En kärnfamilj till varje pris?

kärlek och relationer

Säger det tydligt: en kärnfamilj är bara en kärnfamilj så länge det finns kärlek och ömsesidig respekt. I annat fall är det en ihålig konstruktion.

Ser dem som till varje pris försöker hålla ihop familjen, oavsett de emotionella kostnaderna. Tiden ni delat tillsammans och biologiska band genom barnen är inte det som står högst i värde.

Hör dem som lider oerhört av den inhamrade bilden att en kärnfamilj under samma tak, är beviset på att vara lyckad. Men det lyckliga då?

Vi är inte misslyckade bara för att det inte fungerar längre.

Grundpelarna är hur ni får varandra att må: röstläget, blickarna, de fysiska och emotionella banden, barn som ser och njuter av en hälsosam relation…

Befria dig från kraven i huvudet. Liksom omgivningens. Ta bort ordet kärn och ha kvar det som kommer efter – familj är platsen där vi känner oss fria och hemma.

Kvinnan berättade för mig att hon var sextio år när hon för första gången mötte kärleken i en partner: ”allt annat var förberedelser”, säger hon med en varm och trygg blick.

”Vi fick tjugo år tillsammans innan han gick bort. Det var den rikaste tiden i mitt liv.”

Tänker att vi i alldeles för hög grad jämför oss med andra, istället för att stanna upp och känna det väldoftande.

Your wander from room to room, hunting for the diamond necklace that is alreadey around your neck! – Rumi

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

En löprunda och att spränga mentala barriärer

relationer, hopp

När jag knutit löparskorna vet jag att det handlar om så mycket mer än bara fysisk träning:

Vinden ligger på rakt framifrån och några regnstänk studsar mot ansiktet: ”shit!” tänker jag – ”inte en sådan runda!” Ökar volymen i lurarna för att ge extra kraftinjektion. Ser havet och några få solstrålar som hittat väg genom de kompakta molnen: ja, de hittade en väg! Ljuspelare som står där och binder samman hav med himmel.

Väl framme vid vattnet är det sanden som gäller. Av med musiken så att ljuden utanför når mig: vågorna, vinden, fötterna mot det vita mjuka underlaget, en och annan mås och andningen. Påminner mig om att SE: nyanserna på himlen, vattenytan och i huvudet (ja, finns nyanser även där). Att springa i sand och uppför kullar sätter alltid igång funderingar(i alla fall inledningsvis): ”vad håller du på med? Du skall orka ta dig hemåt också.”

Vet du vad? Vi orkar alltid ta oss hem: dricksvattnet, maten, duschen och vilan väntar på oss där. Det motiverar. Alltid en plats att återvända till.

Svetten nedför ryggen och ansiktet är min pulsmätare. Det är nu när det bränner lite i benen, då lungorna inte vilar i en skön solstol, som den mentala inställningen blir vännen. När tröttheten sätter in glider gärna tvivlen upp som följeslagare bredvid: ”vad skall det här vara bra för? Är det inte bara en neurotisk jakt?” (Ja, de där tankarna tittar emellanåt fram i mitt sinne) – men vet du? Det är bara de slappa ursäkterna som försöker förföra.

Skall vi stanna och gå bara för att lite trötthet sätter in? Det är nu vi serveras den smakrika möjligheten att pressa igenom barriärerna på insidan. Fortsätta framåt även om det bränner.

Ett mjukt sviktande trädäck under fötterna ger lite extra studs. Ett alltmer glittrande hav i vänster ögonvrå flirtar med mig. Det är ett fint NU.

Din mentala inställning under träningspasset spiller oundvikligen över på alla andra områden i livet. Allt hänger samman. Allt!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

 

Relationer – kvinnan som vaknade

Kärlek, relationer, levande

Åren hade gått och hon levde som hon själv beskrev det i en ”Törnrosasömn.” Den elaka fen och förgiftade sländan var den gradvisa anpassningen till det som egentligen inte var hon. Den kvävande normaliseringen.

”Jag avlivade många drömmar och passionerade sidor av mig själv för att det skulle fungera. Han är inte det minsta elak. Tvärtom! Han förstår bara inte! Överhuvud taget inte! Jag är enbart komplicerad och en som aldrig blir nöjd. Våra känslomässiga språk är fullständigt olika. Hela hans värld kretsar kring det logiskt mätbara. Samtidigt missar han hur oerhört logiskt det som nu sker mellan oss är.”

Hon berättar vidare att hon under väldigt lång tid slog på sig själv med de där orden: ”aldrig blir nöjd. Komplicerad!”

Kameleonten kamouflerar sig mot bakgrunden för att skydda sig mot djur som ser den som ett skrovmål. Vi människor gör liknande i fel relationer – gör oss osynliga, neutrala (vilket tragiskt ord), ”lagom” lysande – allt för att inte färgerna skall blända sönder parrelationen. För mycket liv kan vara slutet.

”Jag insåg att det inte gick längre och lämnade förhållandet. Mitt hem har nu inretts med nya möbler, färger, former och nyanser. Lyssnar på min musik när jag lagar maten jag vill äta. Ser filmerna och samlar på intrycken som ger de väldoftande kryddorna. Det kommer att finnas utrymme för en man i mitt liv. Någon där jag inte behöver vistas i dvala av rädsla för att vakna upp till det förkrympta.”

Två jag och ett vi som lyfter, inspirerar och ger ljumma kärleksfläktar mot leende ansikten…

Vilka färger ser du?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Att börja tycka om personen du

LindosLäser era kommentarer och berörs över hur ni stöttar varandra: uppmuntrar, delar med er av det svåra, visar sårbarhet, styrka och hopp. De skiftande fasetterna av hur det är att vara människa! Vi läker genom igenkännandet: ”hennes/hans berättelse liknar min! Jag är inte helt ensam!”

Vad betyder det egentligen att tycka om sig själv – eller t.o.m. att älska sig själv? Är det inte bara positivt tänkande med sliskig yta? Floskler som säljs in för att vi skall må lite bättre?

Jag vet; vägen framåt är kantad av cyniker – personer som när sig på att recensera ditt liv.

Men behöver du verkligen bry dig om dessa energiförövare?

Tänk om det finns något grundläggande inom oss som förtjänar att få le, njuta, förundras, skratta, drömma, förverkliga… vara omtyckt och respekterad av du.

Om ja, hur börjar vi i så fall?

  • Avslöja de självnedtryckande tankarna och handlingarna som du upprepar dag efter dag. Se igenom det som låser dig i ett kroniskt melankoliskt tillstånd.
  • Gör minst EN sak varje dag som du kan respektera dig själv för. För en del kan det innebära något så till synes litet som att gå upp en kvart tidigare på morgonen. Vara en mer närvarande partner och förälder, fysisk träning, hålla städat i hemmet. En sak som kan förändra allt annat… Bra vanor är en fantastisk smittohärd!
  • Dela din oro! När vi går runt med tyngder och ”tänk om” bilder, blir de oftast oändligt mycket större och mörkare än vad de egentligen är. Berättandet ger perspektiv och inte sällan finns lösningarna närmare än vi kan föreställa.
  • Låt ord och handling överensstämma (jag vet vad självbesvikelser gör med en). Sätt upp realistiska mål och följ dem – varje dag! Bannlys uttalanden som: ”jag borde börja äta hälsosammare, träna… En dag skall jag… Om han/hon inte gjort så mot mig…” Du styr upp livsriktningen genom det du gör idag, inte genom det du vagt sitter och önskar.
  • Ha personer i din närhet som lyfter. Marinera varandra i kärleksfull bekräftelse. Gör bra saker för andra. Givande ger! Kärlek till andra multiplicerar kärleken till dig själv.

Vi är mer än vår historia och situationen vi befinner oss i! Vilka drömmar hade personerna som mejslade in orden i stenblocket (bilden ovan) för tusentals år sedan? Vad hade de sagt till dig att göra med din tid? Vad hade du velat säga till dem som kommer efter dig?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Sluta säga detta till dig själv!

michael

Varje gång vi samtalar målar hon in sig själv i hörnan: ”om jag bara hade…Om jag inte var så…” Självanklagelserna, den hundraprocentiga koncentrationen på honom och det egna ”misslyckandet”. Berättelsen som repeteras om och om igen.

Säger till henne: ”varför utsätter du dig själv för förminskandet av du? Degraderar jaget till obetydlighet och honom till upphöjdhet?”

Ser alltför många som emotionellt misshandlar den egna personen. År efter år!” ”Älska” en partner men förakta ansiktet i spegeln.

Vad kostar det i livsenergi att tänka sådana tankar?

”Jag nöjer mig med den torftiga uppmärksamheten från en som inte vet vad kärlek är och hur ömhet visas.”

Varför förpassar vi oss själva till en självbild som inte tror på att vi förtjänar bättre?

När skall vi börja säga till oss själva?: ”Jag är värd att få ta emot och ge kärlek! Tiden jag andas är ovärderligt dyrbar!”

Vad vill du inte ligga och ångra den dagen då det bara är några få timmar kvar av det här livet?

När skall den genuina kärleken till det egna hjärtat få ta plats?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Relationer – när du anpassar sönder dig själv

relationer och kärlek

Vi tror att om vi är tillräckligt snälla, omtänksamma, kärleksfulla, ser partnerns behov, är sexatleter (eller åtminstone lite attraktiva), kommer förhållandet att hålla i all tid och evighet. Du har säkert också insett att den matematiska formeln över DEN  FULLSTÄNDIGT VATTENTÄTA RELATIONEN inte existerar.

Som barn fick de flesta positiv uppmärksamhet när de var ”duktiga”, smarta och presterade väl. Dessa belöningssystem följer oss upp i vuxen ålder och vi förfinar dragen inom oss själva för att vara älskade. Vem vill sorteras bort och hamna i de övergivnas sällskap?

För vissa bland oss, beroende på känslighet, är det extra viktigt att vara omtyckt och vi är beredda att gå långt på anpassningens väg. I ett parförhållande kan detta vara förödande, eftersom för stor dos anpassning och bekräftelsehunger gör oss alldeles för beroende. Vi blir till sociala kameleonter och förhandlar ständigt med de egna behoven. För visst blir vi inte lämnade och vi är perfekta? Pam!!

Jag var där själv en gång och närmaste granne var oron över att inte duga. Du blir oattraktiv inför dig själv, vilket är början till slutet.

Vad sägs om att ta ett par steg tillbaka och fråga dig själv:

Vad händer med mina färger när jag är alldeles för anpasslig?

Hur ser det ut när jag börjar stå upp för mig själv?

Vad är inre styrka och integritet enligt dig, i en relation?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare

Hade din partner kunnat stå bredvid och se?

tillit, relationer, kärlek

Hade hon/han kunnat läsa det där mailet eller sms:et du skickar, utan att bli upprörd, ledsen, kränkt och sviken? Tål ditt agerande transparens? Eller vet du med dig att de egna handlingarna skulle slå spiken i kistan för förtroendet er emellan?

Jag menar inte att vi inte skall få ha vår privata sfär. Det är inte bara nödvändigt, utan grunden för en hälsosam relation. Men är det privata ärligt mot den du delar timmarna och dagarna med?

Vilka känslor skulle röras upp i dig om du själv utsattes hemlighetsmakeriet? Om ljuset lyste upp allt? Tilliten?

Slösa inte hennes/hans tid om du känner med dig det här inte är rätt. Om det enbart handlar om att landa mjukare efter det gamla. Ge friheten!

Vi behöver vara betydligt mer försiktiga med varandra. Inte göra mot en annan, det vi inte själva orkar bära. Så mycket smärta vi hade kunnat spara. Känn på det…

Det vi gör i det här livet lämnar avtryck – emotionella minnen; tatueringar i någons själ. Styrkan ligger i att kunna sig själv i spegeln varje dag – och kunna vara stolt över vad vi ser. Livet är alldeles för kort för annat.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Fånge i sina sår

fånge i sina sårHon är arg: ”han tror alltid att han vet bäst, självupptagen, fåfäng, lögnare och kvinnojägare. Jag hatar verkligen honom!” Tvivlar inte på hennes ord och frågar när de skildes.

Svaret: ”elva år sedan.” Elva år… och hon är fortfarande upprörd så att det nästan skakar om henne. Funderar lite: ”vad skulle hända om du inte var arg längre?” Hon tvekar: ”då skulle jag bli ledsen och det vill jag inte.”

Så här går mina tankar: när hjärnan tänkt och känt samma sak under lång tid, blir det en vana som är så stark att det blir en del av vem vi är. Det kan vara fruktansvärt svårt att släppa taget kring det som varit om vi inte börjar ersätta vakuumet med någonting annat.

Om vi vill komma ur ett invant tankemönster behöver vi få känna hopp och mening. Uttrycka det instängda – som att vädra ut ett syrefattigt rum. Få hjälp med att slita av det förgångnas tvångströjor.

Vi behöver vänner som ger oss kärleksfulla och utmanande tankar, som inte ger näring åt negativitet: ”ja han är en riktig skitstövel”, utan säger: ”vad i dig är det som inte går vidare? Vad är lycka? Hur kan du komma dit?”

Vi är inte misslyckade för att vi är fast i det som varit. Det är krafter som förfrusit tilliten och nyfikenheten, men som går att tina upp. Solstrålarna kan nå oss alla.

Hur går dina tankar kring detta?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Vad är självrespekt och hur kan vi stärka den?

självkänslaEn av bloggvännerna ställde ett par mycket viktiga och kloka frågor:

”Hur jobbar man på sin självrespekt/självkärlek när tankarna bara trycker ner ens jag, att man är värdelös och oälskbar?”

”Hur bryter man det negativa när hjärta och hjärna inte lyssnar på den lilla röst som försöker göra sig hörd med snälla tankar, när den inte lyckas bryta sig igenom allt det elaka?”

Först av allt: vi föds med olika personlighetsdrag. Några visar tidigt en ta för sig attityd, medans andra är försiktiga och avvaktande. Extrovert vs introvert.

Under livsresans gång läggs erfarenheter till och formar ytterligare. En cocktail av genetik och upplevelser.

Betyder då detta att loppet är kört om starten varit dålig?

Inte alls! Förmågan att kunna se sig själv – sina tankar, handlingar, kloka och kärleksfulla människor runt omkring (det kan räcka med en eller ett par), är avgörande. Liksom vad vi gör med tiden. Vad är det vi upprepar dag efter dag?

Som jag ser det, är våra tankevanor och självreflektion något av det mest avgörande som finns:

– Vad tänker jag om det som varit, nuet och framtiden?

– Vilka tankar om andra, världen i stort och mig själv, umgås jag ständigt med?

– Hur ser kärlek till det egna jaget ut?

Hur kan jag bli vän med tidigare motgångar och ”misslyckanden”?

Självbilden skulpteras av de dagliga vanorna.

Stanna upp för en liten stund: ”vänta nu här! Varifrån kommer detta!? Den här negativa rösten om mig själv? Var ligger rötterna till detta? Vilken emotionell växtnäring ger jag mig själv? Umgås jag med sunda människor? Hur är sällskapet JAG?”

När vi blir medvetna kan vi påbörja resan till förbättrande förändring. Visst är det så att det tar tid innan känslan i kroppen kopplar det som förnuftet vet. Men vad är alternativet till att röra sig framåt?

Vi behöver börja behandla oss själva såsom vi skulle vara mot en älskad vän.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Vem ger du VIP kort till ditt hjärta?

Grekisk ö, kärlek, respekt

Paret på den grekiska ön har fattat det! De lyssnar, ser, vill varandras bästa, har en respektfull hållning och skrattar tillsammans. Under veckan jag var där gick det inte att missa dem! De andra turisterna lade också märke till dem och när jag såg kvinnan och mannen, tänkte jag: ”de har knäckt koden. De har gett VIP kort till rätt hjärtan!”

Personerna som inte hade det bra tillsammans måste ha fått emotionellt solsting när de mötte detta vackra. Bara den som är vaccinerad mot kärlek kan ha undkommit!

Så vad var det de gjorde? Det var inte så mycket vad de gjorde, utan attityden som lyste så klart. Hörde dem prata och det som kom till mig var: välvillig närvaro!

Kritikern och cynikern skulle kunna resonera: ”ja, men det är ju lätt att visa upp det bästa på en lyxig semester.”

Är det verkligen så? Att det är ”lätt” på resan?

Det är just på semestern som vi konfronteras med det nedtryckta – relationssåren. Det som serveras genom våra gester, attityder, ord, tonläge, kroppsspråk, blickar och förståelse/icke förståelse för partnern, kräver sin betalning. Notan kommer alltid till bordet.

Varje ingrediens räknas och sättet på vilket vi tar hand om råvarorna. Njutningsfullt och näringsrikt för kropp och sinne? Eller akut magsjuka? Den egna personen är avgörande. Liksom det hälsosamma sällskapet.

Delar du ut VIP kort till rätt person? Vem låter du vistas nära ditt hjärta?

P.S. Det finns någon för alla som gör och är väl. De flesta längtar efter riktiga möten. Vägar korsas.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare