Sex och varför intimitet kan väcka rastlöshet

separation.se

Människans relation till sex är som jag ser det relativt enkel, men däremot är den till intimitet betydligt mer komplicerad. Skador på intimitetsområdet speglas i synen på egna kroppen, andras och sexualiteten.

En person som inte är i kontakt med djupare känslomässiga register i sig själv, ser på sex som enbart något spänningsreducerande och/eller få avklarat. ”Bara göra” för att lätta på trycket och nära egot får människor att gå långt. När partnern vill ha ögonkontakt (mer än ett par sekunder), vill hålla om, ha förspel i vardagen (vilket också inkluderar tömma diskmaskinen) kyssas… väcks rastlöshet och irritation. ”Varför skall hon göra det så komplicerat!?” Inget fel på snabbisar men vad händer om enbart det som gäller? Hur smakar daglig snabbmat efter ett tag?separation.se

Ett djupare intimt möte fungerar som en spegel – vi möter oss själva i en annan vilket även kan väcka det trasiga. De mentala/emotionella nödutgångarna är i den sargade själen många.

Det finns en hel industri som handlar om och med sex, men ingen med intimitet och närhet. Scanna hjärnan på mannen som är på väg in i baren i Thailand för att köpa sex och personen som älskar, så får du se väldigt olika saker. Lust kan avpersonifiera för att egot enbart kräver och vill ha, ha, ha.

En ökenskalbagge kan ha sex på några sekunder, men inte hjärtat som känner. Personen som älskar har sex även då hon/han inte har sex. Känslor, längtan, svettig lust, omtanke, viljan till någons bästa, vandrar nära varandra. Det finns inget gap. Fantasi och föreställningsförmågan kan ta oss hur långt som helst. På alla områden.

Vi behöver röra oss i rätt världar. Liksom att lära känna oss själva.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Att skiljas och rymliga hjärtan

utsikt, inspiration

Läser era bloggkommentarer, bl.a. Pers kärlek och längtan efter kvinnan som lämnade honom för ett år sedan, Niclas Wahlgren i gårdagens Aftonbladet. Det ryms mycket i det mänskliga hjärtat. Sårbart och avklätt.

Ångesten över att vara i händerna på en annans beslut. Jag vet precis hur det känns att inte kunna göra någonting. Det går så starkt emot vår natur av att vilja ha kontrollen och styra livsriktningen. Men inte nu – någon annan tog stegen bort. Den vi igår kunde luta kinden emot är idag främlingarnas främling.

Vad gör vi?

Gråter, snörvlar, härdar ut morgon/kvällsdimman, tittar oroligt i smart phonen, hoppas någonstans, svär, små öar av klarhet då styrka tar lite plats, sömnbrist, frågor: ”hur skall jag orka vara en bra förälder?” Genvägarna till en ny vår finns inte. De ljusa dagarna blir fler. Av sig själv. Acceptans som vinner terräng. Kanske inte idag, men…separation, relationer, kärlek

Vilka hade vi varit utan detta sköra? Det älskande hjärtat är utsatt. Så är det bara. En dag hittar vi ett rum som är vårt eget – ja, kanske t.o.m. en takterrass där nytt hopp glimtar till i en trött ögonvrå. Någon frågar om de får slå sig ned och dela utsikten.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Älskar du henne/honom?

relationerVi kan ha läst hyllmeter av relations, självhjälps och psykologiböcker. Ja, t.o.m. vara relationsexperter och ha all den intellektuella förståelsen om hur relationer och människor fungerar. Vi kan ge fantastiskt kloka råd till vänner och bekanta om vad de skall göra. Men hur är det när vi stannar upp och tittar på oss själva?

Jag skulle kunna ge dig femtio frågor här och nu gällande kärlek och om du är i rätt relation eller inte. Men tänker inte göra det just nu.

Det handlar i grunden om två väldigt enkla, men extremt potenta beståndsdelar:

Hur känner du dig tillsammans med den här personen? Djupt här inne: hur känns det? På riktigt. Förlita dig inte på passion, åtrå och vill ha. Vad pratar ni om då ni tar långpromenad längs med havet? Vad vilar i tystnaden?

Hur får du henne/honom att känna i ditt sällskap? Hur tittar hon/han på dig när ni bara hänger tillsammans? Hur känns din fysiska beröring i personen mitt emot? Det finns svar att hämta här – i ögonen.

Älskar du henne eller honom? Här och nu. Kommer du att göra det en dag?

När det finns kärlek är vi i grunden oändligt motiverade. Bortförklaringarna har skickats på livslång exil och vi gör vad som behövs. Slapphet i handling är fullständigt främmande för oss.

Där det finns vilja och kärlek är allt möjligt. Några skulle säga: ”utopi!” Allting du ser omkring dig, förutom naturen var en gång utopi. Men inte nu längre. Omöjligheter förverkligas ständigt.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

En mental fiende

sky

Det här inlägget är skrivet på halvtimmen så beklagar om finns språkliga konstigheter.

Jag vet vad det kan göra med en som person att bli sårad, känna sig sviken, icke behövd, bortvald, inte längre älskad… Det kan röra upp bottenslammet i glaset. Känslorna vi inte vill smaka.

Det ligger så nära till hands att generalisera kring kvinnors ”ombytlighet, aldrig nöjda vad man än gör. Leverera, leverera, leverera… och samtidigt en känslomässig atlet.”

”Vad är det för fel på män!? Varför ser och lyssnar de inte? Vilken autistisk bubbla de lever i!?”

Två fiender: generaliseringar och bitterhet. Så lätt att förföras av känslorna som sköljer över oss i kris.

Gå inte nedför vägen som leder till en grå, illaluktande och sunkigt förfallen hamn med stillastående vatten. Det finns inget gott att hämta där.

Jag vet – hur lätt är det inte att säga men så svårt praktisera? Det är ok att uppleva svåra känslor. Mer än ok – mänskligt och i högsta grad naturligt. Var i dem i stunder – känn dem i sin fulla styrka. Kom samtidigt ihåg att du inte ÄR känslorna. Det du går igenom är reaktioner på yttre och inre påfrestningar. Du är mer!

Erkänn den tillfälliga maktlösheten utan att försöka ersätta den med maktspråk/handling gentemot ditt ex. Att kalla henne/honom för saker är ångest som ropar efter reaktioner från andra sidan. Det kanske ger tillfällig lindring. Hur många minuter? Vad väntar sen?

Förlorad självrespekt.

Säger det igen: det här livet är ett flyktigt ögonblick. Några fåtal andetag i en evighet. Vad vill du vara uppfylld utav under den korta resan? Hur vill du få andra och dig själv att må?

Bitterhet är det minst attraktiva karaktärsdraget i en människa. Du vill inte hamna där. Ditt liv förtjänar mer än så.

Har mött människor som varit med om fruktansvärda saker men som trots det gnistrar.

Vilka beslut behöver du fatta?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Att vara närvarande i en relation

separation.se

Vad betyder det att vara närvarande i en relation? Innbär det att sitta mitt emot varandra i två timmar, se djupt i den andres ögon, händerna på partnerns bröstkorg och säga: ”jag ser dig!” Kanske för en del. Är det att ständigt prata känslor och göra allt för personen under samma tak? Och samtidigt vara kommunikationsvärldsmästare?

Närvaro handlar inte om perfektion. Utan om att vilja väl och vara medveten om egna beteenden. Öppenhet för utveckling. Stagnation dödar. Titta på naturen. Rörelse är liv. Relationer är inget undantag.

Hur många timmar per dag lägger vi inte på mail, sms och sociala medier? Bruset är förföriskt. En magnet som får oss att säga till personen mitt emot eller bredvid: ”jag är snart klar. Det är väl inte hela världen! Det är mitt sätt att varva ned.”

Närvaro visar vi bl.a. genom att ställa frågor om hur den andre mår, vad som upptar hennes/hans tankevärld och berätta om vad som finns i oss själva. Att dela med sig – generositet med sin person och vara intresserad av partnerns drömmar, oro, trötthet, längtan… Inte som en parterapeutisk teknik/strategi, utan för att det är viktigt på riktigt.

De ”små” sakerna är allt. Hur smakar maten hon eller han lagade till dig? Känner du ingredienserna? Såg du kaffet som lagades till dig på morgonen? Bilrutan som skrapades för att göra det bekvämare? Gester av kärlek. En post it lapp på spegeln som påminner om varför ni en dag drogs till varandra. Beröring som inte tvunget måste leda till mer än det som är.

Hur vill vi att den vi är tillsammans med skall må i vårt sällskap?

Vad är närvaro för dig?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Varför är du tillsammans med en känslomässigt otillgänglig person?

Du har troligtvis känt det under flera år: avståndet, ensamheten, icke närvaron, bristen på riktig kontakt – den emotionella analfabetism hos en partner som får det att skrika inom dig.

Varför är det till överlägset allra största delen kvinnor som känner så – ett kargt, grått uttorkat relationslandskap? Och han är nöjd (ok, inte alltid och inte alla över en kam).

Du kanske inledningsvis drogs till personen p.g.a. charm, trevligt yttre, framåtanda, manlig/kvinnlighet, en kropp som behövde få bli förälskad…

Det gick några månader och sedan började du upptäcka någonting annat: kunde inte nå riktigt ända fram. Det stämde inte så du ansträngde dig lite mer. Och lite till. Självanalyserandet började ta form, liksom frågorna om ”vad gör jag för fel?”

Personen du lever/levde med tyckte du började bli tjatig, krävande och aldrig nöjd. Skuldkänslor föddes. Batterisparfunktionen i hjärtat aktiveras.

En tanke:

Sluta försöka hjälpa din partner att bli känslomässigt närvarande. Det leder inte åt hållet du önskar. Ta exemplet med en missbrukare: de förändras inte för att vi ber om eller kräver det. Hur mycket du än ställer upp, är det likt tillfällig konstgjord andning.vinter

Människor KAN förändras när de själva vill på djupet. Livet tvingar fram det efter några slag mot botten och skalet spricker. Inte för att du längtar efter det.

Det bästa vi kan göra för den otillgängliga personen och oss själva, är att gå vår väg. Nej, det är inte enkelt men varför skall du behöva nöja dig med bördsmulor? Vem har talat om för dig att det är ok? Vissa dörrar behöver stängas så att andra kan öppnas.

Vad för slags landskap vill du skall speglas i dina ögon?

P.S. se även

Därför gör det ont att separera och att bryta paridentiteten

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Relationer – att nära varandra i det olyckliga

relationer

Kan inte undgå höra de två äldre kvinnorna som sitter och pratar med varandra på restaurangen. De badar i negativa meningar. Inte ett enda upplyftande ord. De när varandra i samtalet (här sitter jag och klagar på att de klagade). En tävling i skitsnack om andra och sina egna liv. Ett spa med tristessbehandlingar.

Vi har ett ansvar inför oss själva – att emellanåt andas djupt, dra i nödbromsen och undra i tanken: ”vad gör den här personen, konversationen, relationen och sammanhanget med mig? Vilka skyddsåtgärder behöver jag ta till för att inte uppslukas?”

Har lärt mig genom klientberättelser att ju längre vi är tysta, klagar, allierar oss med återkommande besvikelser och tänker: ”det blir nog bra en dag”, blir vi alltmer accepterande inför dåligt mående. Förgiftande relationsmiljöer verkar förlamande på våra emotionella nervsystem. Vi blir mästare på att stanna i det vi egentligen inte skall vara kvar i. Vad händer med glöden i ögonen?

Jag sneglar på de två kvinnorna och föreställer mig två flickor i mellanstadiet som leker, skrattar, upptäcker, drömmer m.m. Som inte bar på några mentala fotbojor och där tiden inte lyckades dra ned mungiporna. Vad hade de pratat om då?

I det tydliga seendet bor val och möjligheter. Runt tidshörnan väntar någonting bättre på att få stöta ihop med oss.

Önskar dig en fin måndag min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Det oberoende värdet

kärlek och relationer

Ett halvt år gamla tankar en dag som denna:

Jag har varit ”expert” på att ge och slarva bort min egen personlig styrka. Att lägga den i händerna på en annan och hoppas på det bästa. Ungefär som att vara med i Antikrundan med ett kärt föremål som granskas och värderas. Vi står där inför allas betraktelse, väntande och med hoppet om att det skall komma en oslagbar berättelse från kännaren: ”jag har aldrig sett något mer fantastiskt och unikt!” En värdering som skall få din värld att explodera i glädjerus: ”Oj!! Det hade jag inte en aning om. Fantastiskt!”

När du försöker sälja in dig själv som älskvärd, ett riktigt kap, blir du personen i Antikrundan som nervöst väntar på konstkännarens uttalande. Tänk om det bara kommer ut ett: ”men det finns säkert ett affektionsvärde från din sida”?

Lägg inte ut dig själv till värdering. Jag är väl medveten om att du kanske just nu är en person med allt annat än ett intakt och välmående självförtroende. Du känner kanske att allt förlorats.

Om det är så är din världsbild ser ut, finns det någonting du KAN göra. Det är ett livsprojekt som är viktigare än någonting annat: att ta reda på vem du innerst inne är, vad du tycker om och är bra på. Inte dina roller, saker, titlar, sociala grupptillhörighet, och annan generaliserande fackindelning. Utan vem du är bortom sorlet. I tystnaden med dig själv.

Det finns ingenting att jaga eller bevisa för andra där ute. Ingenting att fly till eller bedöva sig med. Det ligger kanske vrakgods på stranden och allt känns tomt. Det börjar alltid den här timmen. Sextio minuter att göra en enda sak riktigt rätt. Hur litet och betydelselöst det än verkar vara. Det kan vara det som förändrar allt.

