En omskakad man

idagMannen i min egen ålder som jag brukar hälsa på då vi passerar varandra på gatan, ser helt förstörd ut. Han skakar på handen då han plockar upp sitt barns napp från marken. I vanliga fall utstrålar han koll, självförtroende och en glad aura. Nu är det en blick i chock.

Stannar till och frågar: ”hur är det?”

”Inte min bästa dag”, blir svaret.

”Jag bjuder på kaffe när du lämnat på dagis” säger jag tydligt.

Vi slår oss ned på en bänk med take away fika och han gråter fram sin berättelse:

”Vi skulle gifta oss i september. Alla inbjudningar… Såg inte det minsta tillstymmelse till att någonting var galet. Hon som näst intill avgudade mig. Igår kväll kom det fram att hon har ihop det med sin chef. Nu sitter hon på flyget till London. Med honom!”

Jag lyssnar, lyssnar och lyssnar. Han pendlar mellan chock, förtvivlad sorg och ilska.

”Det värsta är alla frågetecken som jag aldrig kommer att få svar på.”

Han känner till min blogg och frågar: ”vad skall jag göra?”

Mitt krassa svar blir: ”härda ut! Gör vad som än behövs för att kunna komma vidare. Var pappa! Du känner dig just nu som världens ensammaste och det är det största helvetet. Liksom utbytbarheten. Du kan springa med mig på kvällarna.”

Det finns inget som är så livsavgörande som att ha någon där. Som lyssnar och är spegel till känslorna.

Han lyckas få fram: ”fan! Varför kan jag inte bara stänga av som vissa andra?”

Jag: ”för att du är en frisk person! Du har inte tvingats träna dig i att splitta från ett läge till ett annat. Visst hade rätt person inte gjort så här mot dig?”

”Imorgon springer vi längs med havet.”

“Knock, And He’ll open the door
Vanish, And He’ll make you shine like the sun
Fall, And He’ll raise you to the heavens
Become nothing, And He’ll turn you into everything.”
― Rumi

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

 

 

Alltings början

dag vid havetEn gammal vän frågade mig: ”hur f-n orkar du skriva varje dag?”

”Jag ger mig själv inget val”, svarar jag.

Läs långsamt och låt det sjunka in:

Du är här! Självklart tänker du; men hur skall du vara här? Hur tänker du möta det som sker? Vem tänker du vara?

Hitta din kraft, hur tungt det än känns. Låt känslorna få vara som de är; sucka, gråt, skrik, anklaga (utan att vända det mot någon), ångra – ångesten kommer att matta ut sig själv… Du är mer än dina känslor! Allt är under förändring.

Det genuina kommer till dig – allt du behöver göra, är att stå kvar och vara i din äkthet. Den som skall se dig, kommer inte att kunna undgå. Solen försöker inte lysa – den gör det! Månen frågar inte: ”snälla låt mig få lysa upp nattmörkret åt dig…” Det naturliga lever i sin egen styrka!

Allt handlar om hur du ser på dig själv. Vi har alla olika förutsättningar, men alla kan höja sig lite till. Alla!

Hur tänker du röra dig framåt i solskenet, regnet, värmen, kylan, blåsten..?

”Hurt people hurt.”

Alla gör misstag! Vem har inte velat bita sig i knytnäven när vi sålde ut självvärdet. Perfektion är en illusion. Vi kan lära oss, eller falla om och om igen…

Titta på din egen hand; uppbyggd från ingenting till någonting. Så börjar även drömmar och beslutsamhet. Från ingenting till någonting,

Gör någonting idag, som du inte trodde var möjligt. Det börjar här!

Du är min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Relationer – när det är dags att vända ryggen

flyg

Det finns några upplevelser som starkt format min syn på livet: när jag som femåring blev påkörd (över huvudet) av en moped och såg hela händelsen uppifrån. För många år sedan i en kyrka i Prag, bektaktande en samling skelett med inskriptionen framför: ”en gång var vi som Ni. En dag skall Ni bli som vi.” En annan händelse var ett samtal med en svensk kvinna i Thailand som berättade att en stor del av hennes kollegor på mäklarbyrån där hon arbetade, gått bort i cancer. Samtliga var under fyrtio.

