”I början av ett förhållande är jag avslappnad och lugn, men efter något halvår börjar jag ifrågasätta om kärleken kommer att hålla. Kommer han att tröttna? Är jag för mycket? Blir mina förväntningar och drömmar en belastning som får allting att rasa?”
Det är mänskligt att känna oro för att mista kärleken när vi ”äntligen” har mött henne eller honom. Förlust är en del av vår existens, men vi hanterar den av naturliga skäl olika.
Några av oss är extra känsliga för förlust och investerar stora emotionella resurser i tvåsamheten, och faller hårt när en relation inte blir vad vi hoppats på.
Medfödda personlighetsdrag och upplevelser under de första tio åren av våra liv, formar oss, och blir följeslagare in i våra vuxenrelationer. Men det måste inte bli repriser efter repriser. Även om vi har en otrygg ambivalent anknytning, kan vi bli betydligt tryggare. Vi måste inte lägga hela vårt värde i händerna på en dejt eller partner, även om våra psykologiska reflexbeteenden drar i oss.
Det som vi behöver göra, är att inse att det inte finns några garantier. Människor kan gå sin väg. Hon eller han visar sig kanske inte vara den vi trott och hoppats på. Vi kan bli djupt sårade. Men vi kommer att överleva smärtan!
Vad vi behöver göra, är att hitta våra små oaser av självvärde bortom den romantiska kärleken. Vi behöver lära känna delarna inom oss vars hela existens inte är beroende vad hon eller han gör. Om vi inte jobbar med att skapa ett sunt mått av oberoende, kommer människor att vara våra känslomässiga laddningsstationer, vilket gör att frustration bli våra ständiga följeslagare.
Det går att bli tryggare! Varmt välkommen till mitt webinar imorgon torsdag om hur du kan bli stadigare i ditt ambivalenta mönster.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar