av dom bästa jag hört. Jag Är Lycklig!
    Men som du skriver här ovan, så har jag varit där med dom frågorna – ” är det nå fel på mig” osv.

    Det är tydligen inte ok (läs vanligt) att vilja vara själv,eller kunna vara själv. Jag är verkligen inte ensam!
    Jag är en väldigt kärleksfull person o jag delar av den med mina vänner och familj.
    När jag finner d lilla extra med någon är bara ett plus.

    Jag vet många som är olyckliga i sina relationer. Dom gör inget åt det heller, bara för att vissa av dom är rädda för att leva själv.

    ❤️

  9. Anna K 28 april, 2018 at 22:26 - Reply

    Tack för detta inlägg, så klok text.
    Mina reflektioner blev, och de är inte sprugna ur bitterhet, hat själviskhet etc utan lugna funderingar, att jag ‘älskade’ mig själv mindre, var mer ensam och rädd i relationen, 26 år, än jag varit som singel de sista 6 åren.

    Jag definierar älska sig själv med att man respekterar sina egna icke så goda sidor, kan sätta gränser, förstår sina egna behov, väljer handlingar som gynnar sig själv ex. att träna lagom mycket, äta nyttigt och har roligt tillsammans med andra människor för en god hälsa. Samt att man känner till sina förmågor och har tillit till sig själv att man kan uppnå sina mål. Att man är lite självreflekterande.
    Kort å gott man har lite koll på sig själv.

    Om man inte har koll på sig själv kan man lära sig att älska sig själv genom att man råkar bli kär i någon som har koll på sig själv och hen är en person som är varmhjärtad.

    Om man istället råkar träffa en person som inte älskar sig själv finns risken att man tillsammans drar ned varandra i ett destruktivt förhållningsträsk, ingen av partnerna har kunskaper om hur man ska göra för att ha koll på sig själv, god självkännedom.
    När någon av partnerna börjar en personlig utveckling finns risken att den andre personen inte försår vad som sker… och då tror jag risken är stor att man glider i sär och separerar.

    Min erfarenhet är att jag utvecklats enormt mycket efter den livskris jag hamnade i efter skilsmässan.

  10. Mette 4 maj, 2018 at 09:57 - Reply

    Plötsligt så kändes det som saker o ting föll på plats..
    Det du skriver..
    Tacksam för att jag fick läsa det.

  11. C&Livet 4 maj, 2018 at 11:26 - Reply

    Jag tycker nog att din fras:
    ”Jag älskar inte mig själv (det har aldrig varit någonting som jag strävat efter), men jag har lärt att respektera min egen person, älska mina vanor, vara en vän till det sårbara inombords, inspireras av viljan, beslutsamheten och styrkan i bröstkorgen.”
    är precis vad det innebär, för mig, att faktiskt älska sig själv.

    Att omfamna hela sitt jag, som en väldigt god vän, och tycka om alla delar. För det är sådana som vi människor är – massor av olika delar med fina och mindre fina egenskaper och sätt. Allt är värt att älska!

Leave A Comment

X