Vad har då detta med relationer att göra? Jo, de beskriver inte enbart liv och död, utan TIDEN och HUR vi använder den. Vad gör vi med timmarna i det här livet, vilka vi spenderar dem med och hur det får oss att KÄNNA?

Jag är ingen person med en lättvindig syn på uppbrott av relationer, särskilt inte då det finns barn med i bilden.

Många av era kommentarer reflekterar personer som kämpat och kämpar för att hålla samman familjen, trots en partner som inte varit närvarande på länge, otrohet och härskarmentalitet. Jag ser dig som inte vågar lämna av rädsla för att inte klara vardagen, ekonomin, ensamhet och ovisshet om hur barnen skall ha det då de är hos den andre föräldern (varannan vecka). Ett krig som pågår i din emotionella värld.

Skulle vilja be dig stanna upp för ett kort ögonblick, andas några djupa andetag och reflektera: hur vill du att fortsättningen skall se ut? Vad vill du fylla dagarna med?

En dysfunktionell relation, är en som får dig att tänka och känna smått om dig själv, gör att du inte vågar ta för dig, uttrycka dina verkliga behov och tvingar dig leva efter partnerns spelregler. Den spänner dina käkar, höjer axlarna och veckar pannan.

En parrelation skall bidra till utveckling, inspiration, glädje, lust, äkthet, trygghet, frihet… Vad är det annars värt?

Vad vill du att dina barn skall se då de är nära dig? Hur vill du fylla i resten av meningen? – Mina dagar var…

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

 

”Tänker du vara en lidande fransk 1700-tals poet eller Jason Bourne?”

separera Den på ytan tuffa mannen sitter framför mig och gråter som ett barn. Det verkar som om han hållit tillbaka länge och jag säger till honom att tårarna är hans sanning.

”Hon var otrogen mot mig vid ett flertal tillfällen! Jag var som blind! Jag som gjorde allt för henne. Vilken idiot jag är: till och med skickat blommor och skrivit kärleksmail efter att vi separerade?”

Jag: ”så hon är otrogen och du skickar blommor? Göra allt?”

Han: ”så jävla patetiskt!!”

Jag: ”du var i chock – vi tänker och agerar inte smart då.”

”Skall hon få ha VIP kort till ditt hjärta just nu? Hon har sin sanning och du din. Behandla henne korrekt oavsett vad.”

”Vem vill du helst identifiera dig med i allt detta? En lidande poet eller Jason Bourne?

”Sårbar ärlighet är till för dem som finns där för dig. Sprid inte energin. Det finns områden i din hjärna som hjälper dig att komma rätt. Var ledsen, arg, tom… men även i din integritet.”

Det är så lätt att skriva det jag gör här bakom datorskärmen. Vet att verklighetens vindar kan vara extrema och att ett berört hjärta behöver tid.

Men:

Gå ändå framåt och gör det som behövs för att kunna leva din mening.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

 

 

Människor som är hälsosamma för dig

kärlek och relationer

“To love at all is to be vulnerable. Love anything, and your heart will certainly be wrung and possibly be broken. If you want to make sure of keeping it intact, you must give your heart to no one, not even to an animal.” ~ C.S. Lewis.

Så vad har vårt omedvetna bestämt sig för? Att det är betydligt enklare att knyta band till människor där relationen surfar lite på ytan, än till personen som rör vid dina innersta rum. Slår flyktmekanismerna till på full volym? Kanske väljs en partner med viss emotionell distans – för säkerhets skull. Längtan efter djup kontakt, samhörighet och kärlek kanske finns där inombords, men såren saboterar. Så vanligt!

Skadorna gör att vi ständigt söker efter det (särskilt i en partner) som gör att vi kan backa. Sökandet efter detaljer i hans/hennes personlighet som gör att vi tryggt kan retirera. Och söka vidare i vimlet.

Så vilka personer ÄR hälsosamma för oss?

De som i ord OCH handling visar att de alltid vill dig det bästa. Som står upp för dig och ser det bästa i dig. Handling kommunicerar volymer av tillit och trygghet. Grunden för alla relationer. Det låter så enkelt och självklart, men ändå faller många.

Andra saker att iaktta

  • Som under alla förhållanden behandlar andra med värdighet.
  • Som behåller respekten även då det stormar.
  • Vilka vänner har han/hon? Band till familj?
  • Respekterar hon/han sig själv?(inte att förväxla med fasader av styrka)
  • Kronisk kicksökare? Var försiktig– du kommer att bränna fingrarna. Vad händer när du inte längre är den som ger ruset?
  • Hur pratar personen om och med andra? Återigen: är ord och handling i synk?
  • Hur känner du dig i den här kvinnan/mannens sällskap? Vem blir du när ni är tillsammans?

Vilken person vet du skulle stå upp för dig oavsett vad? Vem är den första som kommer upp i tankarna?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Relationer – försök först förstå sedan förstådd

morgonrunda

Den i vanliga fall så varma, omtänksamma och kärleksfulla mannen förvandlas under den stressade argumentationen till en förstenad iskung, totalt bortkopplad från känslor (verkar det som). Kvinnan till en knäböjande, förtvivlad och desperat tiggare. En av dem: ”bort, bort, bort!!” En: snälla du! Jag ber dig! Gör vad som helst för dig!” Bortstötning respektive kontaktsökande (till varje pris).

Det är inte två vuxna jag som står mitt emot varandra i det här ickemötet, utan två öppna sår som blottlagts. Stress som slår ut kompasserna i deras hjärnor. Inre system som blivit tillfälligt kidnappade. Små, små barnjag som inte vet hur de skall göra. Hjälplösa i det automatiska.

När vi förstår anknytningsteorin kan vi bättre börja förstå varandra:

Se detta som jag citerar från Psykologiguiden:

”Otrygg – undvikande

Barn med otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själva. De tänker sig fram till svar snarare än känner efter.

Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer. I nära relationer håller de distans – de kan vara svåra att komma inpå livet, och drar sig ofta undan när de upplever krav på närhet.

Otrygg – ambivalent

Barn med otrygg-ambivalent anknytning bär med sig en erfarenhet av att ibland bli omhändertagna, ibland avvisade när de söker hjälp och tröst. Osäkerheten gör att de känner separationsångest och rädsla. De är i stor utsträckning känslostyrda.

Som vuxna uppfattas de ofta som kreativa personer som har nära till sina känslor. I nära relationer skrämmer de ibland iväg människor med sin starka önskan om närhet. En del är så rädda att bli övergivna att de istället undviker nära relationer.”

Så vad gör vi med dessa modeller? Jo, vi använder dem för att förstå och utvecklas. När vi ser och identifierar mönster, kan vi också börja jobba med det som behöver läkas på insidan. Det kan minst sagt vara utmanande! Men garanterar dess värde för dig/er.

När vi börjar leva bortom vårt ego (fear identity) som ständigt kräver att ha rätt, oavsett kostnaderna, kan vi börja mötas på lugnare platser.

Önskar dig en fin måndag min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

 

Vad får dig att må bra?

separation.se Michael LarsenJag har stämt möte med morgonens första solstrålar. Det är tidigt och i hörlurarna hör jag: ”if there is love in this life there is no obstacle that can´t be defeated.” Tänk att få finnas i detta nu!

Jag har i teorin alltid vetat vad som får mig att må bra. Det är lätt för de flesta att ta hand om hälsan när vi har flyt, kära människor nära, tankar som tjänar oss, känslor i balans, skönt samspel med en partner etc. Men att kunna hålla fokus när det inte är så, är någonting helt annat. Det är då det är absolut nödvändigt att göra det livsviktiga: att ta tag i det som viskar/ropar liv i hjärtat.

Det är inte energin i en annan person du längtar efter, utan det som uppstår i mötet er emellan. Det som gör att 1 + 1 är mer än 2. Mycket mer!

Hur ser det ut för dig? När blir dina andetag lite lättare?

I detta nu är jag i min mentala bubbla som har med mitt livssyfte att göra. Ord som tar form. Mening och rikting som nära, nära vänner. Önskar att alla skall kunna hitta sin poäng – det som gör dagarna rika. Fylla oss själva med det som stärker våra emotionella, fysiska och spirituella liv.

Någon lyssnade kärleksfullt med klarhet till mig och kraft tog form. Det vi alla längtar efter: att bli sedda och förstådda i vår verklighet. Det är så jag tänker i samtalen med klienter: att väcka elden där inne. Stärkande meningar som ger rymd i bröstkorgen.

Vi behöver se att vi är mer än våra anknytningsmönster, rädslor och skeva bilder av vad som är möjligt för oss. Det är ok att falla – men kom ihåg att vi behöver resa oss upp igen. Varje dag. Jag påminner mig själv.

Pro ArgiMichael Larsen – relationscoach och mental tränare

 

 

Insikter och den mest destruktiva egenskapen i en människa

självkänsla

Det är sent på kvällen innan avresan och till det fladdrande skenet från ett gigantiskt stearinljus frågar munken mig:

”Michael, why did you come here?”

”Jag tyckte inte om den jag var på väg att bli” svarar jag.

Han: ”vi har haft ganska många från din bransch här; varma, trevliga, intelligenta… men vad som ofta slog mig, var att de alltid hade svaren. Metodiska och på många sätt kloka tankar. Men emellanåt lät det så inarbetat, som om det inte fanns utrymme för djupare eftertanke. Ser det inte i mig min broder.”

Han fortsätter: ”du hade det redan. Du tappade bara sikten för ett tag, men förlorade aldrig. Tystnaden har varit bra för dig. Viking från norr med ett medelhavshjärta.”

De 11 munkarna i halvcirkel omkring oss skrattar. Energin är obeskrivlig.

”Michael! Under medeltiden var vår tro på många sätt förvanskad av människor som ansåg sig vara ljusets representanter. De förföljde oliktänkande, brände kvinnor, kastade män utför stup… mycket blod har runnit nedför de här sluttningarna. Vi lärde ut kärlek, sanning, andlighet… men levde mörker. Tror du att dessa representanter såg sina handlingar som onda? Nej!”

Han berättar vidare med en berörande skärpa:

”En av de vanligaste och farligaste mänskliga egenskaperna är förmågan att stänga av. Det kan göra oss extremt effektiva, handlingskraftiga och t.o.m. omtyckta då det mixas med charm, men…”

”Alla har sin berättelse till varför de kan slå av och vi bör försöka förstå dem givmilt, men att samtidigt tysta sig själv här inne… Anpasslighet kan döda! Helig vrede kan vara bra.”

Avstängning får prästen, läkaren, advokaten, politikern, affärskvinnan, partnern att göra de mest otänkbara och oförutsägbara saker. Avtrubbning är som du vet ett psykologiskt/andligt skydd, men samtidigt är det porten till helvetet mellan människor. Vi måste för allas skull se oss själva med klar blick och orka stå med öppna händer.”

”Nu har du fått perspektiv och kan se med större ögon. Du är älskad av många!”

Tacksamhet, insikter, förståelse, sammanhang, mening och villkorslös kärlek.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

 

 

 

Det tar minst sex månader innan du ser hela personen

separation.seVi dyker med fullständig tillit ned i det glittrande förälskelsehavet. Solbrända, skrattande och fyllda med förväntningar. Vi är gudar och gudinnor i perfektion.

”Det känns helt fantastiskt det här! Han har allt det jag sökt i hos en man!”

”Hon är kvinnan i mitt liv! Så kärleksfull, varm och omtänksam!”

”Jag mår så oerhört bra i hans/hennes sällskap!”

Er gemensamma resa har just börjat och allt strålar… tills en liten kliande gest blottar sig, ett vasst litet uttalande, en skarp tillrättavisning, ett förminskande av en känsla du visar, ett ex som hör av sig emellanåt, en kommentar från partnern som gör att du känner dig bortgjord inför de andra på middagen…

Det du först förbiser, som du rationaliserar med en gäspande ursäkt, bortförklarar för dig själv i kvällsmörkret… Även det egna obekväma i oss själva:

Stanna upp en kort stund och med tre andetag:

”Vad i mig, mina handlingar och beteenden kan såra, skada och få en partner ur balans?” Orka stå kvar i frågan en liten stund.

Vi vill så gärna!

Kruxet är att många människor bär på så enormt mycket bagage: före detta partners som spökar i kulisserna, barnens pappa/mamma som inte vill släppa greppet, känslor som spiller åt alla håll och kanter, stökig energi som studsar runt i det emotionella flipperspelet…

Vi behöver bli bättre på att sätta oss själva i karantän mellan turerna.

Under förälskelsefasen visar vi våra mest tilltalande, charmiga, kommunikativa, lättsamma, snälla, välvilliga sidor… tills de automatiska beteendena inte längre går att hålla tillbaka. Hela personen presenterar sig:

Med allt bagage! Pam in my face! Du gör det! Jag gör det!

Har sagt det hundra gånger tidigare: inled förhållande med personen som någorlunda känner sig själv. Vars sår, ärr och galenskaper kan vistas sunt i det fria utan att det skadar vi.

Minst lika viktigt som att kunna se våra ljusaste sidor, behöver vi modet till att se det icke charmerande här inne. Då kan vi mötas på riktigt – utan avstängning! Utan kletig sockervadd från förr.

Lugna blickar, stilla röster och varma händer som bara finns där för varandra – oavsett vad.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Har det blivit omodernt att sörja?

relationskrockar

Den italienska munken kl 05.15 med stark röst utanför min dörr:

”Michael! Michael! Remember: Love does never hurt!”

”I know!” Ropar jag tillbaka.

Löparskor på.

För några år sedan föreläste jag inför ett stort antal statligt anställda. Det handlade om mental träning och strategier i att möta stress. I pausen går jag ut på toaletten, ser mig själv i spegeln och tar några djupa andetag. Tårar rinner nedför kinderna då jag tar fram ett par nära vänner: en karta atarax – frigör en av de 25 milligrams ovala och lägger den på tungan. Kapitulerar! Sköljer av ansiktet; kliver ut i den stora salen och levererar. Alla är mycket nöjda. Men jag…

På lunchen efteråt sitter jag med en mix av att känna mig som en stor bluff och känslan att jag faktiskt orkade. Men tankarna om mig själv som fejkad har majoriteten.

Har det blivit out of date att sörja? Det pratas om att komma vidare, leva sitt syfte, vara i den rätta energin etc. Jag längtade desperat efter den är off knappen till känslorna inne på toaletten. Tillhör dock inte dem med förmågan – behövde som barn inte träna mig i att kliva ur och stänga av för att orka. I min familj har det alltid varit högt i tak – att få känna.

Det handlar inte om smarta coachingmetoder för att gå vidare, utan att få leva sig igenom processen. Timme för timme – dag för dag. Alltför många har tvingats hoppa över tårarna och tomrummet. Fyll på med aktiviteter och mentala tekniker: snabbt, snabbt tillbaka på banan. Överlevnadsstrategierna vi hamrat i oss själva är ”effektiva.”

Chocken slår mot oss alla när något omskakande sker och det vi gör efteråt är avgörande: att få känna! Avstängning berövar oss det mänskliga. Empatin för dig. För mig. Vi gömmer oss bakom andlighet, intellektualiseringar, bekräftelsekickar… Vilka har vi modet att vara inför varandra? Nakna utan smart ass meningar.

Munkens rop utanför hade inte nått mitt hjärta om inte den fullständiga tilliten fanns – om inte de tydliga uttrycken, ögonkontakten, tonläget, en hand på axeln… hade varit självklara.

Min tröja doftar rökelse. Kroppen på väg mot sluttningarna. Det finns många skikt i det mänskliga. Vi behöver komma ihåg det när vi ser varandra. På riktigt!

På väg ut:

”Michael!! Real Mediterranean men cry!”

”I know!” ropar jag tillbaka.

Ett levande hjärta genom olivlundarna.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare