Jag har mött människor, både i mitt arbete men också privat som är förälskelse junkies. De får en sådan kick av att vara förälskade att de likt heroinister, blivit beroende. När förälskelsen för ”han/hon är mannen/kvinnan i mitt liv” lagt sig efter några månader, tröttnar de och måste ha ett nytt ”fix”. De söker nya jaktmarker för att kunna förenas med ruset. Detta har självklart inget med kärlek att göra, utan handlar inte sällan om att fylla ett tomrum.

Förälskelse är en tillfällig känsla, som molnen på himmeln, ständigt i rörelse och skiftande till sin form. Kärleken däremot, är något mycket mer än en känsla. Den är inte villkorad och är inte alls lika flyktig som känslorna. Kärlek är ett sätt att förhålla sig till en annan människa och speglar sig i handling. Tänk bara vad du är beredd att göra för dina barn, föräldrar, syskon eller en partner du står nära.

Jag tror att många förhållanden som inte hunnit få bärkraft, havererar eftersom förälskelse förväxlats med kärlek. Vad har du för tankar kring detta? Du är välkommen att dela med dig.