När psykologiska krafter på insidan är som starkast, kan det vara tecken på att stora förändringar är på gång. Vi reagerar betydligt mer intensivt än vad vi normalt sett gör. En person och/eller situation trycker på Katarsis (utrensning) knappen och vi känner oss fullständigt förkrossade. Det som tidigare varit omedvetet och bortträngt kommer upp till ytan och livet kan kännas mörkare än någonsin.
Aristotoles menade att tragedin renar oss.
När vi konfronteras med stor emotionell smärta, känns det som om allt skall rasa samman. Livet upplevs vara på väg utför bergsväggen. Det är få av oss som inte mött paniken.
Människor har sina anledningar till varför de byggt höga, inre försvarsvärn mot omvärlden. Personlighetsdrag i kombination med tidiga yttre påfrestningar formar oss. Vi blir känsliga eller avstängda. Clowner eller dystra skuggor. Handlingskraftiga eller förlamade. Flyktiga eller stabila. Ängsliga eller härdade. Varianterna är oändliga till antalet.
När vi så småningom börjar titta närmare på spegelbilden, och jobba med henne/honom upptäcker vi att vissa av våra gamla överlevnadsstrategier inte längre behövs. De är likt kläder som sitter alldeles för trångt. En rymligare och skönare dräkt vänta på att få användas. Våra hjärnor, tankar och känslor är föränderliga. Inget levande är statiskt.
Om du befinner dig i ett omskakande och traumatiskt läge: det gör som mest ont när vi står vid the tipping point gällande den inre miljön – någonting nytt, bättre och större väntar på att få ta plats och uttryckas i våra liv. I detta gränsland kan smärtan kännas outhärdlig. Du är inte ensam min bloggvän.
Michael Larsen – relationscoach
Åh Michael. Du hittar alltid de rätta orden. Tack!!!!
Tack! Precis vad jag behövde just nu. Dock blir jag lite nyfiken och skulle gärna se ett inlägg Michael om varför vissa rasar samman helt efter exempelvis en separation medan andra lyckas springa vidare och ersätta med något nytt utan att gå sönder. Förstår att det här med strategier att göra men blir ändå så facinerad av hur olika vi fungerar. Åter igen tack för att du sätter huvudet på spiken när jag behöver det som mest. Varma hälsningar Sanna
Paniken dundrade in med 200 km/h i ryggen, när man som minst anade när det var som värst. Andningen blev snabb och svetten började rinna..vart skulle man ta vägen och vad kunde man göra? Jag hade tur att ha flera starka kvinnor runt mig som jag kunde ringa. Att få höra deras röster var räddningen, ibland bad jag dem bara prata om vad de gjord för att jag skulle kunna fokusera på något och ibland berättade jag var jag upplevde inombords. I början handlade det om att få luft, men efter en tid så handlade det om att få slut på tankarna. Jag är evigt tacksam över mina snälla väninnor.
Aristoteles och du Michael har rätt att ta sig igenom en livskris är personlig utveckling. Man tvingas konfrontera sitt egna väsen och alla de tankar man burit med sig från tidigare.
Sanna du har en intressant frågeställning och jag tror att det inte bara är en enkel teori utan flera olika teorier som är svaret. En kan vara ditt KASAM en annan vilka copingstrategier du hade med dig innan du kommer i en livskris som en separation innebär för många. Ju bättre KASAM (känsla av sammanhang) och copingstrategier du har ju bättre är din förutsättningar att snabbare ta sig ur en livskris och stärkt gå vidare genom livet.
Andra faktorer tror jag är hur väl dina vänner ställer upp för dig. Eller rättare sagt hur starkt socialt nätverk du har runt dig som stöttar upp.
Ytterligare en faktorer som spelar roll tror jag är hur separationen går till. Är båda sedan en tid överens eller har en av parterna levt ett dubbelliv och plötsligt släpper en ´bomb´ och drar iväg med en annan. Kanske du öppnar dörren till ditt hem en dag och din partner bedrar dig med en annan i din säng.
För att göra din fråga rättvis kanske man kan diskutera hur det kommer sig att vissa reser sig starkare än andra kring liknande slags separationer, ex för de som föranleds av otrohet etc.
Sedan finns de tankar om att kvinnor faller mycket hårdare pga av att (fler av de äldre i vart fall) inte har någon ekonomisk trygghet likt maken. Ekonomi, jobb, socialt liv, KASAM, copingstrategier mm påverkar oss hur snabbt vi reser oss och går starkare ur krisen än vad vi var innan.
Hej! Har du någon föreläsning i övre delen av Sverige också?