Våra psyken har en fantastisk, men alltför ofta skadlig förmåga att kamouflera hur illa ställt det är.

Dagligen ser vi t.ex. på nyheterna hur farliga människors handlingar relativeras genom förståelse för deras ”utsatthet”, psykiska ohälsa och filosofin att ”alla människor innerst inne är goda”. ”Att ”alla förtjänar en andra chans”. Och en tredje och fjärde.

Hur många barn och kvinnor har inte skadats och t.o.m. förlorat livet p.g.a. denna förvridna form av humanism?

Medkänsla i kombination med naivitet kan vara ytterst farlig.

Att utsätta sig själv, sina barn, familj och vänner för fara p.g.a. förståelse för förövarens brokiga och trasiga bakgrund är inte medkänsla, utan beroende, naivitet och kanske t.o.m. självförakt.

Toxisk medkänsla får oss att sudda ut våra gränser. Toxiska medkänsla leder till självskadebeteenden.

Viljan att vilja andra väl kan vara förödande! Omtanke utan självbevarelsedrift och integritet är farlig!

Om det saknas snällhet är det inte en relation! Offra inte din hälsa och kanske t.o.m. ditt liv p.g.a. övertygelsen om det som finns mellan er är kärlek.

Kärleken skriker, hotar och förgriper sig aldrig! Aldrig någonsin!

Se upp så att din medkänsla inte gör dig självtoxisk. Gör allt du kan för att vinna tillbaka dina psykologiska gränser!

Michael – relationsterapeut