relationer och kärlek

Det tog mig flera år att inse, inte bara lite förnuftsmässigt i förbifarten, utan VERKLIGEN FÖRSTÅ att sättet på vilket jag behandlar mig själv kommer att spegla sig i relationerna till andra. Särskilt tydligt blir detta i parrelationer.

Jag är inte en person som ropar ”hej! Jag har fattat allt!” Det fungerar inte så. Nya erfarenheter och lärdomar väntar alltid runt hörnet, men en djupare känsla har tagit fäste.

Jag var FÖR anpasslig, FÖR inkännande, FÖR serviceminded och FÖR snabb med att sätta mina egna behov i väntrummet. Med detta sagt: menar inte att vi inte skall ge allt vi kan till en partner, MEN det får aldrig ske på bekostnad av självrespekten och vi får inte glömma att ge till rätt person (den som också finns där för dig).

Om du känner att du ger betydligt mer än vad du får tillbaka är det någonting som är fel. Om ditt energikonto aldrig fylls på av den du har nära, är det dags att stanna upp och fråga: HUR BEHANDLAR JAG MIG SJÄLV JUST NU?

Vad i dig, är det som ger grönt ljus för emotionell torftighet, sömnlösa nätter, oro i magen och ensamhet i tvåsamheten?

Det är inte en gammal klyscha – ”vi lär andra hur de skall behandla oss” (tyvärr använder även personligheter med översittardrag denna mening, men strunt i det), utan en sanning som du och jag behöver reflektera över och agera på.

Människor som drar nytta av din generositet, omtänksamhet och kärlek platsar inte i ditt liv. Ingen kommer någonsin att tacka dig för att du var självutplånande och inte lät kärleken till den egna personen få utrymme.

De flesta av oss har sår som vi behöver ta hand om. När vi gör det, skingras molnen och vi blir autentiska. Du behöver inga dåliga kopior.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare