Livet kan rasa samman. Människor kan svika och göra oss djupt besvikna. Relationer kan ta slut. Den vi älskar kan välja att gå. Barn kan distansera sig. Vi kan förlora det som vi håller kärt. Människor lämnar den här världen.

Vi kan krossas av tyngden från bördorna som livet lägger på oss. Orättvisa kan drabba oss!

Det finns stenar som inte ska få ligga kvar och tynga hjärtat. Det finn stenar att lyfta bort från de psykologiska rasmassorna, som du så småningom kan använda för att bygga upp ditt nya hus.

Använd förtvivlansstenarna till att skapa ditt nya hem även om smärtan i bröstet för tillfället inte går att bli av med.

Gråt, skrik, våndas, var arg, uppgiven, men bär stenarna och lägg dem på sin nya plats. Gör det till din livsuppgift!

Låt fukten från tårarna göra fogen stark. Res väggar som skyddar mot livets stormar. Tak som håller regnet utanför! Fönster så att du kan blicka ut över landskapet.

Allt som sker har inte en mening, men du kan genom dina handlingar på sikt göra det meningslösa uthärdligt och kanske t.o.m. vackert beboligt. 

Michael Thor-Larsen relationsterapeut