”Jag var lycklig, älskade henne och vår familj. Jag kände mening och framtidstro – tills allting försvann! Den jag älskar allra mest välte omkull hela min tillvaro. Inte för att det var vad hon ville, utan för att jag inte lyssnade i tid.”

Mannen skuldbelägger sig själv för att ha arbetat för mycket och inte alltid varit närvarande. Han vet inte var han ska börja! De senaste 22 åren har hon funnits vid hans sida. Han har känt sig älskad och han har älskat henne.

”Jag tror att jag har varit snäll och kärleksfull. Det var i alla fall vad hon sa.”

”Hela mitt liv har handlat om henne och barnen! Vad ska jag göra? Vem är jag nu?”

”Är jag en dålig människa? Hur ska jag orka? Hur ska jag kunna andas utan henne? Hur ska jag klara av att vara från barnen varannan vecka?”

”Kan inte någon bara säga att jag kommer att klara detta? Jag kanske inte kommer att tro på det, men jag behöver ändå få höra det.”