Avstå från att söka bekräftelsen där ute och börja med att ge den till dig själv. Kärlek kan bara ges på ett sätt – frivilligt.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Hur får vi relationen att hålla? Del 2

relationer, kärlek

Så här skriver bloggvännen emilienne

”Hur fasiken upprätthåller jag nyfikenheten på min partner, så jag låter bli att ta honom förgiven.

Det är mitt Mount Everest…”

Det ligger fantastiskt mycket i den frågeställningen. Att inte ta någon för givet. Att upprätthålla nyfikenheten. Hur gör vi det!? Den eviga relationsfrågan!

Hur gör vi för att utblicken inte ständigt skall vara en självklarhet i slitna mjukisbyxor, regelbundet gäspande som i bästa fall vaknar till liv när det är sex på g? Eller irritation, tjat, icke seende/hörande, tillrättavisningar etc.?

Frågan i allt detta kokas bäst ned till det vi faktiskt kan kontrollera: hur gör jag för att vara en attraktiv person inför mig själv, så att den inre tillfredsställelsen är nära till hands? Om jag inte tycker om det jag gör (vanorna igen min vän) och ÄR – vad ser då en annan?

HUR TAR VI HAND OM OSS SJÄLVA SÅ ATT LIVSGNISTA KAN BO HÄR?

Det ligger i vår natur att dras till människor som utstrålar livsglädje. Det handlar inte om att vi ständigt måste vara på topp (alla kan må dåligt i perioder), utan en grundinställning till livet. Vilka är mina automatiska ”koder”?

Och en annan tankegång: hur skall jag kunna tycka om mig själv om jag känner att relationen jag är i, inte är sund, upplyftande, kärleksfull och befriad från kronisk stagnation?

Människor lämnar inte platserna de tycker om att vara på.

Det talas om attraktionseffekten av att se sin partner på håll, bland andra människor där hon eller han är i sitt ”element.” Det vill säga, när den vi är tillsammans med gör det som är hennes/hans ”grej.” Nu handlar det inte om att alla skall stå på en scen eller liknande, utan att vara i sitt flöde av intresse och kanske t.o.m. passion.

Varianterna på detta kan vara många och behöver inte alls vara i närheten av grandiosa. Tvärtom. I mina ögon är t.ex. varma omtänksamma små gester något oerhört attraktivt. Hur responderar vi på barnet som visar teckningen hon/han gjort?

Ja, det är många frågeställningar. Det kommer mer framöver. Lägg gärna drygt 19 minuter på nedanstående klipp (har haft det här tidigare), men det säger otroligt mycket om attraktion och relationer.

Önskar dig en fin lördag min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Hur får vi relationen att hålla?

relationer och kärlek

Först av allt: tack Charlotte för ditt tips gällande dagens rubrik. Väldigt tacksamt när ni bloggvänner kommer med förslag.

Missa inte de små sakerna. Missa inte de små sakerna! Allt i världen och universum vilar på detaljerna. Du och parförhållandet är inget undantag.

Det trixiga är att vardagen gör oss fartblinda och att känslor är/kan vara oerhört flyktiga, och om vi bygger förhållandet på enbart känslor, passion och förälskelse har vi tagit en enormt stor risk. Det krävs även två som kärleksagerar. Varje dag. Kärlek är MER ÄN en känsla.

Men även:

Vi behöver bli bättre på att ta hand om oss själva så att vi har någonting att ge. OCH är öppna för att ta emot. Vad har det trötta tomma hjärtat att ge? Ser vi verkligen när omtanken ler mot oss? Visar vi: ”jag ser dig och din avslappnade ansträngning.”

OM DU INTE ÄLSKAR OSS KAN MIN KÄRLEK ALDRIG NÅ FRAM TILL DIG.

Orimliga förväntningar på en annan människa, den egna personen och relationen. Så smaka på frågan en stund: vad är orimliga förväntningar och hur ser de ut?

För låga förväntningar: ”jag vill och önskar nog för mycket. Felet ligger kanske hos mig?” Vi drar oss tillbaka till de nerpackade drömmarnas källarutrymme. Om vi inte vet, känner och visar behoven som får oss att gnistra, hur skall då relationen kunna hålla?

Håller du hennes/hans hand utan ”anledning”? Kramar du om henne, utan suktande efter att det skall bli mer? Ser ni horisonten tillsammans?känslor

Konsten att kunna bråka utan att bli respektlös. Förlupna ord som uttalas eller i text kan vara likt en tatuering. Inte ens en laserbehandling raderar det förnedrande.

Glöm inte det lätta stegen – det som får dig att le.

Hur fyller du på energin? Vad gör du för att må bra i dig själv? Det börjar här!

Det kommer mer i ämnet under morgondagen min fina bloggvän.

Tankar?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare