Att respektera och visa empati gentemot dig själv

varaNågon skrev: ”hur börjar man älska sig själv?” Jag har en lite försiktig inställning till det här med självkärlek eftersom det finns så många misstolkningar, avarter (narcissism) och andra dåliga imitationer.

Låt mig ändra riktningen på frågan lite: hur älskar vi en annan? Tänk på någon du älskar eller har älskat – hur gjorde du? Det bara var antar jag: närhet, tillit, respekt, se bortom brister, förståelse, förlåtande attityd m.m. Kärleken vill alltid det bästa.

När det kommer till oss själva blir det mer problematiskt. Varför? Varför förtjänar inte jag härinne det underbart omtänksamma?

Vi anklagar och kallar oss själva: ”idiot! Hur kunde jag vara så dum? Jag är fet, misslyckad, outbildad, gammal, osäker” osv. Tänk om vi pratade så med våra små! Varför säger vi det då till våra Jag?

Den genuina kärleken till den egna personen kan liknas vid den till ett barn: vi GER för att vi vet att det är det enda rätta. Det sker villkorslöst. Vi förhandlar inte och säger: ”om du gör det här och det här skall du få kärlek.” I alla fall inte i dess äkta form.

VARFÖR ÄR DET GRÖNT LJUS ATT BEGÅ ÖVERGREPP PÅ OSS SJÄLVA?

Kanske kommer det från rädslan att vi skall ”tro att vi är något.” Jante som en del av en kultur där det är bättre att trycka till sig själv än att uppfattas som uppblåst? Att hålla sig själv nere i förebyggande syfte.

Vad händer om vi börjar tycka om oss själva och slutar lyssna till koderna av ärvd litenhet? Vad sker i våra liv när vi slutar dela ut självvärdet (ett ord att låta sjunka in) till allmän poängsättning – en partner eller ett ex?

Vi behöver en beskyddande och kärleksfull inställning till oss själva: vara förlåtande gällande misstagen vi alla begår och istället se allt som ett lärande.

NÄR ÅKLAGAREN I DITT HUVUD TAR LÅNGVARIG SEMESTER KAN DITT SANNA JAG TA PLATS.

Om du inte vet hur du skall börja älska din egen person, så byt ut ordet älska mot att respektera och tycka om. Se över dina vanor (allt det där du upprepar dag efter dag).

Tänk om du kunde börja tycka om dig själv (gäller inte N personer) upp till åtminstone 25 procent av den du älskar. Vilken början!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Hur förhåller du dig till att din f.d. träffat någon?

kärlek och relationer

Det är få saker som kan göra så ont som när en f.d. har gått vidare och träffat en ny partner (om vi fortfarande bär på romantiska känslor). Ensamheten och känslan av misslyckande blir ännu mer påtaglig nu när han/hon har någon annan nära. Om vi inte känt emotionell smärta tidigare, är det nu det händer. Ett system i kaos. Smack!

Självbilden, självförtroendet, planerna för framtiden och minnena åker på smäll efter smäll. ”Var det vi hade tillsammans bara en enda stor lögn? Hur kunde han gå vidare så snabbt? Och hon som är mamma till mina barn…”

Den vi en gång stod så nära har förvandlats till en främling. Den sista samtalspartnern vi kan vända oss till. Om maktlöshet tidigare var ett ord, är det nu en verklighet med bitter smak.

Det är en enormt tuff insikt (fick den själv en gång) – vi kan inte styra över en annans beslut. Din f.d. är helt fri i sina val.

Det finns två motsatta lägen som skapar din verklighet:

  1. icke acceptans
  2. acceptans

Det första resulterar i lidande. Vi vill styra och kontrollera. Häver ur oss sarkastiska kommentarer och andra hårda ord. Vi är både gisslan och gisslantagare i våra egna tankar och känslor. Oh ja!! Stinget känns!

För att slippa frustrationen kanske vi börjar anklaga, smutskasta, göra det svårt gällande överlämnande/mottagande av barnen, ekonomiska påtryckningar, sms terror…

Kroppens kroniska alarmberedskap bryter ned. Att röra sig bort från detta destruktiva måste vara första prioritet.

Jag hör och ser dem som säger: ”jag älskar henne/honom över allt annat!” Och med andra handen utövas härskartekniker. Det är inte kärlek! Kärleken vill väl, oavsett vad!

Det tar tid att komma till acceptansläget och som bekant är det få av oss som har en on/off knapp där vi plötsligt bara har fattat det.

Första steget mot genuin acceptans är den starka längtan och viljan till att acceptera: ”jag vill ha det bättre än så här!”

Det är ok att känna, men att agera ut mörka känslor mot en annan, är allt annat än grönt. Det är vårt eget ansvar att göra vad som än behövs för att leva med värdighet.

Vilka handlingar och vanor gällande din f.d. låter du forma din person? Vem vill du vara den 2 juli 2016?

Fortsättning följer…

Allt det bästa till dig en dag som denna min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Därför blev det en sådan enorm respons på inläggen om narcissism

vy, relationer, kärlekHar funderat en del sen jag såg den enorma responsen på mina inlägg om narcissism. En av slutsatserna är att N personligheter har ett gigantiskt inflytande på andras liv. Då särskilt över partnerns, vilket leder till en igenkänningsfaktor som verkligen berör oss alla.

Jag vet inte exakt hur många människor som har diagnosen narcissistisk personlighetsstörning. Men en sak vet jag; det finns en hel del bärare av N drag.

Vi lever dessutom i ett samhälle där N personerna har en fantastisk arena att spela på: de sociala medierna. Det extrem självbekräftande ligger bara några skärmtouch bort.

Vi har alla en eller ett par punkter där vi kan känna igen oss på den N checklistan. Det kan göra oss lite oroliga: ”tänk om jag?”

Vet du vad? N personligheten ställer aldrig sig själv den frågan och uppehåller sig dessutom inte vi oron över att passa in på en diagnos. De psykologiska försvarsmurarna är alldeles för höga och intakta. Har du någon gång försökt hålla i en levande ål?

När frågade han/hon dig senast om hur du känner det? Hur du mår? Dina behov och önskningar? När handlade inte allt om ”vad du utsatt mig för…hur sårad jag är…me, myself and I…”?

När vi genom kommentarerna här på bloggen känner igen oss i andras berättelser blir det så tydligt: ”jag är där! Eller: ”exakt så såg mitt förhållande ut!”

Det är både skrämmande och ger en lättnad. Vi börjar förstå sammanhangen. Varför vi känt oss paralyserade, självanklagande, kroniskt stressade och nervösa, otillräckliga och vänt ut och in på oss själva.

Vi kan läka och läkas genom berättelserna vi delar och läser. Den djupare förståelsen av vår situation gör att vi kan mobilisera styrka till att förändra. Insikterna i kombination med handling gör att ingenting mer blir sig likt. Solstrålar mot ansiktet frestar till någonting större.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Relationer – ”så blir det efter några år”

guld 1

Jag hör ibland vissa ”förnuftiga”, rationella och i år räknat, erfarna personer säga: ”Det är naivt att tro på livslång gnista! Efter en tid tar vardagen vid. Man måste vara realist.”

Vi har alla minnesbilder och tolkningar av verkligheten och när det gäller relationer har majoriteten stukat sig rejält ett par gånger. Det intressanta är att två helt olika synsätt på parförhållanden utkristalliseras:

  • De som slutat tro, som intagit en misstänksam och cynisk syn gällande kärleken (så mänskligt).
  • De som trots smärtsamma erfarenheter fortsätter le och tillsammans med drömmarna reser sig upp igen.

Det finns inget rätt och fel här, utan inre sanningar. Men, det vi behöver tänka på, är att det vi säger till oss själva i tankarna formar verkligheter. Vårt medvetande är designern av relationslandskap.

Jag är allt annat än naiv när det kommer till relationer – egna erfarenheter och klienters har visat mig att människor bedrar, tröttnar, ljuger för sig själva och andra, utnyttjar och låter djupa emotionella sår vara ständiga beslutsfattare. Det är delar av verkligheten. Delar, men inte allt!

Det finns människor som lever ut det varma, omtänksamma, viljan till en annans bästa, som ser sitt värde i den egna personen. Kommer att tänka på mina egna föräldrar som efter många år fortfarande håller varandras händer ute bland andra. Ett par vänner som ständigt lyfter varandra genom att se. Mannen i 80 – årsåldern som varje morgon, med ett stort leende vinkar till sin fru på balkongen, då han cyklar till havet för att bada. Den ensamstående föräldern som varje dag fortsätter framåt och hoppas… att hon/han återigen får känna någon vila mot bröstkorgen…

En bra början: ta aldrig någon för självklart, fatta beslut och agera på ett sätt som gör att du tycker om dig själv och se hur sprickorna fogas samman med guld.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

När såren hos en narcissist blottläggs

rentDet sägs att en narcissist är en person som är förälskad i sig själv. Det stämmer egentligen inte eftersom han, (ibland hon) är förälskad i den förfalskade självbilden, vilket är någonting helt annat. Modet att se den låga självkänslan i spegeln ligger inte för N.

Därför har ”tekniken” skräpet i andra utvecklats – dvs. att projicera ut det de inte vill se i sig själva: ”här! Bär du mitt mörker så att jag slipper ha det här inne.”

Det är smidigt för N att vara i ett förhållande med personligheten som vill förstå och hjälpa. E (den empatiske) är egentligen en stark person som har modet att emellanåt tvivla på sig själv. Det gör inte N (skulle göra alltför ont)!

E blir värd för N:s förkrympta självbild: ”jag är värdelös.”

En metod N tar till då de blir lämnade av en partner: ”jag har förstått nu! Jag har förändrats!”

När detta inte fungerar:

  • Försök till kontroll. Härskartekniker genom t.ex. ekonomiskt maktutövande: ”du klarar dig inte utan mig! Min advokat kommer att kontakta dig!”
  • Ilska: passiv eller direkt och utåtagerande aggressivitet. Använder t.ex. en djup och lugn basröst, eller skrik för att ingjuta osäkerhet i andra.
  • Martyrskap: vilket bl.a. kan visa sig genom psykosmatiska symptom.
  • Skuldbeläggande: ”du är skyldig mig… efter allt jag gjort för dig…”

N kommer att växla mellan de olika strategierna. Ordet ”förlåt” används sällan, och om det uttalas är det av taktiska skäl.

N personen blir smidig och diplomatisk när de möter någon de upplever som starkare och mer framgångsrik än de själva.

Till dig E person:

Inledningsvis kan ett förhållande med N kännas som en romantisk saga där massor med bekräftelse sköljer över dig. Egot hos N närs av att du känner dig smickrad.

N har ofta en förälder med liknande personlighet. Se upp så att du inte kliver rakt in i fällan av att vilja rädda honom/henne från barndomen.

N kommer att vara otrogen mot dig! Det ligger i den extremt självupphöjande naturen att söka bekräftelse från många olika håll. Det kommer dessutom att ”vara ditt fel” när det sker liksom att: ”det bara hände…Jag är dessutom man!”

Gå inte in i diskussioner med N. Du dräneras!

Du kommer att möta kraftiga svängningar mellan härskaren och ”tyck synd om mig” i relationen. Vill du vara i detta?

Lägg din empati och kärlek på människan som ger någonting tillbaka och ser kraften i ditt hjärta. Bada i det rena och klara vattnet!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Den empatiske personens akilleshäl

narcissim 2Kombinationen är inte helt ovanlig: den empatiska personligheten som möter en narcissist. En nedbrytande dynamik som inte är det minsta hälsosam för den inkännande och förstående.

Jag tycker egentligen inte om att sätta etiketter på människor, men emellanåt hjälper det oss att förstå, vilket är grunden för emotionell/mental frihet.

Föreställ dig den känslomässiga personen (E); som tydligt ser andras behov, starkt känner av omgivningen och vill alla väl.

En dag möter hon/han narcissisten (N) med den uppblåsta självbilden, krav på att framstå som perfekt och felfri, lätt se ned på andra, bristande förmåga känna skuld, sexuell erövrare istället för djupare intimitet etc.

Går man på djupet, drivs narcissistiska personer av att till varje pris maskera sina djupa sår för andra och sig själva. Förnekelse är den närmaste allierade.

Den empatiske vill hjälpa partnern att bli hel. Vilken fälla!

Akilleshälen hos E är att hon/han tror att alla människor är likt dem själva. De sätter sig in i andras perspektiv och vill förstå. Fantastiskt fina egenskaper, men i relation till en N – förödande!

Inte förrän efter lång tid, kanske flera år, inser E att N är en tagare – en energiförövare som lever på det omsorgsfulla i partnern.

N kopierar helt enkelt E – förutom att empatin inte ingår i paketet.

Ju mer E ger av sin kärleksfulla omtänksamhet, desto mer makt och kontroll tar N. Manipulation är grunden till alla N:s handlingar. Allt handlar om strategi.

E förlorar sin livsGPS och tar till slut på sig N:s offerdräkt. Nu är N ännu starkare och E kraftigt försvagad!

Vad händer den dagen då E hittar sin kraft och kliver av karusellen? Då egot hos den ”perfekte” får sig en rejäl käftsmäll? Då såret blottas?

Kommer att skriva om detta inom kort.

Önskar dig en fin söndag!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Till dig med sänkt blick

relationer och kärlek

Du känner kanske att detta är allt som finns. Känslorna som låst sig i bröstet och svårigheterna att ta djupa andetag. Varenda tanke kretsar kring det som hänt och du kämpar desperat för att förstå. Kanske snurrar det: ”hur skall jag orka den här dagen? Orka livet? Hur kunde det sluta så här?”

Ibland får jag samtal och mail från personer som säger att de inte klarar mer. De vill avsluta livet. Här brukar jag be dem om en sak: att inte förväxla viljan att bli av med det som gör ont med att dö. Det är det som smärtar vi vill skall dö – inte Jaget – inte du som person. Det är extremt viktigt att hålla isär begreppen.

Det kommer en dag då du hoppas och längtar igen. Känna solstrålar mot ansiktet, en varm hand och någon som bryr sig om dig för den du är.

Att inte se hopp kommer från hjärnstress. Du är INTE denna stress. Något mer och bättre längtar efter att få träffa dig.

Det som är hemskt idag kommer inte att hålla i för evigt. Allting förändras – även ett urjävligt tillstånd.

Jag har själv varit på tunga platser och vet därför vad jag pratar om. Det du upplever är känslor som tar stor plats. De är verkliga, MEN de kommer att förändras. Allting är under förändring. Sorg, förvirring och omständigheter är inte ristade i sten. En dag kommer du att känna dina fötter stadigt mot marken.

Jag vet inte vad du varit med om, men oavsett vad, ber jag dig: prata med någon. Sätt ord på hopplösheten och den sänkta blicken. Det finns ALLTID någon som är villig att lyssna på din berättelse.

 

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Var så här när det uppstår konflikter i relationen

separera

De är oundvikliga: meningsskiljaktigheterna och konflikterna som förr eller senare uppstår. När smekmånaderna av förälskelse börjat klinga av. Förhoppningsvis har kärleksgrunden etablerat sig så pass mycket att det bär. Och visst är det möjligt!

Däremot finns det ingen som bara kan glida fram på sockervadderade genvägar, runt det emellanåt regniga och blåsiga relationslandskapet. Vi har alla med oss bagaget från förr; tidigare relationer, barn, personlighetsdrag, rädslor, försiktig, återhållsamhet och en massa annat.

Frågan blir därför:

Hur tänker du förhålla dig till att hon/han hade ett liv innan era vägar korsades?

Vår vägran att acceptera omständigheter och människor är oftast det största hindret. Problemet ligger alltså i den egna tankestrukturen.

Så här kan vi göra:

  • Lyssna mer än du framhärdar ditt synsätt. I lyssnande, inkännande och agerande finns enormt mycket gott att hämta.
  • Var tydlig med vem du är och dina värderingar: ”hold your ground” med en respektfull attityd. Uttala dina känslor och tankar utan pusha dem på partnern. Det är trygghetsskapande.
  • Tala om för den andre hur viktig hon/han är för dig och att du har en vilja till att förstå. Försök aldrig ”vinna” en diskussion.
  • Ligger det nära till hands för dig att vilja tvinga på andra din ”sanning”? Träna dig i konsten att backa. En av grundreglerna: analysera aldrig den du lever nära!
  • Var en bra förebild för barnen i din/er närhet – jobba med att bryta negativa och automatiska beteenden från uppväxten. Hur är det t.ex. med impulskontroll och stresstålighet? Hur hanterar du frustration och ilska?

Våra liv som vi känner dem varar inte för evigt. Vi är här för att utvecklas, vara givare och mottagare av kärlek. Slösa generöst med din närvaro och omtänksamhet på dem som vill vara en del av ditt liv.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

 

 

 

En hel relation – när uppmärksammade du detta senast?

två 2

När kände du tydligt hennes mjuka hand i din senast? När förundrades du av den vilande skönheten då hon sover? Hur ofta ger du honom komplimanger? När kände han sig som ”din” man i ditt sällskap? Och hon som ”din” kvinna? Sedd, trygg, levande, uppmuntrad, tröstad, inspirerad, vacker som människa…

Känslan av att det mesta är möjligt då ni bara hänger i varandras sällskap. Pulsen vid handleden. Hjärtslagen. Skrattet som väcktes av dina ord. Fria från prestation och ”måste först hinna/göra detta.”

Tänk om fler förstod den enorma betydelsen av att se och uppmärksamma detaljerna. Syret som fyller er båda med relationsliv. Som får dig att känna det som om du kommit hem.

Vilka färgnyanser ser du i hennes/hans ögon då junikvällens sista ljus reflekteras? Hur smakar ditt förhållande?

Att ta någon för givet kommer förr eller senare göra att du en dag sitter där ensam med en massa: ”om jag bara…!” Det är en av de minst angenäma platser att vistas på.

Glöm aldrig att dejta din partner! Oavsett hur länge ni har varit tillsammans. Föreställ dig att ni sitter där för första gången tillsammans… Med nyfikenhet, lite nervositet, frågor, förväntan, skön laddning…

Vad längtar du efter?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Känna igen känslor i tid – relationskoden

relationskoden

”Hur kunde vi hamna här?” säger mannen då hans fru just berättat att hon vill skiljas.

Hon: ”att du ens frågar säger allt! Vi har under de senaste fem åren gjort slut vid tre tillfällen. Varenda gång samma teman: urtristess gällande närhet, samhörighet, intresse, förmågan kunna prata med varandra… engagemanget för relationen!”

Han: ”jag är beredd att göra vad som helst för att det skall bli vi igen.”

Hon: ”hur kommer det sig att varje gång det är över tänker du förändras? Då vill du ta tag i relationen!”

Tystnad…

En klassisk scen utspelar sig. Utgången är oftast given. Men om det finns en glimt av kärlek och vilja kvar (från bådas håll), kan det gå att rädda. Om inte, är loppet kört.

En partner som känner sig ensam och inte förundrats av ett skönt VI på länge, lämnar först emotionellt och sedan rent fysiskt.

När vi kör på för snabbt i ”måstefilen” med allt fokus utanför själva förhållandet, har nedbrytningsprocessen inletts.

Den tillitsfulla relationsmuskeln måste vara i ständig mjuk rörelse. Kärleken är ingen automatisk dussinvara. Den behöver blickar, beröring och nära samtal för att du och jag frekvensen skall hållas levande.

Våra relationsuniversum har lagar som inte går att försumma.

Nästa inlägg kommer att handla om hur vi kan se varningskänslorna i tid.

Önskar dig en fin dag min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare