Tänk om allting var fullständigt förutsägbart (ja, en del människor skulle behöva det). Jag skriver ofta om vikten av att ord och handling är i balans, eftersom det är tillitsskapande. Grundförutsättningen för en hel relation.
Vi människor behöver både känna att det finns struktur, att vi i stora drag vet hur morgondagen kommer att se ut, men samtidigt får det inte bli så inrutat att tristess tar överhand. Spontanitet, nyfikenhet och lekfullhet andas liv i våra relationer.
Förr om åren windsurfade jag en hel del. Tyckte att de alltför tunga och stabila brädorna inte var särskilt roliga att ge sig ut på. De gav inget utrymme för de avancerade konsterna. Eller när jag köpte löparskor för ett tag sedan, och sa till experten som hjälpte mig i butiken: ”de sitter så stadigt att fötterna känns oflexibla.”
Det jag vill säga, är att våra relationer både behöver trygghet och vitillit, samtidigt som spänningens dynamik behöver rymd. Hade jag inte känt lugn inför min egen kapacitet i de starka vindarna där ute på havet, hade den tunga surfingbrädan varit enda alternativet. Eller så hade jag suttit på land som åskådare.
När vi vet vilka vi är, känner partnerns kärlek och integritet, behöver vi aldrig kämpa för att ha kontrollen. Den finns där som en vilande självklarhet och då lever vi ännu större!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata? Kontakta michael@separation.se
Fantastisk sammanfattning av härliga, spontana och tillitsfulla relationer.
Vikten av att så långt det är möjligt lära känna sig själv, lita på sig själv, och vara nyfiken och intresserad av att hitta nya sidor av sig själv.
Att ständigt vara i denna rörelse ger balans och styrka.
En bra grund att stå på när man ger sig in i det fantastiska i att lära känna en ny människa, vill och vågar tillföra och tillföras.
En sak som jag slås av just i det här ögonblicket är att vi ibland gör det ”enkelt” för oss – tror vi,
Vi vill ju bli så omtyckta att vi ibland tappar bort oss själva när vi använder och applicerar allt det här viktiga på/för någon annan.
Vi gör mer för honom/henne än för oss själva
Obalans uppstår.
Vi behöver påminna oss om att tycka lika mycket om oss själva som vi tycker om vår partner.
Jag brukade säga: Åh vad jag tycker om oss.
Det längtar jag att få kunna säga igen när ”jag blir vi” någon gång.
Fin fredag till er alla
Så sa jag också ”Älskar oss och det vi har”
Ja och att ord och handling är i balans är väldigt viktigt. Det ger verkligen tillit. Jag kunde få höra tex när vi hade bråkat, ja jag skiter i vilket, jag bryr mig inte, jag vill inte se dig mer, att man var det ena och det andra. När man sedan blev vänner igen så kunde han säga, just nu kan jag inte säga att jag älskar dig.
Sen när allt var bra då var jag hans älskling osv. MEn det som stör mig är att, visst bråkar alla par, men måste man dra till så stora ord? Det värsta var att jag blev ju till slut likadan själv. Känns jättemärkligt att stå och säga att den man älskar är dum i huvudet. Nä fy, så ska det inte vara! Ord och handling i balans… så även om man bråkar måste man ju ha med sig att detta är den person jag älskar.
Just det där att man blir likadan själv.. det är högst irriterande… Han var oerhört kontrollerande och svartsjuk. Jag kom på mig själv med att vara likadan efter ett tag. Såå jobbigt.
bra sagt
så lever vi ännu större
Det vill jag
det är det som är ’mera’
hur kommer jag dit?