partner, relationer, personligt växande

En av mina lärare i psykosyntes, Massimo Rosselli sa under en föreläsning med sin underbara italiensk/engelska brytning: ”the body never lies.” Kommer att tänka på det när jag skriver om ämnet en regnig junimorgon som denna.

Om kroppen inte ljuger är den i så fall en bra temperaturmätare på måendet i relationen. Finns det något område som när vi inte mår bra visar sig så tydligt som när det kommer till den sexuella närheten, eller rättare sagt – avståndet?

I förälskelsen, när ett förhållande är dynamisk, stabilt(utan att för den sakens skull vara tråkigt), finns det passion, attraktion och en lekfullhet som gör sexet till något som BARA ÄR på ett enastående sätt.

Motsatsen känner många alltför väl: frustrerade diskussioner, dåligt självförtroende, tjat, ilska, ambivalens och ensamheten i tvåsamheten. Murar byggs upp.

Kan inte minnas någon klient som berättat att de perioden (som kan ha pågått i år) innan separationen/ skilsmässan har haft fantastisk sex. De har inte rört vid varandra på länge och om det förkommit sex, har det varit med inställningen att få det ”avklarat.” Behöver jag säga att det alltid, nästan helt utan undantag är kvinnan som önskar avståndet?

Så här tänker jag: kvinnokroppen är väldigt ärlig och tyvärr lyssnar vi sällan i tid.

Tankar?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare