Han har gått i terapi, deltagit i workshops i självutveckling, utbildat sig, läst böcker i ledarskap, mediterat och jobbat med anknytningsmönster. Han ser sig själv som trygg och stabil. Och så längtar han efter kärleken.

Mannen har ännu inte upptäckt att han värderar och dömer andra utifrån en strikt måttstock om hur de bör vara för att anses som utvecklade. Hans sökande efter självkärlek har gjort honom Incurvatus in se (inkrökt i sig själv).

Jag vet detta eftersom jag en gång var den mannen.

Vi kan leva med illusionen att vi har hittat oss själva, men en nära relation kommer att rikta sökarljuset mot det som vi inte har hittat i oss själva.

Ett förhållande är sanningsbelysningen som avslöjar det mindre smickrande. En relation, för att den ska fungera, tvingar den icke ödmjuke ned på knä.

Vi kan undvika en nära relation så att vi slipper inse att vi inte har hittat oss själva.

Utmaningar, motgångar, nederlag, frustration och en partner har potentialen att slipa ner självgodhet.

Du måste inte älska och hitta dig själv först!

Jag har mött alltför många människor som anser sig älska sig själva, vara oförmögna att älska andra.

Du kommer inte per automatik dra till dig skadliga människor bara för att du inte älskar dig själv (tänk så mycket skuldbeläggande det ligger i påståendet att du drar till dig…)

Sunda liksom skadliga människor dras till det vackra, snälla, omtänksamma och kärleksfulla. Din och min uppgift är att kunna sortera och inte per automatik kliva in i empatisjälvskadebeteenden: ”min kärlek kan göra dig normal! Min humanism tar fram det goda i andra. Alla människor vill innerst inne väl!”

Trasiga människor skadar inte per automatik andra. Trasighet i kombination med arrogans och empatibrist är skadligt.

Du kan vara vilsen, ensam och otrygg och ändå möta någon. Kärleken till och från en annan kan läka oss.

Michael – relationsterapeut